För en välmående demokrati är det centralt att inga befolkningsgrupper blir politiskt orepresenterade och åsidosatta. Invandrade personer och flerspråkiga finländare är växande befolkningsgrupper i Finland och dessa grupper deltar i lägre grad i det politiska beslutsfattandet än majoritetsbefolkningen. Det gäller både deltagande i den representativa demokratin, som att rösta eller ställa upp i val, och informella deltagandeformer.
– Underrepresentationen av en stor befolkningsgrupp orsakar ett märkbart demokratiunderskott i det finländska samhället, säger forskardoktor Minna Seikkula vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Seikkula har tillsammans med forskardoktor Olivia Maury redigerat en nyligen publicerad rapport för Justitieministeriet om demokratiunderskottet hos invandrade personer.
Rapporten behandlar hinder för deltagandet och identifierar god praxis samt föreslår åtgärder genom vilka myndigheter, politiska partier och organisationer kan minska på demokratiunderskottet.
– Forskning har återkommande visat att minoritetsgruppers deltagande främjar goda befolkningsrelationer. Marginalisering å sin sida fördjupar segregationen i samhället. Därför är det viktigt att invandrade personer och flerspråkiga finländare kan delta i det samhälleliga påverkandet på jämlika grunder, säger Seikkula.
Brist på tillgänglig kommunikation, återkommande kategorisering av invandrade personer och flerspråkiga finländare som föremål för åtgärder i stället för aktiva aktörer samt öppen rasism är några exempel på hinder för deltagande som identifieras i rapporten.
Deltagande främjar integration
I Finland hänger rätten att ställa upp i val och att rösta i val ihop. För att delta i riksdagsval och presidentval ska man ha finländskt medborgarskap. I kommunalval och välfärdsområdesval ska man ha haft en hemkommun i 51 dagar före valet om man är nordisk eller EU-medborgare, och i två år om man kommer från länder utanför Norden och EU. I EU-val kan alla EU-medborgare delta, men de måste välja om de rösta enligt landet de bor i eller enligt medborgarskap.
Exempel på informellt deltagande som inte kräver rösträtt är att ordna eller delta i demonstrationer och i den offentliga debatten och använda sin yttrandefrihet. Politiskt deltagande och deltagande i samhället över lag är viktigt för integrationen. Deltagande och delaktighet är också viktigt för individens välmående.
– Å andra sidan kan det vara förmyndaraktigt att försöka kanalisera invandrade personers politiska energi på ett sätt som vi önskar ur ett systemperspektiv, säger Marjukka Weide, forskare vid Svenska social- och kommunalhögskolan.
– Det viktiga är att alla har reell tillgång till deltagande och tillräcklig information om hur man deltar så att var och en sedan kan fatta beslut om man vill delta. I en demokrati har man också rätt att låta bli att delta, säger Weide.
Kulturvänligt land på papper
Weides doktorsavhandling handlar om politiskt medborgarskap som en del av bland annat integrationsutbildningar som ges till arbetssökande invandrare. Informationen om de politiska rättigheterna är relativt knapp i dessa utbildningar, eftersom huvudsyftet med dem är sysselsättning.
– För tillfället ligger fokus i informationen som ges till nyanlända på valdeltagande, men jag tycker det skulle vara viktigt att fokusera på vilka rättigheter man har från dag ett när man anländer till Finland. Sådana är till exempel yttrandefrihet och rätt att delta i debatter.
Att delta i val är inte heller samma sak som att bli representerad. Det kan handla om att det inte finns kandidater som representerar ens bakgrund och åsikter, eller att de inte blir invalda.
Finland är mycket välinställt till olika kulturer på papper. Invandrade personer har breda rättigheter och stora möjligheter att delta i det politiska beslutsfattandet jämfört med många andra länder. Hur väl invandrade personer har tillgång till reellt demokratiskt inflytande och känner sig inkluderade är en annan fråga. Rasism och diskriminering är problem som gör det svårt att bli delaktig.
– Man kan fråga sig vem som överhuvudtaget har krafter att ställa upp i val och bli politiker i dagens hårda offentligen, allra minst om man dessutom blir utsatt för rasism, säger Weide.
Weide betonar vikten av dubbelriktad integration. Utöver att de invandrade anpassar sig till sin nya kontext måste systemet bättre anpassa sig till migration. Alla medborgare har ansvar att främja integrationen och inkludera invandrade personer.
Demonstrationer är ofta det sista halmstrået för att försöka påverka
Oberoende om man som invandrad har rätt att ställa upp och rösta i val eller inte, ger de informella deltagandeformerna möjlighet till delaktighet.
– Denna rättighet är det också många som utnyttjar för att påverka i Finland, men också i sina hemländer. Exempel på dessa är bland annat demonstrationer som påminner om uigurers och kurders rättigheter samt demonstrationer mot Rysslands krig, säger forskardoktor Erna Bodström vid Svenska social- och kommunalhögskolans Center för forskning om etniska relationer och nationalism.
Bodström har studerat demonstrationen Oikeus elää (Rätt att leva) vid Järnvägstorget i Helsingfors år 2017. Asylsökande demonstrerade för att lyfta fram och öka kännedomen om de problem som de stöter på i asylprocessen.
Järnvägstorgets demonstration var exceptionell i finländsk kontext både gällande längd, central placering och omfattning. Den pågick ovanligt länge, total cirka sju månader, på en av huvudstadens mest centrala platser och hundratals demonstranter deltog.
– Kombinationen av dessa tre faktorer gör demonstrationen exceptionell, säger Bodström.
Demonstranternas uttalade mål var att berätta för vanliga finländare om problemen i asylprocessen och få dem åtgärdade. Målen uppnåddes delvis. Demonstranterna lyckades informera om problemen och många finländare som rörde sig i närheten av demonstrationen blev uppmärksammade om dem och deltog till och med i demonstrationen. Problemen åtgärdades dock inte.
– Demonstranterna lyckades ändå skapa ett utrymme för sitt politiska deltagande. De fick makten att kontrollera sina egna liv och skapa nätverk med varandra och med lokala människor. Samtidigt tog de utrymme åt sig för att prata om problemen de stötte på. Därmed utmanade de berättelsen som media ofta berättar där asylsökande framställs som maktlösa objekt, offer eller hot, säger Bodström.
Det verkar som att demonstrationen fungerat som uppmuntrande exempel för invandrare att delta politiskt.
– Exempel på detta är irakiska asylsökandes demonstration Oikeus jäädä (Rätt att stanna) utanför Migrationsverket i december 2019 som pågick i flera veckor samt medborgarinitiativskampanjen Lupa elää (Tillstånd att leva) som i maj 2022 samlade över 50 000 underskrifter, säger Bodström.
Många gånger är dessa demonstrationer dock den sista möjligheten att försöka påverka sitt eget liv på grund av brist på alternativ. Det kan också vara mer riskfyllt för invandrade personer att göra sig politiskt synliga än för majoritetsbefolkningen, eftersom många inte har ett medborgarskap som skyddar dem.
Läs mer:
Bodström, E., Laaksonen, S_M. & Haavisto, C. (2022) Rautatientorin mielenosoitus poliittisen osallistumisen tilana. In Maahanmuuttaneiden poliittinen osallistuminen. Siirtolaisinstituutti
Seikkula, M. & Maury, O. (red.) (2022) Åtgärda demokratiunderskottet hos invandrade personer och flerspråkiga finländare. Arbetsgruppens rapport och rekommendationer. Justitieministeriets publikationer
Sipinen, J., & Seikkula, M. K. (2022). Reproducing White Normativity in Parties’ Candidate Recruitment: Evidence from the 2017 Finnish Municipal Elections. Scandinavian Political Studies.
Mycket av arbetet för att göra invandrade personer mer delaktiga i samhället utförs i form av projekt. Universitetslektor Kanerva Kuokkanen vid Svenska social- och kommunalhögskolan har analyserat EU-finansierade projekt i Finland och hur invandrares deltagande och delaktighet syns i dem.
– I projektbeskrivningarna finns en väldigt stark retorik av deltagande och delaktighet och syftet med projekten är att öka delaktigheten. Många projekt gick ut på småskalig verksamhet som idrott, natur och evenemang i den egna närmiljön. Tanken i projekten är att genom att man först deltar i vardagliga projekt och känner sig delaktig i närsamhället, så sänks tröskeln för att delta på annat sätt senare, till exempel genom att rösta i val, säger Kuokkanen.
Även om invandrarnas utrymme för politiskt deltagande inom projekten är begränsat, så är projekten i sig politiska åtgärder för att försöka öka invandrarnas deltagande och delaktighet.
Det förblir ändå oklart i vilken grad de här projekten lyckas med den målsättningen och om projekten slutligen bidrar till att öka invandrade personers deltagande och delaktighet i politiken och i samhället. Men detta syfte är en orsak till att det finns må mycket motsvarande projekt.
– Själv är jag lite ambivalent till hur väl projekten lyckas med att öka delaktigheten. Det behövs helt enkelt mer forskning om det.
Ny verksamhet införs som projekt
En orsak till att så mycket av offentlig verksamhet genomförs i form av projekt beror på EU som kanaliserar sin finansiering via projekt. I bakgrunden finns också en tanke om att projekt är effektiva och skräddarsydda metoder för att organisera service. När det uppstår ny sorts verksamhet som inte har en färdig plats i den befintliga förvaltningsstrukturen, införs verksamheten ofta i form av projekt.
Har det då visat sig att projekt är ett effektivt och fungerande sätt att göra delaktighets- och integrationspolitik, eftersom det fortsättningsvis är ett så utbrett fenomen?
– Det är det som jag ställer mig ambivalent till. Det finns vissa politikområden, som delaktighets- och delvis integrationspolitiken, där det skapats en parallellstruktur med projekt efter projekt som har fortsatt en ganska lång tid, men som inte helt kommer in i de permanenta strukturerna som förvaltningen har. Det kan vara problematiskt, säger Kuokkanen.
Utöver de projektanställdas tidsbundna anställningar orsakar projekten också diskontinuitet för de invandrade personerna som deltar. Vad händer med välfungerande verksamhet som projekten utformat då projektfinansiering upphör? Ett färskt exempel är musikskolverksamhet i Helsingfors som varit betydelsefull för många (Helsingin Sanomats artikel på finska). Denna typ av problematik med projektfinansiering uppkommer med jämna mellanrum (Yles artikel på finska).
– Flera ungdomar, många med invandrarbakgrund, deltog i den projektfinansierade musikskolsverksamheten, och sedan tog finansieringen slut. Helsingfors stad, som finansierade projektet, sade att det handlade om ett tidsbundet projekt där man utvecklade verksamheten. Möjligen var deras tanke att verksamheten skulle ha etablerats under projekttiden. Men vad om den inte går så? Ansvaret är otydligt och det är ett problem med projektfinansierad service.
– Om man är optimist kan man ändå tänka sig att de här projekten är något som ökar livskvaliteten, den lokala gemenskapen, eller känslan av tillhörighet, även om de inte leder till bestående verksamhet eller ett faktiskt ökat politiskt deltagande bland invandrarna, säger Kuokkanen.
Om man däremot vill vara cynisk kan man fråga sig om det säger något om prioriteringarna inom den offentliga sektorn att viss typ av verksamhets ordnas i främsta hand i form av projekt. De flesta EU-finansierade projekt som Kuokkanen analyserade genomfördes av tredje sektorns organisationer. Det tyder på att den offentliga sektorn utlokaliserar en del av politiken till tredje sektorn. Det här hänger ihop med en större förändring som skett inom den tredje sektorn där den i allt högre grad blivit en producent av offentlig service genom projektpengar.
– Å andra sidan är tredje sektorns organisationer väldigt nära människor. Personer som har låg tillit till offentliga institutioner kan ha lättare att delta i tredje sektorns verksamhet. Så det finns positiva sidor med det också, säger Kuokkanen.
Läs mer:
Kuokkanen, K. (2022). Maahanmuuttaneiden osallistuminen ja osallisuus hankkeissa. In Maahanmuuttaneiden poliittinen osallistuminen. Siirtolaisintituutti