Då jag tog del av de fantastiska samlingarna på museiön Neues Museum kom jag att tänka på att det vore fint om jag var bättre insatt i historia. Så att jag inte skulle behöva fundera på och förundras över vad allt det jag såg förmedlade och vad jag möjligtvis kunde lära mig av det.
Som tur kunde jag ändå njuta av skönheten. Av föremålens former och material. Deras tillverkningssätt och eventuella funktion. Mångsidiga artefakter som andades en strävan efter skönhet och godhet utöver att de eventuellt även hade haft ett praktiskt användningssyfte.
Tack vare mina tidigare erfarenheter förstod jag att vara nådig mot mig själv. Det är orimligt att tänka sig att vi vanliga museibesökare ska kunna hantera en så överväldigande mängd kunskap som en institution som Neues Museum besitter. För att inte tala om alla världens museer och forskningsinstitut. Sist och slutligen behöver jag bara gå och titta mig omkring med ett öppet sinne. Och framför allt vara intresserad.
För mänskligheten är det till nytta att det finns individer och organisationer som har en möjlighet och en direkt skyldighet att grundligt undersöka olika saker och fenomen. Rentav kämpa för att vi ska förstå vad som har skett och sker i världen och världsalltet. Nya frågeställningar uppstår hela tiden.
Desinformation sprids världen över. Tidvis i det fördolda, och kanske mer effektivt än någonsin tidigare. Desinformation sprids av egoistiska politiska och ekonomiska skäl samt av makthungriga skäl som är svåra att få syn på.
Artificiell intelligens ger mänskligheten en ny dimension för att hitta lösningar på olika problem. Den ger även anledning till grundlig reflektion så att den inte tar över makten från människan.
Forskningsbaserad, vetenskapligt testad och kontinuerligt utvärderad information är en nödvändighet. Det finns redan erfarenhet av och forskningsdata om desinformation och falska nyheter. Samhällena måste försvara sig mot detta.
Ett oberoende forskarsamhälle behövs för att skapa ett balanserat samhälle. Forskarnas och vetenskapsidkarnas röst måste höras. Personer som uppnått beslutsfattande ställning har en skyldighet att hålla sig à jour och lyssna på forskarsamhället. Ideologiska mål utgör inte i sig en tillräcklig grund för beslutsfattande.
Jag har gjort min egen karriär inom kulturförvaltningen. Budskapet till unga humanister vid universiteten var tidigare att utbildningen gav tillräcklig bildning och färdigheter för att inneha olika uppdrag i samhället. Det stämmer delvis. Vid universitet förbättrades min allmänbildning. Utöver detta fick jag verktyg för analytiskt och kritiskt tänkande. Under min tid på universitetet förstod jag hur mycket jag i praktiken inte visste någonting om. De redan inlärda färdigheterna lärde mig att de inte alls var tillräckliga.
Lyckligtvis har arbetsgivare under åren erbjudit universitetsutbildning och annan fortbildning. Utöver detta har jag varit tvungen att skaffa mig kunskap och åsikter på egen hand genom att läsa och uppleva. Med att uppleva avser jag i första hand estetiskt rika upplevelser vid konserter, litteratur, konstutställningar och andra utställningar, teater, dans, film och andra konstupplevelser. Det har varit åtminstone lika berikande som att lära sig nytt i en undervisningssituation.
Det finns ett ordspråk som lyder att bildning är det som blir kvar när vi glömmer det vi lärt oss. Omfattande bildning är därmed oundvikligen även humanism. Därför universitetet.
#därförvetenskap
Kalle Jämsén
Skribenten är alumn vid Helsingfors universitet, FM och kulturdirektör emeritus. Han har bl.a. arbetat som kulturdirektör för Träskända stad, direktör för Finlands Benelux-institut, kommunikationsdirektör för Teosto rf, tf. direktör för Sibelius-Akademins utbildningscenter samt verksamhetsledare för Suomen laulajain ja soittajain liitto och Konsertcentralen rf. Utöver detta har han innehaft ett flertal förtroendeuppdrag inom kultursektorn.
I serien Vetenskapens försvarare beskriver skribenterna vetenskapens betydelse för dem själva och deras bransch Du kan läsa de övriga texterna här på sidan Därförvetenskap.