Socialarbetare fattar beslut som påverkar klienternas liv och som delvis utgår från hur klienternas situation har dokumenterats tidigare. En doktorsavhandling kom att främja enhetligare praxis inom branschen och socialarbetarnas utbildning.

 

Att upprätta dokument om klientarbetet är en central uppgift i yrket som socialarbetare. I dokumenten sparas information som används för planering, utvärdering och beslut som rör klientverksamheten inom socialt arbete.

Aino Kääriäinen från Helsingfors universitets statsvetenskapliga fakultet analyserade i sin  doktorsavhandling dokumentationspraxis inom socialt arbete. Hon ville klarlägga vilken betydelse dokumentationen har när det gäller kunskapsbildning och yrkespraxis i anknytning till socialt arbete inom barnskyddet. Kääriäinen analyserade forskningsmaterialet ur tre olika synvinklar med hjälp av följande frågor: 1) Hur skriver socialarbetarna dokumenten? 2) Vad skriver de i dokumenten? och 3) Varför skriver socialarbetarna dokumenten så som de gör?

Forskningsmaterialet bestod av anteckningar och beslut om omhändertagande som socialarbetare inom barnskyddet gjort och lagrat i ett klientdatasystem åren 1989–2000. För forskningsprojektet valde Kääriäinen slumpmässigt ut dokument som gällde 20 omhändertagna barn i olika åldrar samt deras familjer, totalt 1 600 sidor.

Resultat: Dokumenten är mångstämmiga

Texter i dokument inom det sociala arbetet hade inte tidigare undersökts med tanke på deras struktur. Analysen visade att texterna var mångstämmiga, det vill säga de innehöll flera personers ståndpunkter och åsikter. I stället för att skriva ner sina egna ståndpunkter hade socialarbetaren i form av en dialog skrivit ner det som deltagarna hade sagt under ett möte. En sådan text kallas mångstämmig. De mångstämmiga dokumenten förde fram de olika deltagarnas infallsvinklar, men samtidigt suddade de ut skribentens, det vill säga socialarbetarens, professionella infallsvinkel.

Det framgick också att skribenten styrs av tidigare texter: de texter som analyserades liknade varandra väldigt mycket både stilmässigt och strukturellt.

Det är viktigt att skriva dokument för att man ska kunna skapa och bevara en gemensam yrkesmässig förståelse inom yrkeskåren. Socialarbetarna läser texterna och utgår från dem när de gör upp planer för att stödja klienterna. Texterna är arbetsredskap inom det sociala arbetet.

Effekter: Ny lagstiftning och projekt för strukturerat skrivande

Kääriäinens doktorsavhandling, som publicerades 2003, genererade en ny förståelse av hur centrala element dokumenten och dokumentationen är för beslutsfattandet inom socialvården. Numera styrs dokumentationen allt starkare genom lagstiftning, utvecklingsprojekt och yrkesutbildning.

Social- och hälsovårdsministeriet initierade ett teknologiprojekt för det sociala området för åren 2005–2011, inom vilket man började utveckla dels teknik som behövs för information om socialvårdsklienter, dels innehållet i klientinformationen. Den centrala uppgiften var att utforma verktyg för dokumentation inom arbetet med socialvårdsklienter och metoder för att förenhetliga behandlingen av klientinformationen. Som ett led i projektet publicerades en handbok (på finska) för yrkespersonal med information om dokumentationens funktionella, etiska och juridiska principer.

Med undantag för bestämmelserna om skyldighet att iaktta sekretess fanns det inte någon specialreglering för klienthandlingar inom socialvården, och därför bereddes en ny lag om klienthandlingar inom socialvården. Syftet med lagen är att främja en ändamålsenlig behandling och användning av uppgifter som gäller socialvårdsklienter. I lagstiftningen hade det inte tidigare funnits någon tydlig rättsgrundad vägledning för att upprätta handlingar inom socialvården.

Klienthandlingslagen var också en förutsättning för att man kunde inrätta en riksomfattande informationssystemtjänst och som en del av den ett elektroniskt arkiv för klienthandlingar inom socialvården. Det nationella grunddatalagret för socialvården består av dessa tjänster.

För verkställigheten av lagen initierades projekten Kansa-koulu I och Kansa-koulu II (THL, Institutet för hälsa och välfärd) för att på riksnivå utbilda yrkespersonal inom det sociala området i att använda formbunden dokumentation. Med formbunden dokumentation avses att uppgifter förs in i dokumenten i en på förhand bestämd form, så som en läkare gör när hen skriver ett recept.

Aino Kääriäinen, som genomförde undersökningen, har producerat läromedel för projekten Kansa-koulu. Fram till utgången av 2018 hade hennes läromedel använts av ungefär 25 000 yrkesutbildade personer inom socialt arbete.
 

Mer information om undersökningen:

Kääriäinen, Aino (2003) Lastensuojelun sosiaalityö asiakirjoina. Dokumentoinnin ja tiedonmuodostuksen dynamiikka. Helsingfors universitet.

Laaksonen, m.fl. (2011) Asiakastyön dokumentointi sosiaalihuollossa. Opastusta asiakastiedon käyttöön ja  kirjaamiseen. THL.

Aino Kääriäinens forskning, projekt och aktiviteter

Finländska socialarbetare mår sämre än sina kolleger i de övriga nordiska länderna. En undersökning vid Helsingfors universitet bidrog till att problemen togs upp till diskussion och påverkade innehållet i barnskyddslagen, som reviderades 2014.

Finns det någon särskild nordisk modell för socialt arbete? Den frågan utreddes år 2012 inom ett komparativt forskningsprojekt i samarbete mellan Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet och Lunds universitet.

Målet med grundforskningsprojektet var att ta fram allmän information om temat och göra en nordisk jämförelse av socialarbetarnas arbetssituation. Forskarna utredde bland annat socialarbetarnas attityder och arbetsbelastning. De första forskningsresultaten publicerades 2012.

Resultat: Socialarbetarnas situation klart sämre i Finland än i grannländerna

Utifrån nationella rapporter och utredningar visste man redan före forskningsprojektet att de finländska socialarbetarna har en hög arbetsbelastning. Tolkningen var dock att belastningen ingick i det sociala arbetets krävande natur.

I undersökningen användes samma mätare i alla nordiska länder, och då kunde man påvisa att de finländska socialarbetarnas arbetsbelastning var betydligt större än i grannländerna, trots att arbetet i sig är lika krävande i samtliga länder. Socialarbetarna i Finland erfor också fler motstridiga krav i sitt arbete än socialarbetarna i de övriga nordiska länderna.

Vidare framgick det att socialarbetarna inom barnskyddet var mest belastade, vilket försvårade deras möjligheter att träffa barnen personligen.

I undersökningen framkom också faktorer som eventuellt kan förklara skillnaderna mellan Finland och grannländerna. Antalet klienter per socialarbetare var större och omsättningen bland personalen var vanligare i Finland än i de övriga nordiska länderna.

Effekter: Analys av problemet samt material för att omarbeta lagstiftningen

Resultaten av undersökningen publicerades i Finland 2012, samtidigt som man i finländsk media på bred front diskuterade vad som försiggick inom det sociala arbetet och barnskyddet. Diskussionen handlade om ett fall där familjemedlemmarna hade mördat ett barn som omfattades av barnskyddet i Helsingfors.

Forskarnas artikel i tidskriften Yhteiskuntapolitiikka öppnade allt mångsidigare infallsvinklar för samhällsdiskussionen och visade på exempelvis de strukturer inom det sociala arbetet som kunde bidra till en tragedi av det slag som händelserna i Helsingfors utgjorde.

Forskarna konstaterade att man måste beakta arbetsbelastningen för att kunna lösa problemen inom det sociala arbetet. En del av socialarbetarna har helt enkelt för många barn på sitt ansvar. Det handlar om strukturella fel som kan avhjälpas enbart genom strukturella åtgärder.

Den offentliga debatten ledde till att statsrådet tillsatte en utredningsgrupp för att utreda situationen inom barnskyddet och utarbeta rekommendationer. Utredningsgruppens rapport åberopade forskningsresultaten från den nordiska jämförelsen och användes som bakgrundsmaterial i beredningsarbetet när barnskyddslagen reviderades. Den nya lagen trädde i kraft 2014.

Till barnskyddslagen fogades bland annat en bestämmelse om att varje socialarbetare ska träffa sina barnklienter personligen tillräckligt ofta. I kvalitetsrekommendationerna relaterade till lagen fästes vikt vid hur många barn var och en av socialarbetarna kan ha på sitt ansvar.
 

Mer information om undersökningen:

Saarinen, Arttu; Blomberg, Helena; Kroll, Christian (2012): ”Liikaa vaadittu? Sosiaalityöntekijöiden kokemukset työnsä kuormittavuudesta ja ristiriitaisuudesta Pohjoismaissa”, Yhteiskuntapolitiikka 4/2012

Blomberg, Helena; Kallio, Johanna; Kroll, Christian; Saarinen, Arttu (2015): ”Job Stress among Social Workers: Determinants and Attitude Effects in the Nordic Countries”, The British Journal of Social Work, Volume 45, Issue 7, 1 October 2015, Pages 2089–2105

Forskare utvecklade ett språkgranskningsprogram baserat på öppen källkod, som alla kan ladda ner och använda vid ordbehandling, oberoende av modersmål.

 

Många små språk förfogar inte över ett normerat skriftspråk, liksom t.ex. svenskan. Språkanvändarna kan använda språket väldigt fritt när de skriver, vilken med tiden kan leda till att man inte längre förstår varandra inom språkgemenskapen. Det kan slutligen leda till att språkgemenskapen splittras.

Forskarna i språkteknologi vid Helsingfors universitet ville utveckla ett språkgranskningsprogram som baserar sig på öppen källkod. Med hjälp av programmet kan de som talar små språk få ett motsvarande språkgranskningsverktyg i textbehandlingsprogram  som de som talar stora språk.  Kommersiella aktörer, t.ex. Microsoft, utvecklar språkgranskningsprogram för stora språk, men eftersom det inte finns många köpare inom små språkgrupper, är de inte intressanta som kunder.

Språkgranskningsprogrammet, som vem som helst kan ladda ner i sin telefon, hjälper till att bevara språkets form så att alla användare förstår det. Forskarnas mål är alltså att stödja små språkgemenskaper.

Såhär fungerar applikationen: forskarna skräddarsydde tekniken, användarna beskriver språket

Helsingfors universitets forskare i språkteknologi utvecklade 2008–2016 under ledning av forskningsledaren Krister Lindén den grundläggande teknik som behövs för språkgranskningsprogrammet. Tekningen baserar sig på s.k. deterministiska finita automater, och kallas HFST, Helsinki Finite-State Technology.

När man har beskrivit ett visst språks morfologi och fört in beskrivningen i språkgranskningsprogrammet, jämför programmet skriven text med en automat som fungerar som ett slags morfologiskt lexikon och berättar om texten behöver korrigeras. Programmet föreslår också rätt form för ord.

Forskarna har utvecklat en fritt tillgänglig källkod, och den kan tillämpas på vilket som helst språk som har beskrivits morfologiskt. Den morfologiska beskrivningen görs ofta av en representant för språkgemenskapen som är intresserad av att bevara språket. Morfologi eller formlära är den del av språkvetenskapen som studerar vilka böjningsformer t.ex. verb och substantiv kan få.

Forskningens inverkan: Programmet har använts för att beskriva över hundra språk

Ändliga automater är en teknik som utvecklats sedan 1980-talet och den har tillämpats på över 100 språk. På Språkbankens verktygssida (på finska) kan du under Demo bekanta dig med 50 språk, som programmet har tillämpats på. Samiska språkgemenskaper har exempelvis varit engagerade och gjort väldigt omfattande beskrivningar av sina språk. På nätet finns nu en fritt tillgänglig språkgranskningsapp för alla fyra samiska språk, som utvecklats av Helsingfors universitet och baserar sig på öppen källkod.

En öppen webbkurs är också på kommande. Deltagarna får lära sig hur man beskriver ett språk morfologiskt med hjälp av interaktiva undervisningsmetoder. Vem som helst som representerar en liten språkgemenskap kan gå kursen och lära sig beskriva sitt språk, och på så sätt skapa ett språkgranskningsprogram för sin egen språkgemenskap.

Tekniken (Helsinki Finite-State Technology) används numera också vid bl.a. Stanford University inom undervisningen i morfologi.

 

Mer information om forskningen:

Språkbanken på nätet

FIN-CLARIN-konsortiet 

Krister Lindens publikationer, projekt och aktiviteter

Helsingfors universitets CoPassion-projekt har utbildat tusentals människor i att visa mer medkänsla i arbetslivet.

 

Vilken betydelse har medkänsla för de anställdas välmående och känslan av att arbeta med något viktigt? En mångvetenskaplig grupp sammansatt av teologer, ekonomer, samhällsvetare, filosofer och pedagoger ville inom projektet CoPassion utreda i synnerhet hur man kunde införa, utöka och utöva medkänsla i arbetslivet.

Utgående från tidigare forskning kände man till att många drag förknippade med medkänsla – såsom att hjälpa andra eller en öppen atmosfär – kunde leda till ökat välmående och förbättra resultaten inom arbetslivet. Dessa drag hade man dock inte tidigare i Finland kombinerat och granskat under det övergripande begreppet medkänsla.

Detta kom man fram till: medkänsla och medentusiasm gör arbetstagarna mera välmående och innovativa

Inom projektet närmade sig forskarna medkänsla inom företag och arbetssamfund bland annat genom att arrangera utbildningar på temat känslomässiga färdigheter för personalen och sedan undersöka utbildningens effekter. Medkänsla i riktningen utåt från företag undersöktes i form av företagsansvar och de anställdas frivilligarbete på arbetstid. Även medkänsla mellan företag och olika arbetsplatser undersöktes, med särskilt fokus på spridningen av idéer och innovation.

Vid undersökningen framkom att medkänsla har både kvantitativa och kvalitativa effekter som stärker konkurrenskraften: människor upplever att en mer human kultur på arbetsplatsen ökar arbetstagarnas välmående och trivsel i arbetet samt gör dem innovativare.

Forskningsgruppen inom CoPassion-projektet definierade medkänsla som medvetenhet − förmåga att notera och dela en annan persons situation på ett empatiskt sätt; som den känsla som väcks av medvetenheten − empati, sympati och en medföljande vilja att hjälpa andra; och som agerande för en annan persons bästa.

Dessutom skapade forskningsgruppen under projektets lopp ett helt nytt begrepp, som sedan dess har börjat etableras i allmän användning: medentusiasm innebär att leva sig in i andra personers känslor på ett positivt sätt, göra saker för andra och glädjas tillsammans med dem.

Som en del av undersökningen arrangerade CoPassion-projektet totalt sex gånger en tre timmar lång intervention på temat känslomässiga färdigheter för personer i ledande ställning på arbetsplatser inom den offentliga och privata sektorn. Utbildningen i känslomässiga färdigheter ökade kännedomen om känslor och deras effekter i arbetslivet, gav övning i att leva med både positiva och negativa känslor och erbjöd praktiska råd för att leda känslor och känslouttryck på arbetsplatsen.

Forskningsgruppen kunde påvisa statistiskt betydande förändringar när man jämförde situationen före och efter utbildningen: De chefer som deltagit i interventionen hade ökad medkänsla och förbättrade känslomässiga färdigheter. Särskilt intressant är att även de anställda bedömde att de chefer som deltagit i utbildningen lyckades bättre än tidigare med tjänande ledarskap och var bättre på att stödja de anställdas självständiga arbete.

Förändringarna konstaterades genom en enkätundersökning (före utbildningen, direkt efter utbildningen och sex månader efter utbildningen) samt med hjälp av intervjumaterial. För att bekräfta förändringarna användes även en kontrollgrupp från samma arbetsplats, men som inte deltog i utbildningen.

Hur innovativa deltagarna var undersöktes genom gruppintervjuer med människor från olika slags organisationer och arbetsplatser. Det centrala resultatet var att ett innovativt tankesätt inte uppkommer enbart ur verksamhet, såsom brainstorming. Det innovativa tankesättet har sina rötter i medkänsla: såväl individernas medkännande inställning till sig själva och sina arbetskamrater som en rådande kultur av medkänsla på arbetsplatsen, som har verkningar även utanför den egna organisationen.

Ett innovativt tankesätt främjas av upplevd psykologisk trygghet på arbetsplatsen. På en medkännande och medentusiastisk arbetsplats vågar de anställda vara kreativa och komma med även vågade idéer. Dessutom är det viktigt att de anställda vet att de inte blir ensamma på jobbet i en krissituation.

I och med detta hävde undersökningen motsättningen mellan etik och resultat i arbetslivet. Främjande av medkänsla och mänsklighet i arbetslivet är både etiskt hållbart och potentiellt positivt med tanke på företagets resultat, i och med att de anställda blir innovativare.

Resultatet av försöket: medkänslans kraft erkänns i arbetslivet

Som resultat av CoPassion-projektet uppkom förutom ny kunskap även produkter för utbildning och coachning som påverkar vardagen på arbetsplatserna. Utbildningar och föreläsningar på temat medkänsla och medentusiasm har redan arrangerats i flera tiotals organisationer efter att projektet inleddes.

Inom projektet utvecklades även en workshopmodell med hjälp av vilken det är möjligt att skapa medentusiasm och innovation på arbetsplatserna samt utöka dem.

En konkret produkt som är tillgänglig för alla är boken Myötätunnon mullistava voima som gavs ut 2017 och ger såväl individer som samfund färdigheter för större medkänsla i arbetslivet. Nu planerar man att börja ladda upp inspelningar från coachningstillfällen på en webbplattform och att ansöka om certifikat för dem.

Projektets föreläsningar har lockat totalt över 2 000 åhörare intresserade av förutsättningarna för och effekterna av mänsklighet i arbetslivet. Teman med koppling till medkänsla har även lyfts fram stort i den offentliga diskussionen som del av framhävandet av teman med koppling till mänsklighet i arbetslivet.

CoPassion-forskningen finansierades av innovationsfinansieringsverket Tekes (idag Business Finland).

 

Mer information om undersökningen:

CoPassion-gruppens ledare, professor i kyrkososiologi Anne Birgitta Pessi

CoPassion

Business Finland