Polisen ber slumpmässigt valda förbipasserande visa legitimation – men ofta faller valet just på dem. Väktarna håller utkik efter dem i köpcentret, inte efter andra. På flygplatsen görs slumpmässiga kroppsvisitationer vid säkerhetskontrollen, och också då viftar kontrollanterna åt dessa personer att stiga åt sidan.
Det här är etnisk profilering, berättar professor Suvi Keskinen.
Enligt Finlands lag får polisen inte stoppa människor enbart på basis av hudfärg eller etniska eller religiösa kännetecken, men sådant förekommer ändå.
Det är förödmjukande för en människa att uppfattas som en nagel i ögat, och förr eller senare börjar upplevelsen gnaga på förtroendet för myndigheterna. Personen upplever sig bli stämplad som kriminell utan egen förskyllan. Det väcker en känsla av att inte alls höra till samhället.
Väktarnas hårda tag skrämmer
Polisen övervakar utlänningar på gatan, och i Helsingfors ber polisen personer visa legitimation i synnerhet kring järnvägsstationen, på metrostationerna och i Kajsaniemiparken.
Men övervakningen tycks gälla uttryckligen människor som kategoriseras som icke-vita, oavsett om de är utlänningar eller inte.
I samband med brottsmisstankar kan polisen stoppa förbipasserande på ganska diffusa grunder. Det handlar om att förfalla till profilering när exempelvis hudfärgen får en så dominerande ställning att andra signalement, såsom längd, ålder eller allmän habitus, förbises.
– I vårt material beskrivs situationer där signalementen varit "en ung, mörkhårig mansperson", men där även äldre män stoppats på basis av hudfärg. Poliserna har vanligen sagt att det inte får gå till på det viset. Praxis kan ändå se annorlunda ut, konstaterar Keskinen.
Enligt Keskinen har människor upplevt de grövsta problemen i samband med väktares och ordningsvakters uppträdande. I synnerhet personer med somalisk bakgrund, personer från Mellanöstern och östeuropeiska migranter, av vilka en stor del är romer, har haft dåliga erfarenheter.
– Många berättade att väktarna ofta har ett bryskt uppträdande och att de är ganska hårdhänta, ibland rentav våldsamma.
Polisernas rasism visade sig
Poliser får en längre utbildning än väktare, och polisutbildningen ger bättre färdigheter att möta människor. Keskinen anser att man följaktligen kan förvänta sig mer av poliserna: I egenskap av representanter för finska staten utövar poliserna offentlig makt, och därför är det speciellt allvarligt om man inte kan lita på polisen.
I samband med projektet publicerades en uppseendeväckande artikel om hur rasismen frodades i en Facebook-grupp för poliser. Journalisten Kati Pietarinen skrev en artikel för den grävande journalistiska publikationen Long Play. Artikeln avslöjade att poliserna använde gruppen för att sprida inlägg från fuskmedier och racka ner på muslimer och personer med afrikansk bakgrund. Vissa gick till och med så långt att de drev med en asylsökandes självmordsförsök.
— Några av de poliser som intervjuats för forskningen har också nämnt förekomsten av rasistiskt språkbruk, men för det mesta vill poliserna naturligtvis ge en bra bild av sin arbetsgemenskap, säger Keskinen.
Även forskare smutskastas
Keskinen har själv i sin ungdom på 1980-talet varit invandrare i Sverige. Hon var engagerad i fredsrörelsen och i medborgarrörelsen mot apartheid. Det är från den tiden forskarens samhällsuppfattningar och intresseobjekt har vuxit fram.
Tidigare undersökte Keskinen våld mot invandrarkvinnor och hur poliser, socialarbetare och skyddshem handskas med dem.
Inte heller för forskare är rasism och invandrare några lätta teman i dagsläget. När man talar om rasism och invandrare offentligt är det lätt hänt att man utsätts för smutskastning. Keskinen säger att hon själv har undgått hot.
Att ignorera hatretorik och låta bli att läsa diskussionsforum är den bästa överlevnadsstrategin för en forskare, menar professorn.
– Det går att delta i saklig diskussion, men responsen på den är i allmänhet mindre saklig och det lönar sig inte att lägga tid på sådant.
Likabehandling borde ingå i polisutbildningen
Hur ska man lägga band på den etniska profileringen?
– För det första gäller det att identifiera och erkänna att det här är ett problem som existerar i Finland, säger Suvi Keskinen.
Frågor som gäller likabehandling borde tas upp i polis- och väktarutbildningen. Det skulle också behövas en organisation hjälpa människor att identifiera illegalt bemötande och stödja dem som vill anföra klagan över det.
Slumpmässig efterfrågan av legitimation på gatan borde avskaffas och hållet. Förfarandet är inte bara diskriminerande utan också ett relativt ineffektivt sätt att övervaka människor.
– En bra sak är att lagen numera helt tydligt förbjuder etnisk profilering och att frågan uppmärksammas, säger Keskinen.
Å andra sidan kan det hända att man nu använder omskrivningar och bara fortsätter som förut. Vissa poliser har berättat att ledningen fortfarande ger anvisningar att kontrollera personer som ser utländska ut.
– Man kan låta förstå att så här säger vi inte rakt ut, men så här gör vi i alla fall.
Artikeln publiceras i tidningen Yliopisto Y04/18.