Kompetensmål för den nyutexaminerade läkaren

Dagens medicine studerande är morgondagens läkare. Kärnan i läkarens arbete är att verka för patientens bästa. En läkare kan tillämpa sina kunskaper och färdigheter på ett kompetent och etiskt sätt och bär ansvar även i komplicerade och osäkra situationer.

Kompetensmålen har godkänts vid de medicinska fakulteternas dekaners möte den 3 juni 2020.

Ladda ner pdf format (på finska).
Bakgrund

Gemensamma målsättningar förbättrar nyutexaminerade läkares kompetens

Användningen av kompetensmål har spridit sig inom planeringen av den medicinska utbildningen. Internationellt listade man de första kompetensmålen på 1990-talet, och i Finland har man fastställt kompetensmål vid de medicinska fakulteterna sedan början av 2010-talet.

Läkarens kompetensmål är gemensamma för alla medicinska fakulteter i Finland, och arbetet med att utveckla målen inleddes 2019. De gemensamma kompetensmålen fastställdes för att fakulteterna skulle ha en gemensam syn på den nyutexaminerade läkarens färdigheter, attityder och roll, hur läkaren borde vara utbildad och vad läkaren ska kunna när hen utexamineras.

Alla medicinska fakulteter i Finland och representanter för ett flertal intressegrupper har deltagit i arbetet med målen. Till intressegrupperna hörde representanter för hälso- och sjukvårdssystemet, läkarorganisationer, studenter, unga läkare och patientorganisationer.

Kompetensmålens huvudmål har delats in i tre kategorier: yrkesmässiga värderingar och yrkesmässig verksamhet, yrkesmässiga färdigheter och yrkesmässiga kunskaper. Dessa huvudkategorier delas in i underkategorier, under vilka de enskilda kompetensmålen listas. En motsvarande indelning har använts till exempel i Storbritannien.

De finländska kompetensmålen har genomgått tre utvärderingar av en nationell utvärderingspanel. I utvärderingarna deltog representanter för universiteten, från hälso- och sjukvården och från intressegrupper. Kompetensmålens slutliga innehåll och form fastställdes vid arbetsgruppens möte våren 2020.

Det blev slutligen 139 kompetensmål som gäller hela den medicinska utbildningen, men de omfattar inte de olika medicinska ämnesområdenas kompetensmål.

Målen formar den finländska läkarutbildningen och förbättrar nyutexaminerade läkares kompetens i arbetslivet och i vården av patienterna. Kompetensmålen styr också utvecklingen av undervisningsplanerna och innehållet i undervisningen vid de medicinska fakulteterna.

Målens form och innehåll baserar sig på den konsensus ett brett expertråd kommit fram till. Man kommer att utvärdera hur användbara kompetensmålen är, och utgående från utvärderingen kommer målen att uppdateras.

 
Kompetensmål 1

Yrkesmässigt och etiskt ansvar

1. Läkaren förbinder sig till de yrkesmässiga värderingarna och bär yrkesmässigt och etiskt ansvar för sin verksamhet

En nyutexaminerad läkare kan

  • 1.1 identifiera etiska problem inom medicin samt hälso- och sjukvård både allmänt och i sin egen arbetsmiljö samt tillämpa etiska principer i praktiken
  • 1.2 följa tystnadsplikten
  • 1.3 respektera patientens människovärde och integritet
  • 1.4 visa patienten professionell empati
  • 1.5 beakta patientens grundläggande behov
  • 1.6 vara ärlig, hänsynsfull och tillförlitlig
  • 1.7 hantera sin tidsanvändning och prioritera sina arbetsuppgifter
  • 1.8 känna till gränserna för sin kompetens och vid behov be om råd av mer erfarna kolleger, i synnerhet om det finns en risk att patientsäkerheten äventyras
  • 1.9 vara medveten om omständigheter i sitt eget hälsotillstånd som utgör risker för funktionsförmågan och patientsäkerheten:
    • trötthet och sjukdomar
    • missbruk av läkemedel och rusmedel
  • 1.10 vara medveten om att personliga värderingar, övertygelser, erfarenheter och uppfattningar (även omedvetna) kan påverka patientarbetet och reflektera över hur hen själv kan undvika partiskhet
  • 1.11 fatta beslut i samförstånd med patienten och vid behov med patientens närstående
  • 1.12 säkerställa informerat samtycke av patienten själv, patientens vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare
  • 1.13 ge information om alternativ, sannolik nytta och eventuella nackdelar i fråga om undersökningar och behandlingar, så att patienten kan fatta välgrundade beslut om sin vård
  • 1.14 bedöma patientens förmåga att besluta om sin vård, och veta hur man ska gå till väga om patientens förmåga att fatta beslut har försvagats tillfälligt eller permanent
  • 1.15 vara öppen och ärlig i sitt agerande med patienter, experter inom hälso- och sjukvården och chefer även om det har skett misstag
  • 1.16 diskutera med sina kolleger på ett konstruktivt sätt och vid behov via officiella kanaler lyfta fram problem som hen lagt märke till gällande
    • a. vårdkvalitet och patientsäkerhet
    • b. mobbning, trakasserier eller förringande.

Ansvar för sin egen hälsa

2. Läkaren är medveten om betydelsen av sin egen fysiska och mentala hälsa och sköter om sig själv med medkänsla både i privatlivet och yrkesmässigt

En nyutexaminerad läkare förstår att hen måste

  • 2.1 följa sitt eget mående, sköta om sig själv och vid behov be om hjälp genom att söka sig till en läkare och förbinda sig till en vårdrelation som stöder hens fysiska och mentala hälsa
  • 2.2 hantera de utmaningar för den egna kapaciteten  som arbetet och arbetsbördan, osäkerhet och förändringar innebär
  • 2.3 pröva olika handlingsmönster för  att återhämta sig från utmaningar och motgångar, såsom självvärdering, att be om hjälp, kamratstöd, genomgång av olika situationer i efterhand och att ge över ansvaret för en patient till en kollega.

Juridiskt ansvar

3. Läkaren känner till den centrala lagstiftningen gällande läkararbete i Finland och vet var man hittar mer information

En nyutexaminerad läkare kan

  • 3.1 förklara när lagstiftningen gällande hälso- och sjukvården förutsätter att individens rättigheter begränsas i syfte att säkerställa patientens säkerhet eller den allmänna säkerheten
  • 3.2 beskriva likabehandlingsprincipen i patientlagstiftningens kontext
  • 3.3 vid behov stöda patienten att fatta beslut med beaktande av lagstiftning och etiska anvisningar.

Patientsäkerhet och kvalitetssäkring

4. Läkaren säkerställer patientsäkerheten och vårdens kvalitet i sitt arbete

En nyutexaminerad läkare kan

  • 4.1 ställa patientens behov och säkerhet i centrum i vården
  • 4.2 främja och stöda hälsa och säkerhet i alla vårdmiljöer
  • 4.3 förutse och identifiera risker och farosituationer i samband med vården, hantera dem öppet, förstå olika sätt att reagera på misstag samt lära sig av egna och andras misstag
  • 4.4 tillämpa principerna för att förebygga och bekämpa infektioner
  • 4.5 beskriva principerna för kvalitetssäkring och tillämpning av dem samt beskriva betydelsen av kvalitetsregister och jämförelse av vårdresultat
  • 4.6 beskriva den mänskliga faktorns betydelse i bruket av utrustning och system inom hälso- och sjukvården och identifiera situationer där man skulle kunna förbättra hanteringen av riskerna som den mänskliga faktorn förorsakar
  • 4.7 beskriva sätt att prioritera och använda resurserna mer effektivt.

Att tolerera osäkerhet och komplicerade situationer i arbetet

5. Läkaren förstår att sjukdomar är komplicerade till sin natur och att även vården av många patienter därför är komplicerad och osäker. Stöd från kolleger hjälper läkaren att agera i osäkra situationer och reagera på förändringar

En nyutexaminerad läkare kan

  • 5.1 identifiera patientens mål, prioriteter och medicinska behov samt de psykologiska och sociala faktorer som påverkar patientens välbefinnande och hälsa
  • 5.2 tillämpa vårdrekommendationer med beaktande av patientens helhetssituation
  • 5.3 planera vården tillsammans med patienterna, deras närstående och intressebevakare genom att diskutera med dem, ge dem den information de behöver och stöda deras friskvård
  • 5.4 samarbeta med andra experter inom hälso- och sjukvården och andra sektorer i synnerhet i fråga om vården av multisjuka och långtidssjuka, patienter som lider av mentala sjukdomar och andra sårbara patientgrupper
  • 5.5 identifiera när undersökningar och behandlingar orsakar patienterna onödig påfrestning och sträva efter att undvika det, i synnerhet i fråga om multisjuka patienter och patienter i livets slutskede
  • 5.6 hantera kliniska utmaningar, osäkerhet och känslor i samband med lyckad eller misslyckad diagnostik och behandling, och diskutera dessa öppet och finkänsligt med patienter och deras närstående eller företrädare.

Vård av patienter i sårbar ställning

6. Läkaren noterar och identifierar omständigheter som tyder på att patienten är sårbar och beaktar dem i sitt arbete

En nyutexaminerad läkare kan

  • 6.1 identifiera tecken och symtom på utnyttjande, våld eller försummelse
  • 6.2 intervjua patienten med beaktande av dennas eventuella sårbarhet
  • 6.3 bedöma sårbara patienters specialbehov och behov av stöd
  • 6.4 förhålla sig professionellt till ingrepp som gjorts av andra än medicinska skäl, till exempel (kvinnlig) könsstympning
  • 6.5 beskriva hur skadligt beroende och andra riskfaktorer påverkar hälsan och ingripa i dem samtidigt som hen stöder patienten, vid behov genom att konsultera andra experter.  

Ledarskap

7. Läkaren förstår sin roll i ledning och förvaltning av hälsovårdstjänster 

En nyutexaminerad läkare kan

  • 7.1 beskriva principerna för ett fungerande, effektivt teamarbete samt för ledning och förvaltning
  • 7.2 arbeta i team i olika roller, både genom att stöda andras ledarskap och genom att leda andra
  • 7.3 agera professionellt och förstå hur det egna beteendet påverkar andra.

Teamarbete och interprofessionellt samarbete

8. Läkaren lär sig och arbetar effektivt i multiprofessionella team. Läkaren kan kommunicera ansikte mot ansikte, skriftligen och elektroniskt i olika vårdmiljöer

En nyutexaminerad läkare kan

  • 8.1 ge trygg vård av god kvalitet som medlem av ett multiprofessionellt team bestående av experter inom olika yrken och specialiteter
  • 8.2 identifiera de roller och den kompetens som olika specialiteter och andra experter inom hälso- och sjukvården och socialbranschen har och respektera deras yrkeskunskap
  • 8.3 arbeta effektivt tillsammans med sina kolleger för patienternas bästa
    • a. genom att förmedla information på ett säkert, tydligt och sakligt sätt muntligen, skriftligen eller elektroniskt
    • b. genom att säkerställa vårdens kontinuitet när vårdansvaret överförs
    • c. när hen konsulterar andra eller ber andra om råd
    • d. i problemsituationer, till exempel om det skett misstag
    • e. genom att vid behov ifrågasätta en kollegas agerande
    • f. genom att dela med sig av erfarenheter och problem som uppmuntrar till lärande
    • g. genom att på en kollegas begäran delta i vården
    • h. genom att tillämpa flexibla problemlösningsmetoder när man fattar beslut tillsammans.

Livslångt lärande

9. Läkaren utvecklar sin yrkeskunnighet och expertis

En nyutexaminerad läkare kan

  • 9.1 beskriva betydelsen av livslångt lärande och visa att hen förbinder sig till det genom att
    • a. delta i introduktion och handledning
    • b. söka fram aktuella kliniska studier och vårdrekommendationer från tillförlitliga källor, bedöma kvaliteten på informationen och tillämpa den i sitt arbete
    • c. lära sig av erfarenheter och respons och förhålla sig konstruktivt till utvärderingar och granskningar av resultat
    • d. lära sig och undervisa i multiprofessionella team 
  • 9.2 beskriva betydelsen av att upprätthålla en yrkesmässig portfolio över kontinuerligt lärande och uppdatera sin meritförteckning, inte enbart med intyg och prestationer, utan också med reflektioner över utvecklingsbehov samt med respons från kolleger och patienter.
Kompetensmål 2

Läkaren har tillräckliga färdigheter för patientarbete.

Interaktionsförmåga

10. Läkaren kan diskutera med patienterna, deras närstående och företrädare samt med sina kolleger på ett effektivt, öppet och ärligt sätt med beaktande av tystnadsplikten

En nyutexaminerad läkare kan

  • 10.1 ta reda på patientens och patientens närståendes modersmål och prata finska eller svenska med dem om de så vill, samt använda tolk vid behov
  • 10.2 kommunicera tydligt, effektivt och lyhört, så att läkaren
    • a. lyssnar, delar med sig av sina tankar och svarar på frågor 
    • b. visar empati och medkänsla
    • c. skickligt använder språket och icke-verbal kommunikation
    • d. vid behov anpassar sitt sätt att kommunicera, till exempel om den andra parten har någon form av sensorisk funktionsnedsättning eller bristande språkkunskaper
    • e. vid behov ber om stöd för kommunikationen av sina kolleger
  • 10.3 tala, skriva och använda elektronisk kommunikation (också i patientjournaler) på ett tydligt och effektiv sätt och med beaktande av mottagarna bland annat i följande situationer:
    • a. när läkaren är tvungen att ge en patient eller närstående dåliga nyheter
    • b. när läkaren ska berätta att en patient har dött
    • c. vid dispyter och meningsskiljaktigheter
    • d. i diskussioner om känsliga ämnen, som patientens alkoholkonsumtion, rökning, övervikt eller sexualliv
    • e. med barn och unga
    • f. när patienten är osäker på vården eller har en bristfällig uppfattning om sin sjukdom
    • g. när patienten har nedsatt hörsel, syn eller förmåga att producera tal
    • h. när patienten har nedsatt kognitiv funktionsförmåga eller förmåga att lära  
    • i. när patienten och läkaren har olika modersmål och kommer från olika kulturella bakgrunder, och när det finns behov av att använda tolk
    • j. när patienten inte kan berätta om sina behov eller fatta beslut om sin vård
    • k. när läkaren talar i patientens ställe
    • l. när läkaren skriver remisser
    • m. vid mottagningar och konsultationer på distans (telefon, video, chatt)
  • 10. 4 säkerställa att patientuppgifter behandlas konfidentiellt och agera yrkesmässigt när hen använder elektroniska kommunikationskanaler.

11. Läkaren kan sköta mottagningar effektivt

En nyutexaminerad läkare kan

  • 11.1 utreda patientens sjukdoms- och släkthistoria tillsammans med patienten själv eller patientens närstående eller företrädare samt dokumentera den
  • 11.2 uppmuntra patienten att fråga om och diskutera sin situation och sina vårdalternativ, samt beakta patientens åsikter, bekymmer, förväntningar, värderingar och önskemål
  • 11.3 beakta och använda sig av den information patienten skaffat om sina symtom och sin situation
  • 11.4 bedöma patientens förmåga att förstå och ta till sig information och fatta beslut, samt förklara, ge råd och erbjuda stöd på ett sätt som motsvarar patientens nivå av förståelse och behov
  • 11.5 komma överens med patienten eller patientens företrädare om hur patienten ska delta i beslutsfattandet gällande vården
  • 11.6 beskriva principerna för bedömningen av arbets- och funktionsförmågan, till exempel bedömningen av sociala, psykiska och somatiska faktorer, och tillämpa den informationen i patientarbetet.

Diagnostik och vård

12. Läkaren arbetar i samarbete med patienten och sina kolleger när hen undersöker och behandlar sjukdomar och hälsoproblem. Läkaren stöder patientens delaktighet i beslutsfattandet om vården alltid när det är möjligt  
13. Läkaren kan genomföra de nödvändiga undersöknings- och behandlingsåtgärderna på ett säkert och effektivt sätt, och inser när hen på grund av sina begränsade erfarenheter och färdigheter behöver handledning i en åtgärd för att säkerställa patientsäkerheten
14. Läkaren samarbetar med patienten och patientens närstående eller vårdnadshavare. Besluten grundar sig på en patientnära och heltäckande bedömning som beaktar patientens behov, bekymmer och förväntningar. I besluten respekteras individens psykologiska, mentala, religiösa, sociala och kulturella faktorer, och deras förbindelse med patofysiologin beaktas

En nyutexaminerad läkare kan

  • 14.1 skapa sig en uppfattning om patientens situation med beaktande av biologiska, psykologiska och sociala faktorer​​​​
  • 14.2 på ett säkert sätt och med respekt för patienten genomföra undersökningar gällande
    • a. patientens fysiska hälsotillstånd, vid behov i närvaro av en följeslagare eller stödperson
    • b. patientens psykiska och kognitiva situation, och utreda om patienten är till fara för sig själv eller andra
    • c. barns eller ungas utveckling
  • 14.3 tolka sina fynd utgående från anamnesen och angående patientens fysiska och psykiska situation
  • 14.4 göra en klinisk sammanfattning, på basis av den föreslå en arbetsdiagnos och de viktigaste differentialdiagnostiska alternativen, samt lista patientens hälsoproblem och bedöma patientens funktionsförmåga
  • 14.5 föreslå undersökningsalternativ med övervägande av risker, nytta, kostnadseffektivitet och skadeverkningar, och vid behov förhandla om valen med sina kolleger
  • 14.6 tolka undersökningsresultaten, vid behov konsultera sina kolleger, och kombinera den information resultaten ger med anamnes och statusfynd, samt utgående från bedöma vilken sjukdom det är fråga om och vilka dess orsaker är
  • 14.7 förstå den differentialdiagnostiska processen och förklara sin kliniska slutledning för andra
  • 14.8 på basis av den tillgängliga informationen dra kliniska slutsatser och fatta kliniska beslut tillsammans med patienten och kolleger inom ramen för sin utbildning och erfarenhet, och förstå att slutsatserna och besluten kan vara förknippade med osäkerhet
  • 14.9 beakta patientens bekymmer, föreställningar, val och preferenser, och respektera patientens rätt att delta i besluten om vården, även rätten att helt eller delvis avstå från vård
  • 14.10 be om patientens informerade samtycke till de föreslagna undersökningarna och behandlingarna
  • 14.11 tillsammans med patienten och vid behov andra experter göra upp en vårdplan som inbegriper förebyggande, behandling, avslutande av behandling, nödvändig fortsatt vård och rehabilitering, utgående från den tillgängliga informationen och gällande vårdpraxis
  • 14.12 stöda och motivera egenvård och hjälpa patienten inse nyttan av en hälsosam livsstil, stöda patienten att förändra sitt beteende och införliva förebyggande vård i vårdplanen
  • 14.13 identifiera eventuella följder av överdiagnosticering och överbehandling.

15. Läkaren känner till grunderna för vården i livets slutskede och den palliativa vården

En nyutexaminerad läkare kan

  • 15.1 identifiera behovet av palliativ vård och utarbeta de nödvändiga vårdlinjerna och vårdplanen i livets slutskede tillsammans med patienten och patientens närstående, efter att vid behov ha konsulterat sina kolleger
  • 15.2 lindra patientens lidande och stöda patientens närstående i livets slutskede och när slutskedet närmar sig.

16. Läkaren kan ge första hjälpen till patienter i alla åldrar och vidta åtgärder om patientens tillstånd försämras

En nyutexaminerad läkare kan

  • 16.1 bedöma den kliniska situationen och behovet av omedelbar första hjälp
  • 16.2 identifiera och hantera akuta nödsituationer och vid behov konsultera sina kolleger
  • 16.3 upprätthålla kroppens vitala funktioner
  • 16.4 återuppliva patienten.

Säker läkemedelsföreskrivning

17. Läkaren kan föreskriva läkemedel på ett ändamålsenligt, säkert och ekonomiskt sätt, samt känner till de vanligaste misstagen i samband med läkemedelsföreskrivning och deras orsaker och följder

En nyutexaminerad läkare kan

  • 17.1 utreda patientens läkemedelshistoria och eventuella problem i samband med läkemedelsanvändning
  • 17.2 tillsammans med patienten och vid behov med patientens närstående eller företrädare bedöma nyttan och riskerna med att inleda en ny medicinering eller avsluta en medicinering
  • 17.3 ge patienten och patientens närstående eller företrädare saklig och förståelig information om medicineringen så att patienten på basis av informationen kan fatta beslut om sin läkemedelsanvändning
  • 17.4 i samarbete med patienten göra upp en plan för läkemedelsbehandling som patienten kan förbinda sig till
  • 17.5 söka tillförlitlig information om läkemedel och läkemedelsföreskrivning
  • 17.6 bestämma och dokumentera lämpliga och säkra läkemedelsdoser
  • 17.7 skriva läkemedelsordinationer som är säkra, lagliga och skräddarsydda för patientens behov
  • 17.8 berätta tillräckligt för patienten om ett läkemedels användningssyfte, användningssätt och användningens längd, den förväntade nyttan, eventuella viktiga skadeverkningar och ett eventuellt behov av uppföljning
  • 17.9 upptäcka och rapportera om läkemedels skadeverkningar, biverkningar och samverkningar, samt agera ändamålsenligt genom att avsluta eller ändra läkemedelsbehandlingen
  • 17.10 följa läkemedelsbehandlingens effekt och verkning och justera behandlingen till exempel om den visar sig vara ineffektiv eller onödig eller om patienten vill avsluta den, vid behov efter att ha konsulterat sina kolleger
  • 17.11 känna till utmaningarna med säker läkemedelsföreskrivning under graviditet, för mycket unga eller gamla patienter, i livets slutskede och för patienter som har många sjukdomar och tar många läkemedel eller som har långvariga fysiska eller psykiska sjukdomar
  • 17.12 diskutera på ett respektfullt sätt med patienten om behandlingar som patienten själv valt och hur de kan påverka andra behandlingars säkerhet
  • 17.13 identifiera de utmaningar som vård och rådgivning på distans (t.ex. chatt) kan innebära för en kvalitativ läkemedelsbehandling
  • 17.14 känna till riskerna med att föreskriva och använda onödigt mycket läkemedel och tillämpa informationen i sitt eget sätt att föreskriva läkemedel
  • 17.15 beskriva apotekens och farmaceuternas roll i samband med säker läkemedelsbehandling.

Effektiv och säker användning av patientuppgifter

18. Läkaren kan använda patientdatasystem och dokumentera patientens uppgifter på ett noggrant, tydligt och tillförlitligt sätt

En nyutexaminerad läkare

  • 18.1 känner till författningarna gällande sekretess och datasäkerhet samt kan tillämpa dessa och lokala anvisningar vid dokumentering och lagring av patientuppgifter
  • 18.2 förstår sitt yrkesmässiga och juridiska ansvar när hen använder olika informationskällor i patientarbete, forskning och undervisning
  • 18.3 förstår läkarens roll vid insamling av patientuppgifter, när man behöver information på befolkningsnivå för uppföljning av sjukdomar och hälsa.
Kompetensmål 3

Läkaren tillämpar sina kunskaper på ett klokt sätt i patientarbetet. Läkaren känner till de biomedicinska, psykologiska och sociala grunderna för hälsa och sjukdomar, och tillämpar vetenskapliga principer i vården av patienter. Läkaren känner till patientens vårdstig i social- och hälsovårdstjänsternas olika miljöer.

Hälsovårdstjänster på olika håll i landet

19. Läkaren kan beskriva hur patientens vård förverkligas inom hälso- och sjukvårdssystemet

En nyutexaminerad läkare kan

  • 19.1 på basis av sin yrkesmässiga erfarenhet beskriva olika vårdmiljöer i patienternas hem, i serviceboende, inom primärvården och i den specialiserade sjukvården
  • 19.2 beskriva samarbetet och arbetsfördelningen mellan hälso- och sjukvården, socialförvaltningen, organisationer och andra sektorer
  • 19.3 utgående från sina erfarenheter förklara och åskådliggöra betydelsen av multiprofessionellt samarbete mellan olika vårdaktörer för att trygga en patientnära vård
  • 19.4 beskriva betydelsen av nivåstrukturering av vården och vårdkedjorna samt hur de utnyttjas
  • 19.5 beskriva förändringstrender i vårdmiljöerna, till exempel att vården övergår från sjukhus till öppenvård
  • 19.6 beskriva regionala och socioekonomiska skillnader i hur hälsovårdstjänster ordnas, produceras och används.

Tillämpning av biomedicinska principer

20. Läkaren kan i praktiken tillämpa biomedicinska principer, metoder och fakta samt beakta dem i vården av patienten  

En nyutexaminerad läkare kan

  • 20.1 beskriva människokroppens normala strukturer, funktioner och fysiologiska processer, även hos barn och unga, under graviditet och förlossning samt hos äldre
  • 20.2 förklara de centrala medicinska principer som ligger bakom de vanligaste och viktigaste sjukdomsprocesserna
  • 20.3 motivera valet av lämpliga undersökningar i vanliga kliniska situationer och vid vanliga sjukdomar med hjälp av medicinska principer och klinisk slutledning
  • 20.4 välja lämpliga sätt att förebygga, behandla och rehabilitera vid vanliga sjukdomar samt förklara de grundläggande orsakerna bakom sjukdomseffekter och sjukdomsrisker
  • 20.5 beskriva läkemedel och deras verkningsmekanismer: läkemedlens farmakokinetik och metabolism, farmakogenomik, ansvarsfull användning av antimikrobiella läkemedel samt skadeverkningar och samverkningar vid läkemedelsanvändning, i synnerhet hos patienter som använder mycket läkemedel, vid långtidssjukdomar och vid bruk av receptfria läkemedel
  • 20.6 analysera kliniska fenomen och kritiskt bedöma kliniska fakta, förklara betydelsen av klinisk slutledning i praktiken samt förstå hur dessa påverkar differentialdiagnostik och planering av vården.

Tillämpning av psykologiska principer

21. Läkaren beaktar hur psykologiska faktorer påverkar friska och sjuka människors beteende

En nyutexaminerad läkare kan

  • 21.1 beskriva spektret av människans normala beteende
  • 21.2 identifiera psykiska faktorer med koppling till hälsa och sjukdom, och beakta dessa i vården av patienten
  • 21.3 känna till hur människor reagerar på stora livsförändringar, som att mista en närstående
  • 21.4 känna till ändamålsenliga tillvägagångssätt i vården av patienter med rusmedelsmissbruk, självskadebeteende och självmordsrisk.

Tillämpning av samhällsvetenskapliga principer

22. Läkaren kan tillämpa den information samhällsvetenskaperna ger i det praktiska arbetet och i vården av patienter

En nyutexaminerad läkare kan

  • 22.1 reflektera över hälsa, välbefinnande och sjukdom som begrepp och tillämpa dem i vården av patienterna
  • 22.2 identifiera hur samhället påverkar människornas och olika människogruppers beteende, och tillämpa denna kunskap i vården
  • 22.3 reflektera över hur samhälleliga fenomen kunde förklara hur individer, grupper och samfund  reagerar på sjukdomar
  • 22.4 identifiera sociala faktorer som påverkar sjukdomar, deras förlopp och vårdens effekt, till exempel faktorer som hälsoskillnader, kopplingar mellan arbete och hälsa, effekter av fattigdom och välstånd, samt tillämpa dessa i vården
  • 22.5 förklara sociala synpunkter på förändringar i beteendet och hur väl patienter förbinder sig till vården och tillämpa dessa i patientnära beslutsfattande.

Hälsofrämjande och förebyggande av sjukdomar

23. Läkaren kan tillämpa principer, metoder och kunskap inom folkhälsa, hälsofrämjande och hållbar hälso- och sjukvård i sitt arbete

En nyutexaminerad läkare kan

  • 23.1 hjälpa och uppmuntra människor till att försöka uppnå en så god hälsa som möjligt genom att uppmuntra dem till livsstilsförändringar, såsom att sluta röka, undvika olika former av beroende och upprätthålla normalvikt med hjälp av motion och kost
  • 23.2 beskriva befolkningens hälsa med hjälp av epidemiologiska grundmetoder och mått
  • 23.3 bedöma sociala, beteendemässiga och kulturella faktorer och miljöfaktorer som påverkar hälsa och sjukdomar i olika befolkningsgrupper
  • 23.4 bedöma hur miljön samt sociala och psykologiska faktorer påverkar patientens situation, och känna till hur man kan påverka dessa
  • 23.5 tillämpa epidemiologisk information inom hälso- och sjukvården på individ- och samhällsnivå, och bedöma effekter och kostnader hos förebyggande åtgärder
  • 23.6 beskriva hur jämlikhets- och hållbarhetsprinciperna och hälsoekonomiska metoder används i hälsopolitiken
  • 23.7 tillämpa principerna för primär, sekundär, tertiär och kvartär prevention vid förebyggande av sjukdomar
  • 23.8 identifiera hur ekologiska risker och risker förknippade med livsmiljön och arbetet påverkar uppkomsten av sjukdom, och reflektera över hur effekterna av dessa risker kan lindras
  • 23.9 tillämpa de grundläggande principerna för förebyggande och uppföljning av smittosamma sjukdomar såväl vid institutioner som inom öppenvården
  • 23.10 diskutera kostens betydelse för den enskilda patienten och för hela befolkningens hälsa
  • 23.11 identifiera globala faktorer som påverkar hälsa och sjukdom och som orsakar skillnader i hälsovårdstjänster och vårdpraxis samt förklara de lokala effekter dessa faktorer har på hälsa och välbefinnande. 

Klinisk forskning och vetenskaplighet

24. Läkaren kan använda sig av vetenskapligt tänkande och forskningsmetoder samt tillämpa dem på information från olika källor när hen fattar vårdbeslut

En nyutexaminerad läkare kan

  • 24.1 förklara evidensgraderingen och dess betydelse i kliniskt arbete och vid beslut som fattas i samråd med patienten 
  • 24.2 tolka och förklara forskningsdata på ett förståeligt sätt för att hjälpa patienten att fatta informerade beslut om sin vård och hur den förverkligas
  • 24.3 beskriva användningen av kvantitativa och kvalitativa metoder och deras betydelse i vetenskaplig forskning
  • 24.4 tolka vanliga statistiska metoder som används i medicinska publikationer
  • 24.5 kritiskt utvärdera vetenskapliga studier: forskningsupplägg, metoder, resultat, tillämpbarhet och bedömning av kvantitativa och kvalitativa studier
  • 24.6 formulera enkla och relevanta forskningsfrågor inom olika medicinska områden och delta i planeringen av studier eller experiment som kan besvara frågorna
  • 24.7 beskriva de grundläggande principerna för hur forskning genomförs och etiken som tillämpas
  • 24.8 använda resultat från stora befolkningsundersökningar och andra informationskällor inom folkhälsan för att styra enskilda patienters vårdbeslut
  • 24.9 tillämpa riskgruppstänkande och principerna för individualiserad medicin när vården skräddarsys för patientens behov.