Praktiken inom socialarbetarutbildningen består av fem olika kurshelheter på kandidat- och magisternivå. Under den så kallade långa praktiken praktiserar socialarbetarstudenter ute på fältet under handledning av behöriga socialarbetare och får värdefulla erfarenheter av klientarbete.
Man kan säga att praktikundervisningen i socialt arbete består av tre pelare: teoretiska färdigheter, reflektiv självmedvetenhet och kunskaper i social växelverkan.
Teoretiska färdigheter utgör en grundförutsättning för praktikundervisningen i socialt arbete. Teoretiska färdigheter bidrar till praktiska färdigheter och för socialarbetare som ofta jobbar med komplicerade frågor är det till stor nytta att förstå olika sociala fenomen i ett bredare sammanhang. Teoretiska färdigheter bidrar också till en kritisk förståelse av hur praktiken och verksamheter inom det sociala arbetet är sammankopplat med såväl samhällsstrukturer som olika slags institutionella och organisatoriska ramar och rutiner. Socialarbetarutbildningen kan således uppfattas som en slags kombination av det teoretiska och det praktiska och inom socialt arbete kan man jobba praktiskt med samhällsvetenskaper.
Reflektiv självmedvetenhet innebär att känna sig trygg i sig själv för att kunna jobba med att hjälpa andra och veta varför man valt att jobba med socialt arbete. Man kan jobba med socialt arbete av en mängd olika orsaker som inte behöver vara dramatiska, men det är viktigt att ha en översikt över de egna värdegrunderna, ens egna uppväxtförhållanden och de egna signifikanta livshändelserna och relationerna och hur de präglar ens personliga förhållningssätt då man möter människor i olika situationer. Det är viktigt att det under handledningsprocessen under praktiken finns utrymme för den här typen av diskussioner. Denna självmedvetenhetsaspekt är framförallt en kvalitetsfråga för ett emotionellt påfrestande arbete.
Kunskaper i social växelverkan handlar om det egentliga hantverket i socialt arbete, det vill säga hur man bemöter utsatta människor som socialarbetare. Man utvecklas främst genom att praktisera hantverket, men samtidigt är det värdefullt att hantverket bygger på ett forskande grepp. Utvecklingen av kunskaper i social växelverkan i arbetet sker dels genom att man tillämpar olika metoder och interventioner samt kritiskt utvärderar dem, och dels genom samarbete och kreativitet. Soc&kom har under flera år samarbetat med skådespelare med improvisationsövningar. Tanken är att i mindre grupper gå in i improviserade klientmöten där studenter väljer att ha en klient- eller socialarbetarroll. Studenterna ges möjlighet att prova på olika tillvägagångssätt i olika situationer. I regel är det studenterna själva som väljer hurdana situationer de vill jobba med under övningen. Många väljer ganska jobbiga situationer, till exempel när någon beter sig hotfullt eller någon är fruktansvärt upprörd. Sedan funderar man tillsammans och provar på hur man kunde bära sig åt i dylika situationer. Övningarna är utmanande men feedbacken från studenterna är mestadels positiv. De flesta säger att det är en av de viktigaste övningar de haft under sin utbildning.
Dessa tre pelare får studenter jobba på och utveckla bland annat under den långa praktiken på olika verkliga arbetsplatser som till exempel inom barnskyddet, vuxensocialt arbete eller socialt arbete inom sjukvården. Skolkuratorsjobbet är också något som många gärna vill jobba med.