Forskare i rymdväder får pris för informationsspridning

Helsingfors universitet har tilldelat professorn i beräkningsmässig rymdfysik Minna Palmroth J. V. Snellman-priset för informationsspridning. Denna ledare av en spetsforskningsenhet, som bl.a. skrivit en sagobok och en guide över norrsken, vill satsa på kommunikation om vetenskap.

Spetsforskningsenheten Hållbar rymdvetenskap och -teknik, som professor Minna Palmroth leder, har revolutionerat vår uppfattning om rymden med sina upptäckter. Palmroth och hennes team har utvecklat en datormodell som kan simulera hur solvindar påverkar jordens närmaste rymd.

Prismotiveringen uppmärksammar vidden av Palmroths påverkan. Hon ses i offentligheten då man dryftar mångvetenskapliga frågor, från tunga naturvetenskaper och forskningsmetoder till vetenskapspolitik och människans plats i världen.

Priset, som utdelas varje år, offentliggjordes under universitetets jubileumsvecka den 24 mars 2022. Prissumman är 6 000 euro.

Mod behövs

Allmänheten har på senare tid fått höra om både skadligt rymdskrot och en ny form av norrsken som upptäcktes i samarbete med norrskensfantaster. Palmroth har långsiktigt nätverkat med olika sektorer av samhället, från medier och politiker till norrskensfantasterna och företagsvärlden, vilket har gjort henne till populär talare och efterfrågat intervjuobjekt.

Under de senaste tio åren har Minna Palmroth blivit forskaren som inte bara är känd som rymdexpert, utan också som en innovativ ledare och en inspirationskälla för flickor. Hon är en rollmodell som det är lätt att närma sig, i en traditionellt manlig disciplin.

Tillsammans med en vän har Palmroth skrivit en vetenskapssagobok, Prinsessa, leijona ja maailmankaikkeuden salaisuus (Prinsessan, lejonet, och universums hemlighet), som är avsedd att inspirera flickor till att läsa naturvetenskaper. Hon räds inte att t.ex. organisera en magikerdag för skolbarn där hon klär sig till trollkarl för att visa hur fysiker kan få ett tåg att sväva.

Att våga är det meddelande hon vill sända till både barn och vuxna. Om man vill föra vetenskapen framåt, behöver man våga fråga, försöka göra det omöjliga och misslyckas. Man måste försöka göra saker som aldrig gjorts förut.

Mina och andras synvinklar

Palmroth har medvetet indelat sitt forskningsområde i olika synvinklar och satsat tid på att kristallisera resultaten av sin forskning enligt dem.

Enligt Palmroth är växelverkan ofta mest fruktbar då man först utreder vad som är intressant ur den andra partens synvinkel och sedan blandar in sitt eget aktuella forskningsproblem. Sedan kan växelverkan föra in en på alldeles nya spår. Det är bra att kunna föra fram betydelsen av sitt eget forskningsområde för andra.

– Om åhöraren inte förstår, är det inte fel på hen utan talaren, konstaterar Palmroth.

Då man underrättar beslutsfattare om forskningsresultat tipsar Palmroth att man ska ta både beslutsfattarna och dem som besluten berör i beaktande, och formulera sig med förståelse för båda. Palmroth varnar för att underskatta medborgarnas intelligens och motivation.

Palmroth uppmuntrar forskare att våga delta i den allmänna diskussionen även utanför sitt eget specialområde, eftersom forskarna har utbildats för kritiskt tänkande, beaktande av olika synvinklar, identifiering av argumentfel, och att tåla kritik.

Forskarens skyldighet, möjlighet och rättighet

Palmroth tycker att universitetet och samhället har en arbetsfördelning: forskarna får undersöka världens grundkonstruktioner och kartlägga det okända, så länge de informerar samhället om det. På det viset kan samhället bygga nytt på basis av all den samlade informationen. Spridningen av forskningsresultat är alltså först och främst en skyldighet.

– Trots att det kan verka lätt att popularisera vetenskap, kommunicera och påverka, kräver det medvetet och långsiktigt arbete, säger Palmroth.

– Det ger ändå väldigt mycket inspiration och energi. Jag ser på reaktionerna hos barn eller norrskensfantaster att mitt arbete är relevant för dem just i det ögonblicket. Växelverkan för oss framåt, båda min vetenskap och mig personligen – den innebär alltid en möjlighet till nya upptäckter, konstaterar Palmroth.

Vetenskapskommunikation är också en rättighet. Det har klarnat för Palmroth, särskilt sedan Ryssland anföll Ukraina denna vår, och sedan västvärlden vaknat till att försvara frihet och demokrati.

– Jag hade inte tidigare haft en så stark känsla av hur värdefullt det är att bo i ett land där utgångspunkten är att forskare har rätt att berätta om sin forskning.