Fenomenet digital nomadism kan beskrivas som en rörlig livsstil som hör ihop med distansarbete. En digital nomad är därmed en person med rörlig livsstil som i allmänhet har möjlighet att arbeta på distans tack vare digitaliseringen.
Mari Toivanen, akademiforskare vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet, började planera sitt forskningsprojekt Digital nomadism:Life-style mobilities, nation-state and the mobile subject (Digital nomadism: rörlighet som livsstil, nationalstaten och den rörliga individen) innan hon ens hört talas om coronaviruset. I sitt projekt undersöker Toivanen digitala nomaders erfarenheter och den enskilda statens roll i en global värld och i förhållande till en rörlig livsstil.
Pandemin inverkade såväl på forskningen, forskningsupplägget och på själva ämnet. Toivanen blev tvungen att senarelägga intervjuresor, ändra destinationsländer och följa med det globala fenomenet som utvecklades snabbt. Före coronapandemin hade vissa yrkesgrupper bättre möjligheter att arbeta på distans än andra.
– Allt förändrades snabbt till följd av coronapandemin och distansarbetet blev snabbt vardag för många. Det här möjliggjorde att allt fler numera planerar jobba någon annanstans än på den fysiska arbetsplatsen, säger Toivanen.
Nya destinationsländer
De digitala nomaderna är vanligen medborgare i det globala nord med s.k. starka pass som möjliggör visumfria resor till de flesta länderna i världen. Den digitala nomadismen riktar sig i sin tur ofta till länder i det globala syd, där till exempel prisnivån är betydligt lägre och där de digitala nomaderna därför har större köpkraft.
En sådan livsstil har blivit möjlig för en stor del av befolkningen i och med coronapandemin och det utbredda distansarbetet.
– Åtminstone tillfälligt. Rörligheten har också begränsats, och destinationsländerna har förändrats i viss mån, säger Toivanen.
– Jag har noterat att många digitala nomader för närvarande befinner sig i Sydeuropa. I ett normalt världsläge skulle de tillbringa sin tid i Sydostasien den här tiden av året. Man vill alltså stanna kvar på EU-området.
Komplex ojämlikhet
Det ligger nära till hands att se de digitala nomaderna som privilegierade. De kan röra sig och arbeta var de vill och till exempel leva i en evig sommar om de så önskar. Pandemin kommer sannolikt också att stärka den redan befintliga ojämlikheten i fråga om internationell rörlighet. Jämfört med medborgarna i det globala syd har medborgarna i det globala nord lättare att röra sig, och nu ännu lättare tack vare coronapasset.
– Intervjumaterialet ger en aningen mer mångfacetterad bild av ojämlikheten. De digitala nomaderna är huvudsakligen visstidsanställda, och arbetar bl.a. som frilansare, översättare samt inom it-branschen. På längre sikt kan visstidsanställningarna leda till att deras karriärer blir splittrade, säger Toivanen.
En annan utmaning som kom fram under Toivanens intervjuer har att göra med att arbetstagarnas rättigheter är bundna till vissa tjänster. Tjänsterna produceras i ett visst land. I ett välfärdssamhälle, såsom i Finland, hör till exempel social- och hälsovården till den här typen av tjänster. Tjänsterna är vanligtvis knutna till medborgarskap eller vistelse på ett lands territorium.
– När jag frågade de digitala nomaderna om saken var det många som tog upp utmaningar i samband med beskattningen och hälsovården, och farhågor om huruvida de kommer att få pension i ett senare skede.
Statens roll förändras
Många digitala nomader rör sig i en gråzon. De kan officiellt vara skrivna på till exempel sina föräldrars adress, men informellt kan de befinna på andra sidan jordklotet med sin dator. Många har alltså ingen officiell adress där de vistas och därmed ingen rätt att få lokala tjänster. Det här är något som både stater och privata tjänsteleverantörer nu lagt märke till.
– Staterna har börjat erbjuda elektroniskt medborgarskap. Det är en verkligt intressant förändring, säger Toivanen.
Estland är ett av de första länderna som erbjuder e-medborgarskap. Det innebär att digitala tjänster, t.ex. i fråga om beskattning och bankärenden, erbjuds e-medborgare utan skyldighet att vistas på landets territorium, studera språket, fullgöra eventuell militärtjänst eller andra skyldigheter i anslutning till medborgarskapet. I januari 2022 hade Estland närmare 89 000 e-medborgare och siffran stiger hela tiden.
– Staterna har börjat svara på den här efterfrågan genom att erbjuda tjänster för digitala nomader i syfte att förebygga ojämlikhet.
I gengäld får Estland skatteintäkter.
– Det visar på en förändring i förhållandet mellan stat och medborgare. Där som medborgarskapet tidigare har förknippats med tillhörighet till ett visst folk, per etnonationalistisk definition, börjar staterna utvecklas till att bli mer som tjänsteleverantörer. Medborgarskapet får en kundrelation, sammanfattar Toivanen.
Ett globalt fenomen som utvecklas snabbt
Före coronapandemin, år 2019, intervjuade Toivanen digitala nomader i Thailand. På grund av pandemin måste hon senarelägga nästa intervjuomgång med ett år samt byta destinationsland. Det senaste intervjumaterialet har hon samlat in på Palma de Mallorca under pågående pandemi. Nästa intervjuresa är schemalagd till våren.
– Det är spännande att granska ett fenomen som utvecklar sig i väldigt snabb takt och att befinna sig mitt i händelsernas centrum, och att fråga människor om deras erfarenheter och se vad som händer.
– Jag tror att vi har tagit ett tio år stort kliv framåt när det gäller distansarbete. Pandemins effekt är enorm och fortsätter att vara det. Många av de intervjuade har tagit till sig nomadismens livsstil under pandemin.
Enligt en uppskattning fanns det 35 miljoner digitala nomader i världen i fjol, med andra ord en grupp människor som till sin storlek ungefär motsvarar hela Kanadas befolkning. I USA har man uppskattat att antalet digitala nomader har ökat från 7 miljoner till nästan 11 miljoner under pandemin, dvs. från 2019 till 2020.
– Det är en oerhört snabb förändring vi bevittnar just nu när det gäller arbete och rörlighet samt deras inbördes samband. Än kan vi inte med säkerhet veta vilka nya former av ojämlikhet det här möjligen kan föra med sig, säger Toivanen.
Mari Toivanen är akademiforskare vid Svenska social- och kommunalhögskolan center för forskning om etniska relationer och nationalism CEREN. Hennes forskning berör rörlighet, arbetsliv i förändring, digitalisering och nationalstatens roll i globaliseringens tid.