Ejdern (Somateria mollissima) utgör en viktig länk mellan land- och vattenmiljön, och dess populationstrender kan återspegla Östersjöns miljöstatus. Ejdern i Östersjön är för närvarande starkt hotad: predationstrycket ökar snabbt p.g.a. havsörnens kraftiga uppgång samt ökande populationer av invasiva rovdjur. Dessutom hotas tillgången på blåmusslor, ejderns huvudsakliga näringskälla, av de effekter klimatförändringen för med sig. Att undersöka ejderns förmåga att anpassa sig till och klara av dessa utmaningar är därför ytterst angeläget.
Vår forskning görs i en ejderpopulation som studerats i över 30 års tid i Tvärminne skärgård i sydvästra Finland. Vi studerar hur honornas d.v.s. ådornas gemensamma omvårdnad av kullen påverkas av predationstryck, den individuella variationen i individernas beteende och kognitiva egenskaper och dess livshistoriska konsekvenser, orsakerna till och konsekvenserna av boplatsval, samt arten fysiologiska stressanpassningsmekanismer.
Målet är att kunna förutsäga vilka individer, och i vilka miljöer, som är mest sårbara för de snabba miljöförändringarna i Östersjön. Vi strävar till att hitta nya lösningar för att stoppa den nuvarande populationsnedgången.
Forskare: Markus Öst (Åbo Akademi), Kim Jaatinen (Finlands miljöcentral), Bertille Mohring (Liverpools universitet, Storbritannien), Ida Hermansson (Åbo Akademi och Tvärminne zoologiska station) samt partners från USA, Kanada, Danmark, Finland, Frankrike och Norge.
Myror finns överallt, och utgör en fascinerande och väsentlig del av våra landekosystem. Myrornas evolution, genetik, beteende och ekologi har studerats vid Tvärminne zoologiska station i flera årtionden, vilket har resulterat i vedertagen kunskap om hur social evolution fungerar, baserat på unikt långa tidsserier. Populationer av Formica exsecta-myror på öarna utanför stationen har studerats sedan början av 1990-talet och är bland de bäst studerade myrpopulationerna i världen; denna forskning har bland annat gett ny kunskap om hur inavel och habitatfragmentering påverkar populationer. Den nuvarande forskningen är mångsidig och kombinerar fältstudier, experiment och moderna genetiska och genomiska metoder.
Vi studerar social organisation och artbildning hos stackbyggande skogsmyror (Formica) och deras släktingar, och hos rödmyror (Myrmica). Varför har vissa bon många drottningar och andra bara en? Varför förflyttar sig vissa drottningar från sina bon, medan andra stannar hemma? Vilka gener ligger bakom dessa sociala skillnader, och bakom artbildning? Forskningen hjälper oss att förstå hur evolutionen utvecklar individer med olika sociala strategier och så småningom nya arter, och hur beteendebeslut på individnivå har långtgående konsekvenser för populationer och hela arter.
Vi studerar även hur myror hanterar patogener och vår forskning har kunnat påvisat att myror medicinerar sig själva när de utsätts för giftiga ämnen. Den aktuella forskningen strävar efter att förstå konsekvenserna av infektioner; allt från fysiologiska reaktioner till beteendeförändringar och förändringar i dynamiken mellan arter som exempelvis myror, bladlöss och växter! Ny forskning om myrornas försvar mot patogener har också betydelse för pollinatörers, t.ex. honungsbins, hälsa.
Forskare: Heikki Helanterä (Uleåborgs universitet), Dalial Freitak (Graz universitet, Österrike), Jonna Kulmuni (Amsterdams universitet) och medarbetare från Finland, Sverige och Storbritannien.