När Tiina Airaksinen skrev sin pro gradu-avhandling rekommenderade handledaren att byta ämne. Ingen är intresserad av Kina och det finns ingen framtid i att forska i det, argumenterade handledaren.
Nu, drygt tio år senare, är Asienforskning ett eget ämne vid Helsingfors universitet. Airaksinen är universitetslektor i ämnet, en belönad lärare och medlem av Lärarakademin, ett nätverk av universitetets främsta lärare.
– När jag följer med den offentliga diskussionen om Asien vet jag att jag gör ett viktigt arbete. Att forska i och utbilda experter i Asiens historia, språk och kulturer garanterar att det i företag, politik och media finns människor som både förstår och kan bedöma Asien kritiskt.
Airaksinen leder kurser i bland annat Kinas historia och nuläge samt Asiens religioner och politik för studenter i kulturforskning och i historia.
Hennes teman är fulla av detaljer, såsom enskilda individers berättelser. Airaksinen tycker det är viktigt att studenterna känner till det förflutna så att de senare kan bedöma och diskutera det moderna livet i Asien.
På lektionerna ligger fokus emellertid mer på arbetslivskunskaper än på att finslipa innehållskunskaper. Airaksinen lär sina studenter bland annat projekthantering och om skyldigheter som olika roller medför och att tillägna sig dessa.
Airaksinen ser undervisning först och främst som coachning och mentorskap. På sina kurser förklarar hon för studenterna hurdana arbetslivskunskaper de lär sig genom varje uppgift de gör.
– Min undervisningsfilosofi har förändrats mycket på 15 år. Tidigare funderade jag mycket mer på substansen. Nu koncentrerar jag mig på att få kontakt med mina studenter. Jag försöker ta reda på hurdana människor de är. Jag funderar till exempel över var de skulle kunna placera sig i arbetslivet och hurdana kunskaper de skulle ha nytta av.
Att hålla föredrag utvecklar arbetslivskunskaperna
Att hålla föredrag är ett arbetssätt som lämpar sig för arbetslivet och som Airaksinen ofta använder. Studenterna får hålla föredrag på så gott som varje kurs genast från de första dagarna.
Först talar de i grupper eller parvis, och sedan så småningom på egen hand.
– Det räcker inte att studenterna kan skriva om sitt eget område, utan de måste kunna tala om det och förmedla sina kunskaper åt andra. Att hålla föredrag är en viktig färdighet, eftersom man i arbetslivet måste kunna sälja sitt kunnande, sina idéer och sitt arbete åt andra.
De goda erfarenheterna man fått vid universitetet hjälper, om det senare i någon situation på arbetsplatsen eller på fritiden känns skrämmande att uppträda.
– När det kniper går jag själv också tillbaka till mina erfarenheter av att lyckas och söker säkerhet för mitt uppträdande i dem.
Airaksinen är också utbildad till lärare i talkommunikation. Hon talar därför med sina studenter om nervositet och om att uppträda och lär studenterna att opponera och bedöma andras arbete kritiskt men sakligt, samt att ta emot respons.
– Hur pratsam du än är när du sitter i föreläsningssalens bänk så försvinner en viss aggressivitet från en människa på scenen. Framför publiken är talaren ensam och får inte stöd av kamraterna.
Föreläsningarna måste behandla aktuella händelser
Studenternas energinivå varierar också under goda lärares lektioner. En vetenskaplig artikel på flera sidor går inte nödvändigtvis hem, oberoende av vilka metoder man använder. Sådana dagar modifierar Airaksinen sina lektioner.
– Jag kan till exempel visa en videofilm eller en aktuell nyhet och be studenterna analysera den.
Aktuella händelser är annars också väsentliga för Airaksinens föreläsningskurser. Trots att hon i början av sina kurser ger en undervisningsstomme, berättar hon att hon alltid ändrar den om det inträffar något stort.
Under Airaksinens karriär har sådana händelser varit revolutioner, olyckan i kärnkraftverket Fukushima och valet av Donald Trump till USA:s president.
– Studenterna har ett tydligt behov av att tala om dessa saker och ta upp dem på lektionerna. Kulturområdet existerar inte i ett vakuum. Trots att jag tillbringar hälften av mitt liv i ett arkiv, måste jag ändå kunna behandla nya aktuella saker.
Även om Airaksinen följer med studenternas energinivå låter hon inte dem komma undan alltför enkelt.
Nyheterna kan härstamma till exempel från kinesiska medier eller vara skrivna ur en viss myndighets synvinkel. Då måste studenterna själva avgöra vad de litar på. Föreläsaren ger inte en färdig helhetsbild.
– Till exempel Falun Gong ser mycket annorlunda ut beroende på om det är anhängarna själva, kinesiska myndigheter eller västerländsk media som beskriver dem.
En flexibel lärare, egensinniga studenter
Airaksinen litar som lärare på sin humor och flexibilitet. Hon tänker på sina studenter som individer med personliga fallenheter och egna motiv för att avlägga en universitetsexamen.
– Man studerar inte vid universitetet för andras skull, vilket betyder att man inte behöver tävla här. Vi hjälper och stöder, men i slutändan måste studenten själv göra de val som passar hens framtidsplaner.
Om en påbörjad kurs blir på hälft förhåller sig Airaksinen numera lättsamt till det. Allvarsamheten hon hade i början av lärarkarriären är borta.
Airaksinen tar heller inte illa upp om en student är av annan åsikt än hon eller ifrågasätter.
– De studenter som inte är de lättaste inspirerar mig ofta. När jag ger mig in i en debatt med dem inser jag också ofta något själv. Det inspirerar att fortsätta framåt.
Kritiskhet och ifrågasättande är typiska drag för vetenskapen.
– Det är bra att komma ihåg att respons också kan komma av en student.
När Airaksinen skrev sin pro gradu-avhandling ifrågasattes hennes ämnesval. Nu handleder hon själv pro gradu- och kandidatavhandlingar och debatterar om synvinklar med studenterna.
– Nyligen var jag tvungen att medge åt en student att hen hade gjort ett gott arbete, trots att jag till en början var helt av annan åsikt om synvinkeln. Denna student höll modigt fast vid sin egen linje och lade ner stor möda på sitt arbete.
Bekanta dig med utbildningsprogrammen:
Kandidat programmet i kulturforskning
Magister programmet i region- och kulturstudier
Master’s Programme in Intercultural Encounters (in English)
Utbildningsutbud