Magisterpromotionernas festligheter börjar på Floradagen 13.5. när den allmänna kransbindaren väljs i magisterpromovendernas möte som hålls på latin. Den allmänna kransbindaren är ett barn till någon av universitetets professorer eller andra viktiga figurer vid universitetet, och promovenderna vill med valet hedra professorn i fråga. Valet följs av friandet av den allmänna kransbindaren, och när den sistnämnda gett sitt samtycke övergår man i en procession till Gumtäkts äng där man minns hur Vårt land presenterades för första gången. Till slut avnjutes en festmåltid med tal.
Den egentliga promotionen varar i tre dagar vid månadsskiftet maj–juni. Klädreglerna för den är mycket noggranna, och i största delen av evenemangen används frack och aftonklänning. På den första dagen, som är en torsdag, förbereder man sig för promotionsakten genom att binda magisterpromovendernas lagerkransar och symboliskt slipa doktorernas värjor. Kvällen avslutas med en kransbindnings- och svärdslipningsmiddag, med tal i regel på finska och svenska. Talen förbereds på flera språk och kan handla till exempel om talarens vetenskapsområde eller någon samhällsfråga och de är en väsentlig del av promotionstraditionen.
På mellandagen, som är en fredag, sker promotionens huvudevenemang, promotionsakten, som arrangeras i universitetets festsal. Akten är som ett övat skådespel där promovenderna vigs till magistrar och doktorer enligt en noggrann koreografi och de får symboler för sin avlagda examen. Först kommer promovenderna, deras följeslagare och universitetets representanter till salen i omsorgsfullt ordnade processioner. Efter promotorns tal ställs primusmagistern och -doktorn en fråga om deras läroämne som de måste svara på. När svaret har godkänts, kan promoveringen börja. Promovenderna går enligt en noggrann koreografi var i sin tur till parnasson för att motta sina akademiska symboler: promotorn trycker ned lagerkransarna på magistrarnas huvuden och de gyllene magisterringarna på deras fingrar samt ger doktorerna sina värjor och doktorshattar. Under promoveringen spelas inhemsk klassisk musik som standard. Musiken spelar en viktig roll i akten: det traditionella programmet innehåller åtminstone Promotionsmarsch och Andante Festivo av Sibelius. Ofta beställas dessutom nya komponeringar (enligt traditionen en promotionskantat), som har premiär under promotionsakten.
Promotionsakten avslutas med ultimusmagisterns tal till fosterlandet, varefter processionen går från festsalen till Domkyrkan för en promotionsgudtjänst eller alternativt till ett konfessionslöst evenemang. På fredagskvällen åtnjutes promotionsmiddagen, där de specialbeställda promotionsdikterna framställs (ofta en dikt på finska och en på svenska) eller annat konstnärligt program som beställts särskilt för evenemanget. På promotionsmiddagar hålls återigen tal. Det viktigaste är talet till universitetet som rektorn svarar på.
Den tredje dagen, som är en lördag, börjar med en utflykt, som ofta är en seglats till någon ö i närheten eller en runda framför Helsingfors. Utflykten är det minst formella evenemanget av promotionen och under den avnjuts också en lunch. Lördagen och hela promotionen avslutas med en bal på Gamla studenthuset, där man dansar traditionella akademiska festdanser samt bland annat en omsorgsfullt övad magistersfranses. I balen ingår också många andra etablerade element, såsom att hedra de centrala figurerna i promotionen genom att bära dem i en bärstol. Efter balen organiseras en nattlig procession som går längs centrums gator och parker. På vägen stannar man vid statyer för att hålla tal och sjunga traditionella studentsångar. När morgonen gryr avslutas processionen med ett tal till den uppgående solen, beroende på fakulteten antingen på Senatstorget eller på Observatorieberget.
Magisterpromotionerna har bevarats som en del av universitetstraditionen genom århundraden med förändringar och anpassningar. Promotionerna föddes på medeltiden: i Bologna och Paris firades promotioner redan på 1200-talet. Finlands promotionstradition började tidigt när den första promotionen i den filosofiska fakulteten arrangerades år 1643, endast tre år efter att Akademien i Åbo grundades. Traditionen har sedan dess pågått nästan oavbrutet och spridits till andra fakulteter och universitet. Den filosofiska fakultetens promotion vid Helsingfors universitet är fortfarande den största promotionen, och den arrangeras numera ungefär vart tredje år.
Den filosofiska fakultetens promotioner vid Akademien i Åbo stannade nästan oförändrade, en dags evenemang som var avsedda endast för magistrar, ända till början av 1800-talet. Promotionen inleddes med samling hemma hos promotorn. Därifrån tågade promovenderna till Akademihuset, där promotorn vigde dem. Många drag av den moderna promotionen, såsom processionerna och frågan som ställs till primusmagistern, finns redan i dessa äldsta promotioner. Också symboliken i promotionen har inte ändrats under århundradens lopp: redan på 1700-talet symboliserade lagerkransen magistrarnas prestationer. Också promotionsakten börjar fortfarande med promotorns tal och avslutas med ultimus tal.
Promotionstraditionen började ändra sig på 1800-talet. Man började till exempel promovera jubelmagistrar och promoverade doktorer i samma evenemang. På 1850-talet etablerade också Vårt land sin plats som en del av promotionens program. Nya evenemang togs med i promotionen, och bland annat balen blev till en del av den – som platsen för balen etablerades på 1880-talet (Gamla) studenthuset. Samtidigt växte promotionerna i storlek och blev betydande societetsevenemang: promotionernas historia är välkänd därför att tidningarna ivrigt skrev om dem.
Så småningom försvann seden att viga magistrar i promotioner från andra länder, och promotion började få drag som endast finns i Finland. En helt finländsk specialitet är valet av den allmänna kransbindaren (ursprungligen den allmänna kransbinderskan). Å andra sidan hotades promotionen i slutet av 1800-talet av spänningar mot Ryssland, eftersom det i promotionerna förekom finsknationell anda. Det krävdes kejsarens samtycke för att arrangera en promotion.
Efter att Finland blev självständigt fortsatte promotionstraditionen oavbrutet. Det självständiga Finlands första promotion arrangerades 1919. Efter det andra världskriget blev det avbrott på 14 år i promotionerna. Tidigare hade ett lika långt avbrott från traditionen skett på 1700-talet på grund av det stora nordiska kriget. Efter ett långt avbrott var det svårt att arrangera en promotion, eftersom det var svårt att komma ihåg alla promotionstraditionens talrika detaljer. Därför började man skriva en minnesbok av varje promotion. På 1970-talet ansågs promotioner vara ålderdomliga och elitistiska, och de var småskaligare än förut. På 1980-talet förändrades atmosfären i samhället och promotionerna ökade igen i popularitet.
I århundraden har man ansett att det hör till det akademiska livet att festligt fira de utexaminerade magistrarnas och doktorernas prestationer. Promotionstraditionen har setts som en värdefull del av finländskt universitetsliv och den har behållit sin livskraft också under svåra tider. Samtidigt har traditionen utvecklats, när varje promotion och varje promotionskommitté vill bringa något nytt till den århundraden gamla traditionen.