Anu Lahtinen är biträdande professor i Finlands och Nordens historia, facklitterär författare och chefredaktör för tidskriften Historiallinen Aikakauskirja (grundad 1903). Hon ansvarar för att leda forskning och undervisning i Finlands och Nordens historia. Hon är speciellt förtrogen med den så kallade svenska tiden (fram till år 1808).
Lahtinen har framför allt forskat på kvalitativ socialhistoria – kvinnors, familjens, vardagens och utbildningens historia.
– Jag anser att det alltid är viktigt att omtolka historien och föra in nya perspektiv och aktörer i den, säger Lahtinen. – Vi måste rikta blicken mot dem som har glömts bort, tolka om, berätta om olika livsbanor som har varit möjliga i det förflutna.
Om Lahtinen inte hade skrivit biografier om äldre tiders kvinnor (bland annat om Ebba Stenbock) skulle vi ha mindre kunskap om kvinnors liv under tidigare århundraden.
Lahtinens arbete som chefredaktör för tidskriften Historiallinen Aikakauskirja innebär att hon värnar om och förnyar det finskspråkiga arvet att skriva och publicera vetenskapliga texter. Hon vill också gärna främja det andra inhemska språket och är aktiv i Svenska Ärenden vid Helsingfors universitet samt medlem i historienämden i Svenska Litteratursällskapet i Finland.
Att möta, vara närvarande och diskutera är viktigt i undervisningen
Som yngre lärare kämpade Lahtinen med att behärska innehåll tillräckligt väl, samtidigt som hon hade en ambition att försöka utveckla smågruppsundervisning och alternativa prestationsmodeller.
– Så småningom har jag konstaterat att det är möjligt att bara göra en viss mängd saker under en kurs eller ett läsår. Exempelvis i en kurs är det möjligt att förnya bara ett fåtal saker åt gången, eller i en studiehelhet bara en kurs åt gången.
Även undervisningsarbetet har förändrats. När Lahtinen arbetade som forskare höll hon tematiska kurser, men nu är hon snarare handledare vid gradu- och forskarseminarier. Som motvikt har hon under åren också utvecklat en introduktionskurs för att få en bild av studenternas kunskaper på olika nivåer.
– Jag anser att förmågan till närvaro och medkänsla som lärare har utvecklats i takt med ökad livserfarenhet. Då blir det klarare att det viktigaste är att stödja studenten mot hens egen framtid, säger Lahtinen.
Enligt Lahtinen ger erfarenhet mer tålamod att vänta, lyssna och fråga ”nå, vad tycker ni om…”
– Nuförtiden är målet att försöka lyssna och ställa frågor så att studenten får fundera och berätta själv om sin egen situation. Då hittar studenten ofta lösningar själv.
Lahtinen har också genomfört det maximala antalet kurser i universitetspedagogik, men hon tycker ändå att när det gäller att utveckla sig som lärare är det viktigast att samverka med studenter och andra lärare och att utbyta idéer om undervisning.
Sambandet mellan forskning och undervisning syns i allt arbete
Forskning och undervisning går hand i hand och det syns i allt: i ämnen, handledning och undervisning.
– Jag anser att en lärare vid universitetet är en vetenskapsidkare som visar en modell för hur det är att vara expert. Detta sker på föreläsningar där det talas om material och forskningsmetoder, samt i smågrupper, under handledningssamtal, vid informella diskussioner och genom e-postmeddelanden.
Läraren kommunicerar i realtid om vad vetenskap och forskning är. Grunden för studier och handledning är alltid ämnet, som kan vara inriktat på ett visst yrke eller vara en generalistisk disciplin som sträcker sig över flera olika branscher, såsom historia ofta gör.
– Som universitetets personal och studenter är vi alla kollegor, och vid tillfälle tilltalar jag mina studenter som yngre kollegor. En äldre kollega har mer kunskap och ansvar, men samtidigt är vi på ett gemensamt kontinuum på väg mot kompetens och kunskap.
Universitetsgemenskapens uppgift är att stödja sina medlemmar
Enligt Lahtinen är grunden för allt att vi på universitetet försöker stödja varandra, det här gäller både bland studenter och personal.
– Därför försöker jag skapa en så positiv stämning som möjligt där alla vågar lyfta fram sina egna erfarenheter och frågor och där det ges positiv uppmärksamhet. Där finns det alltid något att göra.
Anu Lahtinen försöker berätta om sina egna motgångar eller misstag så att åhörarna skulle uppfatta att det inte finns något behov för perfektion eller felfrihet och att vi kan lära oss av våra misstag.
– Ett citat som jag ofta använder är av författare Kersti Bergroth: ”Alla människor misslyckas nio gånger av tio, de berättar det bara inte för någon.”
När Lahtinen undervisade på distans under coronatiden frågade hon regelbundet studenterna hur de mådde med hjälp av små Zoom-gallupar och försökte bygga upp ett samtal och uppmärksamma olika människor bortom nättystnaden. Hon fick beröm för att hon fäste uppmärksamhet på välbefinnande utöver kunskap och för att hon planerade kurserna så att de var av lämplig omfattning.
– Jag anser att det är viktigt att både lärarnas och studenternas arbetsbörda dimensioneras så att den är förnuftig och att det ses till att det finns plats för lugna möten och överraskande situationer.
Det viktigaste i framtidens universitetsundervisning är närvaro och bemötande
I framtiden, precis som i dag, är det viktigaste att möta, se och höra människor. Under coronatiden uppfanns det alla slags digitala kryckor för kommunikation, men det blev svårt att förmedla tyst kunskap och att framställa sakkunskap.
– Naturligtvis använder jag mig av olika slags teknologi och flexibilitet i undervisning och forskning, men verktygen (t.ex. teknologi) får inte bli mål i sig. När man som historiker ser på saker ur hundratals års perspektiv känns det viktigt att komma ihåg att människans behov sist och slutligen inte förändras.
Timothy Snyder, professor i historia vid Yale University, har gett 20 råd mot tyranni. Ett av dem lyder: ”Ögonkontakt och småprat”
– Som handledare och lärare skulle det vara viktigt att föra fram budskapet: jag ser dig, jag hör dig. Jag hoppas att undervisningen i framtiden består av mångsidig diskussion. Tekniken kommer och går där vid sidan om, och förhoppningsvis fungerar den också ibland.
Att möta människor och vara närvarande är sist och slutligen det viktigaste vi har.
Anu Lahtinen valdes till Lärarakademin i slutet av år 2022.
Studenterna har gett Lahtinen beröm för ett gott undervisnings- och handledningsarbete (HUS pris God handledare år 2021 och Kronos pris för årets lärare 2021). Hon använder sig av innovativa undervisningsmetoder för att söka information och aktivt bygga upp kunskap där olika digitala lösningar är väl representerade. I sin verksamhet tar hon hänsyn till studenternas individuella specialbehov. Det mångsidiga undervisningsmaterial som Lahtinen producerar används både nationellt och internationellt.