Projektet AI och barnen startar vid årsskiftet och pågår i ett år. Under den tiden kommer man att testa undervisningsmaterial och modeller, samla samarbetsklasser, och reda ut hur inlärning kunde göras mera öppet.
– Vi håller ännu på med förberedande arbete, men vi planerar att starta projektet vid årsskiftet. Det här kommer att ge oss en god grund – vi får praktiska erfarenheter och feedback, säger Teemu Roos.
Hela projektet kan inte slutföras på ett år, men det borde ge oss en klar bild av hur vi kan vidareutveckla AI-undervisning för barn. Vi har redan intressanta samarbetspartners, men vi hoppas också hitta flera.
– Vi har med pedagogikstjärnor från Östra Finland, berättar Roos. Kumpanen Mehackit har deltagit i att kläcka idéer för projektet, och kodskrivningsambassadören och författaren Linda Liukas har också bjudit på sina idéer.
Till det årslånga projektet hör också materialtestning i Heureka och i SciFest i Joensuu. Resultaten från projektet kommer att presenteras i samband med Helsinki Education Week. Följande, större projekt skulle innehålla bredare helheter för webbinlärning.
Det går att begrunda AI utan dator
Nästa år kommer projektet främst att förlöpa som workshopar som besöker förskole- och lågstadieklasser.
– Workshoparna kommer att hållas i samarbete med läraren, eftersom förskoleelever ännu behöver handledning, och de kan inte ännu självständigt utföra webbkursen eller materialet, säger projektplaneraren Sanna Reponen.
Det är ändå meningen att vi funderar på hur eleverna kunde aktiveras även under fritiden. Inom projektet kommer man att planera material som kan slutföras mera fritt hemma, och aktiviteter för hela familjen att göra tillsammans.
– AI och maskininlärning är ett tema som är lättare att förverkliga i praktiken än t.ex. programmering. Det behövs inget IT-körkort för att komma igång, säger Roos. Han nämner som exempel en grupp studerande som har cheerleading som hobby, och designade en bot som känner igen olika rörelser med maskinvision.
Då man arbetar för hand kan man illustrera metoder för maskininlärning i den fysiska världen. Det är inte nödvändigt med en dator för de här uppgifterna. Det ingår t.ex. olika pysseluppgifter i materialet.
– Barn minns upplevelsen av att ha gjort något om det var kul och om de har fått något slutresultat, konstaterar Reponen. Hon betonar att de skapande och avkopplande arbetsmetoderna inte utvecklas endast för barn. Förundran och experimenterande fungerar också för vuxna.
Det huvudsakliga målet är att inspirera och motivera barn, men också att lära ut hur man förstår arbetet med artificiell intelligens.
– Man ska inte underskatta det som känns kul. Det är en god motivator även senare, när barnen börjar gå djupare in på informationsteknik, säger Reponen.