Lövfällande träd är typiska för klimat med årstidsvariation (t.ex. varm sommar, kall vinter). Bladen bildas under en kort tid, utför fotosyntes effektivt under sommaren, och får en tydlig höstfärg samt faller av träden under hösten.
Hos en del örtartade växter förblir den styva, nedvissnade stjälken (med rikligt av stödjevävnad) upprätt under vintern. Dessa så kallade vinterståndare kan sprida sina frön under vintern, varvid vinden kan transportera fröna längs snöns yta långa sträckor.
Fastän de örtartade växternas alla ovanjordiska växtdelar vissnar under hösten, kan det växa upp nya skott från jordstammen redan innan vinterns ankomst. Dessa skott kan växa upp och synas på markytan ifall hösten är lång och varm (johannesört, klockväxter). I allmänhet övervintrar de nya skotten under markytan och kommer fram först under följande vår. Exempel på dylika arter är gråbo och duntrav.
En del vedartade lövfällande växter har klorofyll förutom i bladen också i stammen. Det bäst kända exemplet är blåbär, som har kloroplaster (med klorofyll) i vävnaden som finns under ytskiktet i stammen. På detta sätt kan blåbär utföra fotosyntes också under den bladlösa perioden av året. Man har beräknat att blåbärets fotosyntes i stamvävnaden skulle utgöra c:a 10-15 % av den totala fotosynteseffekten. Även andra arter kan i mindre grad ha kloroplaster i stammen, till exempel vide (Salix spp.), rosor (Rosa spp.) och rubusar (Rubus spp.). Hos dessa arter finns det mycket knapp information om fotosyntesens betydelse i stammen.
LITTERATUR
Buch, H. & Sola, A. A. 1908. Suomen talvikasvio. Tauluja lehtensä varistavien puuvartisten kasviemme määräämiseksi talvitilassa. 80 s. Otava, Helsinki
Huhta, A.-P. 2015. Talventörröttäjät. 222 s. Vastapaino, Tampere.
Huhta, A.-OP. 2016. Talventörröttäjät - ruohovartisten kasviemme talviaikaisesta siementämisestä. —Luonnon Tutkija 120: 96—111.