Den digitala kommunikationsmiljön inverkar på människors ömsesidiga förtroende och uppfattningar om världen

Professor Katja Valaskivi är intresserad av vilka följder medieteknologin och den kommersiella kommunikationsmiljön har för samhället och världsåskådningen.

Vad forskar du i?  

Jag undersöker hur medieteknologierna och den kommersiella kommunikationsmiljön påverkar delade åsikter, religioner, världsbilder och ideologier.  

En digital, algoritmisk kommunikationsmiljö är full av dubbelverkande verktyg som använder oss samtidigt som vi använder dem. De dubbelverkande verktygen samlar in data om användarna och styr deras agerande på sådana sätt som inte alltid har ändamålsenliga eller önskade multiplikativa effekter i samhället.  

Jag är intresserad av vilka följder det har för samhället, gemenskapen och världsåskådningen att dagens växelverkan mellan människor i allt högre grad sker via olika plattformar och system.  

Vad kommer din forskning att påverka, och hur?  

En ganska stor del av finländarna minns ännu tiden när Rundradion sände tv-nyheterna varje kväll på två kanaler samtidigt, och det inte ens fanns några andra kanaler. Nu har i stort sett alla en smarttelefon i fickan och den erbjuder ändlöst med olika sorters innehåll som kan bläddras igenom vilken tid på dygnet som helst.  

Alla med en smarttelefon har också åtminstone i princip möjlighet att producera egna meddelanden i varierande format i olika tjänster. En stor del av allt innehåll cirkulerar på kommersiella sociala medieplattformar vars primära syfte är att förmå människor att klicka vidare så länge som möjligt för att producera data och pengar.  

För att engagera sina användare och upprätthålla deras intresse prioriterar tjänsteleverantörernas algoritmer innehåll om konfliktbenägna ämnen som väcker starka känslor och exempelvis tangerar identitet, politik eller religion. Sådant material får alla sorters människor att hetsa upp sig och reagera.  

När innehållet inte bara rör sig från en plattform till en annan utan också från land till land i oändligt många versioner är det närapå omöjligt för medieanvändaren att hålla reda på innehållet, vem som skapat det och varför. Jag kallar det här för innehållsförvirring: En artikel som ser ut som en nyhet kan vara en reklam, eller något som med avsikt för betraktaren bakom ljuset för skojs skull, en ogrundad uppgift som sprids i misstag, ibland till och med informationspåverkan eller propaganda. Det kan också vara nyhet! 

Även om mångfalden av röster har ökat och det är möjligt för allmänheten att vara mer delaktig än tidigare uppstår det samtidigt mycket brus och kakofoni. Mitt i allt oljud är det allt svårare för var och en att uppleva att de blir hörda. Kunskapsmässig instabilitet och brus som väcker känslor påverkar oundvikligen det ömsesidiga förtroendet mellan människor och deras uppfattning om världen, framtiden och andra människor.  

De här plattformarna är emellertid centrala verktyg med vars hjälp människor bildar sig en uppfattning om exempelvis vem de hör eller inte hör samman med. Till och med vad vi anser vara sant eller önskvärt beror på vilken sorts växelverkan kommunikationsmiljön möjliggör.  

Vad inspirerar dig särskilt mycket inom ditt område just nu? 

Olika sorters artificiell intelligens bryter sig just nu in i vanliga medieanvändares vardag med en dramatisk hastighet. Innehållsförvirringen ser åtminstone inte ut att minska i takt med den här utvecklingen, snarare tvärtom. Situationen är till och med lite skrämmande även om det är fascinerande att undersöka till exempel de här ”intelligenta” maskinernas ”uppfattning” om världen och bland annat vilken bild de skapar av olika religiösa traditioner.  

 

Katja Valaskivi är professor i religionsvetenskap och medieforskning vid Teologiska fakulteten.  

Läs mer om andra nya professorer.