Den fria informationsförmedlingen i Ryssland håller på att kvävas. Under nästan hela 2000-talet nöjde sig Kreml med att härska över de etablerade medierna. De stora tidningarna och tv-kanalerna var Kremls språkrör. Regeringen tillät kritiska röster från små medier – de var små taggar i den stora björnens päls.
Men situationen förvärrades i och med 2012 års val och demonstrationer. I massmedierna började kritikerna och demonstranterna kallas för agenter för främmande makter och för förrädare. Samtidigt skärptes övervakningen av de fria medierna kännbart och på många sätt. Såväl tidningar som tv-kanaler och webbmedier råkade illa ut.
– Efter 2012 har många kritiska journalister fått sparken, publikationer har lagts ned, och i de medier som finns kvar har det politiska innehållet minskat eller utslätats, konstaterar den ryska medieexperten Maria Lipman.
Lipman, som är journalist och forskare vid Carnegie-institutet i Moskva, är en av huvudtalarna på den 14:e Alexanderkonferensen som hålls vid Helsingfors universitet 22–24.10.
I onsdagens paneldiskussion Russia after 2014 talade hon om informationsförmedlingen i Ryssland.
Informationsförmedlingen har i regel inte tyglats genom att utsätta redaktionerna för direkta trakasserier. I stället har medierna genom indirekta handlingar tvingats sälla sig till konsensus. I stället för att trakassera journalisterna har de regeringsvänliga utövat påtryckning på ägarna, som har sparkat kritiska chefredaktörer eller rentav hela redaktioner. När en liberal, populär och ekonomiskt lönsam tv-kanal alldeles överraskande nekas att förnya sin kanalplats av kabeloperatören, kan det vara Kreml som ligger bakom.
Även lagstiftningen har ändrats för att stödja den putiniserade informationsförmedlingen. Utländskt ägande i medierna har begränsats till 20 procent, vilket har lett och leder till att kritiska röster tystnar. Med lagstiftningen uppmuntrar man också till konservatism och därmed till en enda enhetlig sanning. Till exempel påverkas medierna av lagen som förbjuder kränkning av religiösa känslor.
– Ju färre fria medier, dess enklare blir det för regeringen att utöva kontroll. Det psykologiska manövreringsutrymmet för journalisterna kringskärs hela tiden, vilket i allt högre grad leder till självcensur, säger Maria Lipman.
Alexanderkonferensen ordnas av Alexanderinstitutet vid Helsingfors universitet.