Universitetets historia

Utbildning, forskning och internationell växelverkan är hundraåriga traditioner hos Helsingfors universitet. Universitetet har genom historien haft en central betydelse i byggandet av finländsk civilisation, identitet och välfärd.

Universitetet grundades som Kungliga Akademien i Åbo den 26.3.1640. Akademien inhystes i katedralskolans utrymmen och var ännu liten och anspråkslös, men vetenskapligt var den på internationell nivå redan från mitten av 1700-talet framåt. 1809 döptes Akademien om till Kejserliga Akademien i Åbo och 1815 stod det nya akademihuset färdigt mittemot domkyrkan.  

När universitetet flyttades till Helsingfors 1828 ändrades namnet till Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland. Namnet var en hedersbetygelse till kejsare Alexander I, som hade gynnat universitetet genom att inrätta nya lärostolar och fördubbla utgiftsstaten.  Vetenskaperna blev mera specialiserade, nya vetenskapsgrenar växte fram och i synnerhet naturvetenskaperna utvecklades. Antalet inskrivna studenter var länge kring 400, men från 1880-talet framåt började antalet växa, och efter sekelskiftet 1900 steg studentantalet till över tusen.

Efter Finlands självständighet ändrades namnet än en gång, nu till Helsingfors universitet. Universitetet hade en central roll i den unga staten, men även andra högskolor grundades: först ut var Tekniska högskolan 1908, följd av Åbo Akademi 1919 och Åbo universitet 1921. Helsingfors universitet har också expanderat oavbrutet: idag har universitet 11 fakulteter och nästan 40 000 studenter utspridda på fyra campus.