Forskargeniet som gnor på i ensamhet är en föråldrad företeelse, åtminstone när det gäller naturvetenskaper. Forskningsfrågorna är så komplicerade och kräver olika slags tekniskt kunnande att publikationer med en enda författare i praktiken inte längre förekommer. Det är också mycket ovanligt med bara ett par, tre författare.
Forskning är i dag grupparbete – och framgången är också forskningsgruppens. Det betonas enhälligt av alla intervjuade toppforskare vid Helsingfors universitet som ligger i täten i fråga om citeringar.
– I bra fotbollslag stöder man sina spelkamrater. Ett framgångsrikt lag har flera spelare som placerar sig högt i målbörsen, dåliga lag har ingen, säger professorn i fysik Markku Kulmala.
Kulmala är just nu den mest citerade forskaren inom geovetenskaper. Utöver att han har forskat i hur atmosfärens aerosoler uppkommer och i växelverkan mellan atmosfären och skogen, har han tillsammans med sina kolleger byggt storskalig forskningsinfrastruktur, vars flaggskepp forskningsstationen SMEAR II i Hyytiälä hör till de främsta i världen.
De möjligheter till mätningar som Hyytiälä erbjuder har lockat Douglas Worsnop, en annan toppforskare inom geovetenskaper, att utföra en del av sina undersökningar vid Helsingfors universitet.
Professorn i fysik Tuukka Petäjä utvecklade sitt första instrument för mätning av aerosoler för sin pro gradu-avhandling under Kulmalas handledning. Numera leder Petäjä utvecklingen av mätinstrument för aerosoler vid avdelningen för atmosfärvetenskaper och han är en forskare som citeras ofta, särskilt i fråga om utveckling av mätinstrument och mätmetoder.
– Att antalet citeringar är stort beror också på den öppna tillgången till våra forskningsdata. Andra forskningsgrupper har möjlighet att jämföra sina resultat med våra och på så sätt skapas ny kunskap.
Seniorforskare drar nytta av sina begåvade studerande
I citeringstoppen inom klinisk farmakologi har motsvarande kedjereaktion skett. Pertti Neuvonen, professor emeritus, har framgångsrikt undersökt läkemedelsinteraktion ända sedan slutet av 1960-talet.
I början begränsades forskningen av bristen på känsliga analysmetoder, man kunde mäta endast få läkemedel. På basis av patientiakttagelser gjorde man kliniska försök, där olika läkemedel användes samtidigt och man mätte läkemedelshalterna i blodet.
I och med att analysmetoderna utvecklades kom Neuvonen läkemedelsinteraktionens uppkomstmekanismer på spåren, särskilt CYP-enzymerna: många läkemedel bryts ned i levern med hjälp av de här enzymerna, men vissa mediciner stör enzymernas funktion.
Janne Backman och Mikko Niemi, vars doktorsavhandlingar Neuvonen handledde på 1990-talet respektive 2000-talet, har koncentrerat forskningen allt mer på mekanismer inne i cellen och på genetiska mekanismer.
– När det gäller publikationer drar seniorforskaren nytta av sina begåvade studerande. Allt är inte nära på min förtjänst, säger Neuvonen.
Janne Backman, professor i klinisk farmakologi och individualiserad medicin, har fördjupat sig i läkemedelsinteraktionens mekanismer och utvecklat forskningsmetoder. Mikko Niemi, professor i farmakogenetik, har specialiserat sig på transportproteiner och deras genetiska skillnader. Niemis arbeten har samlat mest citeringar bland de finländska medicinska publikationer som har getts ut under de senaste tio åren.
– Under Neuvonens guldålder på 1990-talet började man få en djupare kunskap CYP-enzymernas funktion, och på kort tid gavs det ut många publikationer som citerades mycket. Nu är vi i samma situation i fråga om transportproteiner, säger Niemi.
Neuvonen har ett gott råd för den som söker en plats inom forskarutbildningen.
– När man överväger att gå med i en forskningsgrupp, lönar det sig att ge akt på vad gruppen har fått till stånd. I en bra forskningsgrupp påverkas medlemmarna av synergin. Gruppens framgång ger också medlemmarna framgång.
De mest citerade forskarna inom geovetenskaper och farmakologi vid Helsingfors universitet