Det visade Helsingfors universitets och Naturresursinstitutets gemensamma projekt om hållbart fiske (Keskala) som genomfördes under åren 2005–2017.
När abborre fiskades effektivt sjönk kvaliteten på de befruktade romkornen, eftersom det fanns färre stora moderfiskar och honorna blev könsmogna tidigare och var också mindre. Romkornen var också mindre i förhållande till honornas storlek än före fisket.
– Det är också alarmerande att fisket kan orsaka genetiska förändringar i fiskstammarna om endast en viss typ av fiskar har möjlighet att föröka sig, säger professor Hannu Lehtonen från Bio- och miljövetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet.
I fråga om gäddor ökade fisket mängden tillgänglig föda för de kvarvarande fiskarna, och stora gäddhonor producerade tyngre romkorn än tidigare. Men de stora moderfiskarna minskade i antal till följd av fisket också i fråga om gäddor.
– Ett intensivt fiske som regleras enligt minimimått kan leda till att de stora moderfiskarna försvinner på fyra år, säger Lehtonen.
Gäddstammens densitet, biomassa och storleksstruktur bibehölls bättre med reglering enligt minimi- och maximimått, då man fiskade endast 40–65 cm långa gäddor.
En av studiens slutsatser var att man kan påverka fiskstammarnas struktur genom reglering av fiskeintensiteten.
– Reglering som grundar sig endast på minimistorlek är inte alltid en hållbar lösning, utan man måste också beakta fiskstammens egenskaper, understryker Lehtonen.
Till exempel hos snabbt växande gösstammar är 50 cm som minimimått motiverat. Om fisket är intensivt är inte ens minimi- och maximimått en lösning på det vanliga problemet, att små fiskar som leker får flest yngel och att storleken när de blir könsmogna därför sjunker med tiden, vilket leder till en sämre produktivitet hos fiskstammarna.
Vattnets klarhet viktigt
I projektet märkte man att om vattnen grumlas kan det påverka konkurrensen mellan olika arter. Grumliga vatten gör det svårare för abborrar att övergå till fiskföda och stör jakten. Därför växer sig fiskarna inte större än snittstorleken. I klart vatten är abborren mer aktiv och äter djurplankton effektivare än mörten. I vattendrag med dålig sikt vinner mörten över abborren i konkurrensen om födan.
Klimatförändringen gör sjöarna varmare och grumligare. Honorna är känsliga för försämringar i levnadsförhållandena eller andra störningar i livsmiljön, vilket påverka fiskstammarna, eftersom stora honor producerar flest yngel och dessa klarar sig också bäst. Honor är också känsligare än hanar för miljöförändringar, till exempel grumligare vatten, högre temperatur och fiske.
När fisket koncentrerade sig på stora abborrar ökade de stora bottendjuren i antal. Om man däremot fiskade små abborrar förblev bottendjurbeståndet rätt stabilt. Förändringarna i djurplanktonsamhället berodde i högre grad på abborrarnas beteende och djurplanktonsamhällets interna dynamik än på abborrarnas antal.
– Fisket kan påverka näringskedjorna på oväntade sätt, sammanfattar Lehtonen.
Ytterligare information
Helsingfors universitet (fornamn.efternamn@helsinki.fi):
- AFD Mikko Olin, tfn +358 50 4486452
- Professor Hannu Lehtonen, tfn +358 50 4150625
- FD Satu Estlander, tfn +358 44 5020608
Naturresursinstitutet (fornamn.efternamn@luke.fi)
- forskare Jukka Ruuhijärvi, tfn +358 400 219613.
Länkar
Keskala-projektet för hållbart fiske
Forskningsresultaten presenteras i ett specialnummer av serien Boreal Environment Research