Hösten 2017 tog Helsingfors universitet för första gången emot studerande som betalar för sin utbildning. Hur välkomnades studenterna?

Lilia Orozco Ramírez, magisterstuderande i geologi och geofysik, funderade inte på avståndet till hemlandet då hon valde magisterprogram i fjol vintras. Orozco hade ända sedan gymnasiet varit inställd på att studera ekologi och vattnets kretslopp, så forskningens fokusområden och universitetets goda rykte vägde tyngre än det geografiska läget.

– Jag tänkte inte ens på hur långt borta Finland ligger förrän på flyget efter andra mellanlandningen, skrattar Orozco. Hon reste till Helsingfors från Mexiko.

Samtidigt med Orozco anlände också 64 andra magisterstuderande från länder utanför EU/EES till Helsingfors universitet. De är de första studenterna som betalar läsårsavgift i Finland.

Största delen av dem finansierar sina studier med stipendier. Av dem som inledde sina studier i höstas har 26 finländskt stipendium. I den gruppen ingår Miho Otaki från Japan.

– Jag kom till Helsingfors eftersom jag vill studera radiokemi och ämnet inte erbjuds i Tokyo. Både finländare och japaner är lite blyga, så jag resonerade att jag säkert passar bra in här.

Både Otaki och Orozco övervägde också andra nordiska universitet, t.ex. Lund och Uppsala.

– Jag valde Helsingfors universitet eftersom miljön är viktig i den finländska kulturen och den forskning man bedriver vid universitetet verkade bra, säger Orozco.

Hon kollade på förhand vad forskarna i magisterprogrammet hade publicerat och var.

Halvfärdigt men på god väg

Orozco och Otaki inledde båda sina studier mitt under reformerna. De engelskspråkiga programmen körde i gång i början av hösten och största delen av dem som inlett sina studier tidigare studerar enligt de gamla examensfordringarna.

– Mycket är ännu på hälft, trots att man redan fått mycket till stånd, säger professor Lauri Halonen som leder magisterprogrammet Chemistry and Molecular Sciences.

Enligt honom bjuder programmet på ett brett urval av kurser och beaktar docenternas vetenskapliga intressen.

– Det är förstås ännu för tidigt att bedöma hur lyckat programmet är, eftersom majoriteten ännu studerar enligt gammal modell.

Med den gamla modellen avses t.ex. finsk- och svenskspråkiga kurser.

– Språket är en viktig fråga i Finland. T.ex. i Frankrike, Tyskland och Amerika är det självklart att man föreläser på sitt eget modersmål, men i Finland är situationen en annan. Här måste vi föreläsa på engelska för de internationella studenterna, säger Halonen.

Men nu under övergångsfasen har också Orozco och Otaki råkat ut för finskspråkiga kurser.

– Professorn skötte det fint när kursen var på finska. Jag fick allt material på engelska, berättar Orozco.

Bra undervisning, bästa studenterna

Helsingfors universitet har satsat på internationalisering under de senaste åren bland annat genom att ta emot utländska studerande så bra som möjligt. Åtminstone har insatserna varit nyttiga i Orozco och Otakis fall, eftersom de båda är nöjda med den hjälp de fått.

– Studenttutorn har hjälpt med allt och universitetet vägleder också i övrigt utländska studerande. Det är omöjligt att gå vilse här eftersom det alltid finns någon som man kan rådfråga, sammanfattar Orozco.

Också undervisningspersonalen har övertygat de blivande magistrarna.

– Professorerna är verkligen stöttande. De är öppna och hjälpsamma och ger intryck av att de vill undervisa. Man vågar gå och tala med dem på ett helt annat sätt än i Japan, berömmer Otaki.

Halonen ser belåten ut när han hör att programmet har fått beröm. Han betonar att det är viktigt att locka de bästa möjliga studenterna till Helsingfors universitet. Därför är det viktigt att behandla de utländska studenterna väl.

– Finländarna är ett litet folk och det finns inte tillräckligt många bra studenter för alla. Vi behöver förstärkning från utlandet.