En 5 000 år gammal kornkärna hittad på Åland – förändrar forskarnas bild av forntida näringar i norr

De nya fynden avslöjar att jägare-samlare på Åland och i östra Sverige anammade jordbruket redan för 5 000 år sedan.

Utgående från tidigare forskning har den gropkeramiska kulturens representanter kallats säljägare av rang och till och med Östersjöns inuiter. Nu har forskarna hittat kornkärnor och vetekorn på boplatser som räknas till denna kultur. Fyndet leder till slutsatsen att människorna sysslat med småskaligt jordbruk redan på den gropkeramiska kulturens tid.

I en undersökning som genomfördes i samarbete mellan vetenskapsområdet arkeologi och avdelningen för kemi vid Helsingfors universitet samt svenska aktörer inom arkeologi (Arkeologerna och Arkeologikonsult) upptäckte man kornkärnor och vetekorn vid gropkeramiska boplatser på Åland och i den nuvarande Stockholmsregionen.

Sädeskornens datering fastställdes med hjälp av kol-14-metoden. Enligt resultaten hänför sig sädesslagen till den gropkeramiska kulturen, vilket betyder att de är cirka 5 300–4 300 år gamla. På boplatserna hittades även andra växtrester, bland annat nötskal, äppelkärnor, nypon och rotknölar av svalört.

Forskningen tyder på att den gropkeramiska kulturen anammade småskaligt jordbruk av trattbägarkulturens jordbrukare. Trattbägarkulturen hade spridit sig till Skandinavien från det europeiska fastlandet.

Även andra arkeologiska föremål bevisar att dessa kulturer stått i nära kontakt med varandra.

– Kornen som hittades på Åland är ett tecken på att den gropkeramiska kulturen spred jordbruket till platser där det dessförinnan inte hade idkats, säger doktorand i arkeologi vid Helsingfors universitet Santeri Vanhanen.

Bryggde man rentav öl på spannmål?

Den 5 000 år gamla kornkärnan som hittades på Åland är det äldsta sädeskorn som någonsin hittats i Finland. På Åland hittade forskarna dessutom några hundra år yngre kornkärnor och vetekorn av varianten bröd- eller kubbvete.

– Vi tog även reda på dateringen av en kornkärna som man hittat i Raseborg. Denna kärna och de andra tidigaste kornen från det finländska fastlandet dateras cirka 3 500 år tillbaka i tiden, så enligt den kunskap vi har idag började de förekomma där först 1 500 år senare än på Åland, säger Santeri Vanhanen.

I tidigare studier har man mycket sällan kunnat bevisa att jordbruk skulle ha idkats av jägare-samlare i historisk tid, än mindre på stenåldern. De senaste årens undersökningar av forntida DNA har visat att jordbruket nästan utan undantag spreds till Europa med människor som migrerade.

– Vi anser det möjligt att denna befolkning som främst specialiserat sig på havsfångst fortsatte med växtodling eftersom den hade en social betydelse för samhället.

Vid gropkeramiska fyndplatser hittar man ibland även stora mängder ben från svin, trots att fläsk inte utgjorde en viktig del av den dagliga kosten. Till exempel i en grav på Gotland har man hittat ben från mer än trettio svin.

– Under gropkeramisk tid firade man kanske rituella fester där man åt svin och spannmålsprodukter. Det är inte omöjligt att man ibland till och med bryggde öl på spannmål, men det har vi inga bevis på ännu, säger Santeri Vanhanen.

Åldern på sädeskornen utreds med hjälp av kol-14-metoden

Forskningens huvudsakliga undersökningsmetod är makrofossilanalys som används för att undersöka växtrester som bevarats på arkeologiska fyndplatser. I denna studie tog man jordprover vid fyndplatserna för att separera växtresterna med hjälp av flottering. Dessa växtrester är förkolnade, vilket betyder att kornen och fröna förvandlats till kol vid kontakt med eld.

Växtresterna kan identifieras genom att de granskas i mikroskop och jämförs med moderna växtdelar. Dateringen av enskilda sädeskorn kan utredas med hjälp av kol-14-metoden som mäter hur den radioaktiva kol-14-isotopen sönderfallit. På det sättet kan man få reda på de tusentals år gamla kornens ålder med en noggrannhet på några hundra år.

Undersökningen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports den 20 mars 2019. Forskningsartikeln Maritime Hunter-Gatherers Adopt Cultivation at the Farming Extreme of Northern Europe 5000 Years Ago finns allmänt tillgänglig på tidskriftens webbplats.

Artikelförfattarna:

Santeri Vanhanen, arkeologi, Helsingfors universitet och Arkeologerna

Volker Heyd, arkeologi, Helsingfors universitet

Marianna Kemell, avdelningen för kemi, Helsingfors universitet

Håkan Ranheden, Arkeologerna, Statens historiska museer, Sverige

Niclas Björck, Arkeologerna, Statens historiska museer, Sverige

Stefan Gustafsson, Arkeologikonsult, Sverige

Östersjöninuiters kultur uppstod i mötet mellan jägare-samlare och jordbrukare

Jordbruket spred sig snabbt till södra Skandinavien för cirka 6 000 år sedan, när sommartemperaturerna var högre än idag. I Sverige sträckte sig denna tidiga odlingskultur ungefär till Stockholms breddgrader, men det finländska fastlandet eller ens Åland nådde den inte alls. Lika tidiga sädeskorn eller husdjursben från det finländska fastlandet eller Åland är inte kända.

Den senaste undersökningen av forntida DNA visar att den jordbruksidkande trattbägarkulturen spred dig till Skandinavien med befolkning som anlände från det europeiska fastlandet. De förde med sig metoden för att tillverka lerkärl och stenyxor samt bruka jord och hålla husdjur.

Sommartemperaturerna började sjunka samtidigt som trattbägarkulturens jordbrukare hade bosatt sig i Stockholmsregionen. Där mötte de jägare-samlare, varav en del var människor från den kamkeramiska kulturen i Finland eller Baltikum. För cirka 5 300 år sedan ledde interaktionen mellan befolkningarna till den gropkeramiska kulturen som kombinerar drag från de olika kulturerna.

Den gropkeramiska befolkningen spred sig till Skandinaviens kust och Åland för cirka 5 300–4 300 år sedan. De byggde enkla hyddor intill vattnet och stannade kvar på samma plats åtminstone en del av året.

På föremål som hittats på kulturens boplatser och begravningsplatser finns det ofta avbildningar på djur och ibland även figurer som liknar shamaner. De gropkeramiska människornas föreställningsvärld kan karakteriseras som animistisk, vilket är typiskt för jägare-samlare.

Djurben som bevarats på boplatserna, mätningar på människoskelett och keramikens kemiska konsistens tyder på att dessa människor fick nästan all sin näring från fiskar, sälar och fåglar som de fångade till havs. Befolkningen har kallats säljägare av rang och till och med Östersjöns inuiter.