Universiteten har alltid fört samhället in i de nya årtiondena och seklerna. För 100 år sedan gjorde just påverkare från universiteten stora insatser i arbetet med att bygga upp den finska staten. Efter krigen fungerade universiteten som acceleratorer för produktionen och den regionala utvecklingen. På 1990-talet sålde staten en del av sin egendom och investerade betydande summor i forskning och vetenskap. Allt detta hjälpte Finland att återhämta sig efter lågkonjunkturen, och medverkade också bland annat till Nokias uppsving.
Ingen av oss – varken vanliga medborgare, forskare eller politiker – kan förutspå vilken typ av forskning som bäst svarar på samhällets behov om några årtionden. Det långsiktiga arbetet med coronavirus och zoonoser bär frukt nu, när tidigare års omsorgsfullt utförda grundforskning tillämpas i praktiken.
Jag har själv bakgrund som aerosolforskare. Aerosoler är blandningar av gas och de partiklar som svävar finfördelade däri. När jag var en ung forskare rådde det inom aerosolforskningen en uppfattning om att luftburna partiklar inte kan uppkomma naturligt, utan att de alltid kommer från utsläpp. Som forskare var vi ändå förstås nyfikna och beslutade oss för att testa denna tanke som man höll som en sanning. Vi började alltså göra mätningar på forskningsstationen i Hyytiälä, och vi märkte snabbt att det hela tiden på naturlig väg uppkommer nya partiklar i luften i de finska skogarna, och också på annat håll.
De partiklar vi hittade hjälper oss att bättre förstå klimatet och förändringarna i det. De har under årens lopp gett upphov till såväl professurer, spetsforskningsenheter som spin-off-företag. Vår forskning har hjälpt samhället på många sätt – av misstag.
Vetenskaplig frihet och tillräcklig finansiering för grundforskning är en garanti för kvaliteten på det arbete som utförs vid universiteten. Universiteten är en del av Finlands kristålighet på samma sätt som välfärdsstaten och Försörjningsberedskapscentralen. Utan mångvetenskaplig forskning och utbildning som baserar sig på den kan vi inte klara av de kriser vi ställs inför och följderna av dem. Därför behöver vi vetenskap.
Kaarle Hämeri, Helsingfors universitets kansler