Människan har haft husdjur i tusentals år. Vår samlevnad har haft en ömsesidig inverkan på våra organismer.
Det märks bland annat i tarmfloran, immunsystemets första försvarslinje. När man tillbringar mycket tid med djur, utsätts man för deras mikrober via munnen, huden och andningen.
– En mångsidig tarmflora är till fördel för immunsystemet. Den lär kroppen att försvara sig mot olika sjukdomsalstrare, beskriver Seppo Meri, professor i immunologi.
Det finns många vetenskapliga belägg för att djur har en god inverkan på människors psykiska och fysiska hälsa. Kontakter med husdjur under tidig barndom verkar förebygga astma och allergi, frånsett dem som har benägenhet för allergier; för dem kan ett djur kan vara den utlösande faktorn.
Tyvärr är inte alla mikrober som kommer från djur bra. En del av dem kan orsaka sjukdomar. Flera av de farligaste pandemierna i mänsklighetens historia har kommit från djur.
Över till en ny värd
En sjukdom som smittar från djur till människa och tvärtom kallas zoonos. Zoonoserna orsakas av bakterier, virus, svampar och parasiter. Pandemierna orsakas oftast av virus, även om den mest ökända av dem, digerdöden, orsakades av pestbakterier.
Några av virusen som människan bär på har överförts från mor till barn ända sedan vi blev till som art. Andra har kommit från andra arter för hundratals eller tusentals år sedan, och människan och de här virusen har redan anpassat sig till varandra.
Smittan från en art till en annan fortgår alltjämt. Farligast är det om ett virus flyttar till en ny värd som saknar motståndskraft mot det.
– Virusen som andra arter bär på är oerhört många och kunskapen om vad som eventuellt väntar i naturen är begränsad. Mindre än en procent av alla virus är kända, konstaterar Olli Vapalahti, professor i zoonotisk virologi.
Från en art till en annan
Processen bakom många sjukdomar är följande: en ny mikrob cirkulerar och utvecklas till exempel bland fåglar, gnagare eller fladdermöss, och smittar sedan direkt eller via något husdjur till människan. Många av barnsjukdomarna, såsom påssjuka, röda hund och mässling, har uppstått på det här sättet. Även de redan utrotade smittkopporna hade en liknande bakgrund.
På 1890-talet uppstod ett coronavirus bland gnagare som via mellanvärdar smittade över till människan, varefter den spred sig genom hela befolkningen som en pandemi. Samma virus är numera rätt ofarligt och orsakar vanlig förkylning.
Ursprunget till den nuvarande coronapandemin är inte helt klarlagt, men de här virusstammarna cirkulerar bland fladdermöss, och därför är en djurkälla sannolikast.
För att en artgräns ska kunna överskridas måste sjukdomsalstraren ha förmåga att flytta över till en ny värd, föröka sig i värdens kropp och undvika immunförsvaret, säger Meri.
– Värden måste å sin sida ha receptorer som sjukdomsalstraren kan fästa sig i, erbjuda en lämplig miljö för sjukdomsalstraren samt sakna förmåga att motverka den.
Upprustning
Även väldigt olika djurarter, såsom människor, svin och fåglar kan ha likartade receptorer. Det är orsaken till att till exempel influensavirus kan smitta från fåglar till svin och från svin till människor.
Influensan har spridit sig och utvecklats i tarmen hos vilda änder i miljontals år. Fåglarnas kropp är varmare än däggdjurens, och därför måste viruset mutera sig för att kunna reproducera sig i däggdjurens övre luftvägar.
– Upprustningen mellan virusen och immunsystemet tar aldrig slut, säger Vapalahti.
Emellanåt blir influensavarianterna sådana att människans immunsystem inte identifierar dem alls. I sådana fall kan en dödlig pandemi, såsom spanska sjukan, vara förestående.
Varaktig immunitet mot vissa sjukdomar kan uppstå genom sjukdom eller vaccination. Andra sjukdomar kan ha sådana virus som ständigt muteras, vilket leder till att immunsystemet inte hinner med. Influensavirusen kräver årliga vaccinationer.
Dödliga souvenirer
Även immunsystemet utvecklas ständigt, och då kan nästa möte med sjukdomsalstraren redan vara lättare. En amöba som orsakar häftig magsjuka hos en turist orsakar inte nödvändigtvis några symtom alls hos lokalbefolkningen.
Det här fick den amerikanska urbefolkningen erfara, när man saknade motståndskraft mot sådana sjukdomar som de europeiska erövrarna spred.
I Amerika höll befolkningen sig inte med får, svin eller kor såsom i Europa, där människor hade levt och genomlidit sjukdomar tillsammans med dem i tusentals år och därmed utvecklat sin immunitet. Smittkopporna, mässlingen och influensan som européerna bar på utplånade majoriteten av urbefolkningen.
Erövrarnas sällskapsdjur drabbades för sin del av amerikanernas virussjukdomar. Valpsjukan, som kom att utvecklas till en pandemi, började när de spanska conquistadorerna tog med sig sina hundar till Sydamerika. Där kom hundarna för första gången i kontakt med vampyrfladdermöss som spred sjukdomen.
Undvik fladdermöss
Än i dag är vilda djur som saknar gemensam historia med människan de farligaste med tanke på sjukdomar. Seppo Meri uppmanar oss att hålla respektfullt avstånd till sådana djur.
– Till exempel fladdermöss, rävar och harar bär på sjukdomsalstrare som vi saknar motståndskraft mot.
Det är känt att fladdermöss sprider ebola, och det finns starka misstankar om att de också skulle vara källan till den nuvarande coronapandemin. Alltför nära kontakt med harar är heller inte bra: harpest förekommer till exempel allmänt i Mellersta Finland.
Virusen muterar och sprider sig lätt i fågelflockar, fladdermusgrottor, stora svingårdar eller minkfarmer. Därför skulle även intensiv djurproduktion kunna orsaka en pandemi. Om hygienen inte är i skick på en stor gård, kan nya virusvarianter uppstå.
– Jämfört med vanliga hushållsgrisar kan man på en stor svingård kanske hålla kontakten till vilda djur på ett minimum, men om ett lämpligt virus kommer in i svingården till exempel med fodret, sprider det sig och förökar sig där som i en cellodling, säger Vapalahti.
Symtomfritt hot
De flesta zoonoserna sprids inte vidare från en person som smittats. En pandemi kan uppstå om en sjukdomsalstrare snabbt smittar från en person till en annan. Det sker oftast genom droppsmitta eller via aerosoler i luften.
Alla pandemier sprider sig inte fort, och behöver inte ens vara särskilt smittsamma. HI-viruset, som ursprungligen kom från schimpanser, har dödat tiotals miljoner människor under tiotals år, trots att det kräver oskyddat samlag eller blodkontakt för att smitta.
En pandemi främjas av att sjukdomen har en lång inkubationstid och många symtomfria bärare. Vårt nuvarande plågoris, coronaviruset SARS CoV 2, har större spridning än SARS-epidemin 2002–2003 eftersom symtomen är lindrigare hos de flesta. När symtomfria personer sprider sjukdomen, blir den svårare att kontrollera.
Sjukdomar som sprids av myggor eller fästingar kallas vanligen inte pandemier. Malaria och gula febern kan ändå jämföras med pandemier i sin dödlighet, och har tömt byar och städer på invånare i Afrika och Sydamerika.
I drivhuset
I dagens värld finns det flera faktorer som höjer risken för pandemier. När den biologiska mångfalden minskar, minskar också mängden tillgängliga goda mikrober. Vår egen mikroflora utarmas, och det försvagar vårt immunförsvar.
Vi kan också utsättas för sjukdomsalstrare som vilda djur bär på, om deras livsmiljöer fragmenteras och de därför söker sig närmare bosättningen. Arterna kommer i närmare kontakt med varandra än tidigare. Produktionsdjur kommer i kontakt med vilda djur, och exotiska djur används som sällskapsdjur.
Ju tätare människor bor, desto lättare kan virusen sprida sig. En stad är som ett drivhus för nya virusvarianter. Ju rörligare människan och djuren är, desto rörligare är även sjukdomsalstrarna. Och ju fortare vi rör oss, desto fortare rör sig även sjukdomarna.
Förutsättningarna för att bekämpa pandemier är mycket bättre i dagens värld än under tidigare århundraden. När man förstår hur en sjukdom fungerar, kan man utveckla vacciner och behandlingar mot den.
– De nya rna-vaccinen har varit ett stort steg framåt. Vi kan också bereda oss inför pandemier om vi känner till de virus som djuren bär på. Därför är det viktigt att kartlägga och undersöka virus, säger Vapalahti.
Kommer förkylningarna tillbaka?
Under normala omständigheter är det inte bra att sterilisera sin omgivning för mycket, säger Seppo Meri. Vi behöver den naturliga mikrofloran och vårt immunsystem behöver utsätts för påfrestningar.
Även kulturella aspekter och attityder inverkar på hur sjukdomar sprids. När vi har skyddat oss mot corona har vi använt oss av munskydd, distansarbete och handsprit. Det har lett till att de vanliga förkylningarna och magsjukorna har blivit färre.
Även immunförsvaret mot de här sjukdomarna har blivit svagare, eftersom vi inte har utsatts för dem på sistone.
– Om vi slutar skydda oss efter corona, kommer förkylningarna att bli fler. Frågan lyder om vi accepterar det, eller om vi fortsätter använda munskydd.
En annan intressant fråga är om de färre förkylningarna påverkar uppkomsten av immunsjukdomar, såsom typ 1-diabetes, ledgångsreumatism eller MS under de kommande åren. Virus har misstänkts vara en bakgrundsfaktor till dem. Färre fall skulle kunna ge belägg för den här teorin.
Bli bekant med temat För en hälsosammare värld
Stöd forskning för att lösa coronakrisen
Artikeln har publicerats i tidningen Yliopisto 3/22.
Många sjukdomar smittar från djur till människa och tvärtom. Ändå kommer läkare inte alltid ihåg att fråga sina patienter om de har djur, säger Paula Kinnunen, docent i zoonotisk mikrobiologi, expert vid företaget MSD Animal Health.
De flesta vanliga zoonoserna smittar från hus- och sällskapsdjur. Kinnunen med flera har gjort en fallstudie om zoonoser som veterinärer insjuknat i. Risken att insjukna gäller också djurägare och alla andra som har att göra med djur.
Några av sjukdomarna är livsfarliga, såsom rabies eller bakterien Capnocytophaga canimorsus, som smittar från munnen på hundar och orsakar blodförgiftning.
Rabies gäller huvudsakligen importerade djur. Livsmedelsverket har undersökt 170 lagligt importerade hundar som hade alla nödvändiga intyg. Ändå saknade fler än var fjärde hund skydd mot rabies. Uppenbarligen förekommer det förfalskade vaccinationsintyg.
– Import av ovaccinerade djur från länder med rabies är något av en tidsinställd bomb. Rabies är dödligt utan regelbundna vaccinationer.
Det säkraste sällskapsdjuret är ett friskt djur av en frisk ras som kommer från goda förhållanden. Djur som lever i dåliga förhållanden utomlands borde hjälpas på plats, till exempel genom att man stöder organisationer som verkar där, tipsar Kinnunen.
Förutom vaccinationerna är det bra att hålla sig ajour med avmaskningar och parasitbehandlingar. Handtvätt med tvål efter kontakt med sekret från djur förebygger smitta av flera olika slag.
Husdjur kan också sprida spolmask, yersinia, salmonella och campylobakterier. Därför måste deras matskålar hållas åtskilda från människans tallrikar och skålar. Även födan är avgörande.
– Rått kött är inte säkert, fastän det skulle vara inhemskt eller nedfryst. Den antibiotikaresistenta MRSA-bakterien har påträffats i 41 % av de prover som tagits av inhemskt färskfoder.
Även människan kan smitta djur. Coronaviruset SARS CoV 2 har smittat från människan till bland annat katter, hundar, minkar, frettar och hjortar. I djurparker har corona smittat från människan till åtminstone lejon, tigrar, hyenor, näsbjörnar och flodhästar.