Energifattigdom avser svårigheter att tillgodose de grundläggande behoven på grund av energipriserna. Låginkomsttagare som bor i gamla hus i glesbygder på landet med oljeuppvärmning har redan tidigare setts som en riskgrupp för energifattigdom.
Risken för energifattigdom ökar av energieffektivitetskraven som i praktiken innebär olika renoveringsbehov. I enlighet med regeringsprogrammet borde invånare i småhus övergå från fossil olja till andra uppvärmningsformer före början av 2030-talet.
– Finansiella stödåtgärder, såsom stöd som beviljats för att byta uppvärmningsform, högre hushållsavdrag eller ett eventuellt nytt lån för energisjälvförsörjning räcker emellertid inte för att locka alla att frångå oljeuppvärmning, säger Tuija Kajoskoski som skriver på en doktorsavhandling om energisårbarhet.
”Inte möjligt, även om det är lockande”
I januari–april 2022 intervjuade Kajoskoski sådana invånare i egnahemshus på glesbygden som hade olja som uppvärmningsform och som var skeptiska mot att frångå oljeuppvärmningen.
En del av dem som intervjuades var inte alls intresserade av att byta uppvärmningsform. En del däremot ansåg att ett byte av en eller annan orsak inte är ett alternativ för dem, även om det i princip skulle vara lockande. Det ekonomiska läget fungerade i regel som en broms för dem som var intresserade av att byta.
– Det verkade finnas mest intresse av jordvärme men det alternativet kan lätt kosta 20 000 euro eller mer. I det läget spelar ett investeringsstöd på 4 000 euro ingen särskilt stor betydelse, säger Kajoskoski.
Läget är särskilt problematiskt för pensionärer med låga inkomster. Om husets värde är lågt eller husets livslängd beräknas närma sig sitt slut ansågs en energirenovering inte vara en möjlighet.
Däremot skulle unga mycket väl kunna vara intresserade av ett räntefritt lån som garanteras av staten.
– En lånegaranti skulle kunna vara en inspiration för unga – och varför inte också äldre personer vars hus fortfarande har livslängd kvar.
Behov av praktiska erfarenheter
För många är oljeuppvärmning ett mycket omtyckt alternativ.
– Den upplevs som tekniskt bra, utrustningen har lång livslängd och fungerar under de olika väderförhållandena i Finland. Många upplevde de åtgärder som anknyter till oljeuppvärmning, såsom uppföljningen av oljemängderna och underhållet av oljepanna och brännare, vara så rutinartade att de inte kändes som något besvär. De intervjuade ansåg också att oljeuppvärmning har varit en relativ förmånlig uppvärmningsform. Många hade även till exempel tillgång till en spis, vilket gör det möjligt att påverka oljeförbrukningen.
De intervjuade var väl medvetna om de olika alternativen för oljeuppvärmning och de stöd som erbjuds för att byta uppvärmningsform. Kommunikationen har alltså varit framgångsrik, men för att åstadkomma en energiomställning behövs mer praktiska åtgärder och objektiv information.
– Det är inte helt enkelt att uppskatta eller jämföra energikostnaderna för olika system, och osäkerhet och en viss mängd misstänksamhet hör alltid till en övergång till nya system. I fortsättningen borde det erbjudas erfarenhetsbaserat stöd till småhusägare för att de ska få en möjlighet att bekanta sig med hur det är att byta uppvärmningssystem och hur nya teknologier fungerar i praktiken, säger Kajoskoski.
Det finns goda erfarenheter av evenemang av typen open house. Vid dessa evenemang presenterar någon som gjort en energirenovering utrustningen i sitt hem och erfarenheterna av den.
Alla bör garanteras möjlighet till energiomställning
Professor Eva Heiskanen från Centret för konsumentforskning vid Helsingfors universitet känner till de fallgropar som anknyter till energiomställningen och den diskussion som förs om den.
– I början fick pionjärer som vågade byta till jordvärme eller skaffa en elbil stöd för en energiomställning. Jag vill inte kritisera stöden i sig – i början var de inte avsedda för att jämna ut inkomstfördelningen, utan för att öppna marknaden och därigenom skapa efterfrågan. Nu har vi dock nått ett sådant skede att energiomställningen gäller hela samhället. Det finns även ett behov att förflytta tyngdpunkten för stödåtgärderna så att de gäller alla och inte bara pionjärerna.
Heiskanen anser att konsumenten hör åtminstone till medelklassen i föreställningarna för den styrning som görs med politiska medel.
– Politiskt sett har vi på sätt och vis inte identifierat att människors livssituationer är olika. Just nu verkar särskilt de personer som bor på landsbygden uppleva att de inte beaktas inom energipolitiken. Enligt enkätundersökningar upplever många på landsbygden att den klimatpolitiska debatten är skuldbeläggande. Många av dem tänker att de redan lever ekologiskt – till och med mer ekologiskt än stadsinvånarna.
Men Eva Heiskanen tror inte att politikerna avsiktligt vill lyfta fram frågor på ett respektlöst sätt. En differentiering av livsmiljöerna har lett till att politikerna inte nödvändigtvis känner till hur människor som befinner sig i olika livssituationer har det.
– Klimatfrågan är ändå gemensam för oss alla och vi bör lyssna alltmer på olika människor även inom politiken. För närvarande diskuteras det huruvida den politiska styrningen och en ändring i kommunikationen kan göra energiomställningen till mera av en gemensam fråga.