Vad skriver universitetsstuderande?

Att skriva ett referat innebär att återge – dvs. referera – en skriven text eller ett muntligt föredrag. Det betyder att du ska plocka ut det mest relevanta i ursprungstexten och konstruera en ny intressant helhet utan att förändra den ursprungliga betydelsen av delarna.

I referatet återger du alltså något du har hört eller läst. Avsikten med referatet är också att förkorta ursprungstexten vilket innebär att du måste välja ut det relevanta i den text som ska refereras.

Då du refererar är det viktigt att du behåller det centrala betydelseinnehållet i den text som refereras. Med betydelseinnehåll avses tidsförhållanden, relevanta faktorer, sakförhållanden, huvudbegreppet i relation till närstående begrepp, följder och lösningar. Till exempel relationen orsak–verkan måste bibehållas oförändrad i referatet.

Då det centrala innehållet bibehålls i referatet har du som skribent visat att du förstått ursprungstexten. Därför är referat en vanlig typ av skrivuppgift. För att referatet ska innehålla det viktiga i ursprungstexten bör det innehålla en tillräcklig mängd s.k. referensmarkörer (t.ex. tids- och rumsadverb) som leder läsaren i rätt riktning i tolkningen av texten.

Ett ofta förekommande fel i referat är den bristande respekten för betydelseförhållandena, vilket t.ex. innebär att man ändrar på begrepp och orsakssammanhang. Då modifieras innehållet väsentligt, vilket givetvis inte är avsikten. Ett typiskt fel är också att begrepp blandas eller återges inexakt, vilket leder till att läsaren inte förstår vad som avses med ett visst begrepp i referatet. Betydelserna av viktiga begrepp blir lätt oklara om du som skribent utgår från textens formella struktur snarare än själva grundtankarna i texten. Du kan inte skriva ett referat om du inte förstår texten. Det finns alltså inga genvägar.

Betydelseförhållandena bör bevaras i referatet, men däremot ändrar en skicklig skribent ofta den kronologiska ordningsföljden. Ett referat kan liknas vid en nyhet: referatet lyfter fram de intressanta och relevanta aspekterna i det som refereras. Skribenten väljer alltså ut det väsentliga i ursprungstexten och omstrukturerar den till en ny intressant helhet utan att vantolka innehållet.

Det är enklare att både skriva och läsa ett referat med hjälp av s.k. metatext vars funktion är att förklara och strukturera texten. Exempel på metatext är ”I det följande kommer jag att behandla referat” eller ”I föregående kapitel behandlade jag referat och i följande kapitel tittar jag närmare på essäer”. Metatexten kan också uttrycka skribentens ståndpunkt (”Det är uppenbart att ett referat skrivs så här”) eller metatexten kan ge information om källan (”Den som utfört undersökningen fastslår att ett referat bör skrivas så här”). Att nämna källan är till stor hjälp för dig själv då du skriver referat eftersom du då påminns om referatets återgivandefunktion.

Innan du börjar skriva ett referat är det viktigt att granska ursprungstextens yttre ramar. Vem har skrivit texten, när och var har den publicerats, och vad är avsikten med texten? Allt detta inverkar på hur du refererar en text. Vi förhåller oss olika till texter som publicerats på 1920-talet och texter som publicerats på 1990-talet. Likaså ökar utrymmet för tolkning ju längre bort från ursprungstexten vi befinner oss tidsmässigt.

Innehåll

  • Har du bevarat det centrala innehållet i ditt referat?
  • Är de centrala begreppen desamma som i ursprungstexten?
  • Har du fokuserat på det mest centrala i texten?

Struktur

  • Utgör inledning, avhandling och sammanfattning en logisk helhet?
  • Är styckeindelningen naturlig?

Stil och språk

  • Är meningsbyggnaden klar och tydlig?
  • Är referatets utseende snyggt och prydligt?
  • Har du överskridit eller underskridit textlängden? Har du följt svenskans skrivregler och använt t.ex. skiljetecken korrekt?

Vid sidan av tentamenssvar är essän det vanligaste sättet att ta reda på hur väl en student förstått sakinnehållet i en text. En essä är en relativt omfattande skriftlig uppgift som görs utgående från ett givet källmaterial och som behandlar ett givet ämne tillräckligt utförligt inom rubrikens ramar. Tentatorn bestämmer essäns längd från fall till fall. Som essäskribent ska du alltså kombinera de krav som rubriken ställer, ett refererat av källmaterialet och dina egna tankar till en egen personlig argumenterande text.

Som essäskribent bör du klara av att beskriva, analysera och bedöma källmaterialet, dess teoretiska innehåll, begrepp och åsikter. Ofta krävs också att du ska kunna jämföra och tolka källmaterialet.

Tentatorn förväntar sig framför allt att du som essäskribent ska fokusera på det väsentliga och hålla dig till ämnet. Likaså förutsätter tentatorn att essän baserar sig på en grundligt kritiskt läsning av källmaterialet, att argumentationen i essän är konsekvent och att den presenteras på ett tydligt och smidigt sätt.

Eftersom essäskribenten förväntas framföra egna tankar och argument bör källmaterialet läsas kritiskt och med eftertanke. Allt det som sägs i källmaterialet är inte nödvändigtvis relevant med tanke på essän, och allt det som trycks i en bok är inte nödvändigtvis sant och riktigt.

Ibland utgår essäskribenten inte från någon given rubrik som sätter ramar och begränsningar. Om du som student uppmanats att läsa vissa böcker och skriva en essä utgående från dem kan uppgiften kanske kännas svår att genomföra. Då lönar det sig ofta att göra ett referat av källmaterialet för dig själv. Med hjälp av referatet kan du sedan granska det du läst närmare. Reflektera över centrala begrepp och definitioner, över syftet med böckerna, den teoretiska grunden, värderingarna, huvudargumenten och motiveringarna.

En essä bör vara klar och konsekvent till sin struktur. En bra struktur är oftast tredelad med en introduktionsdel som inledning, en avhandling där du behandlar ämnet och argumenterar samt en avslutande sammanfattning av essän.

Inledningen bör väcka läsarens intresse och ange hur du som skribent behandlar ämnet och i vilken ordning. Den egentliga behandlingen av ämnet enligt rubriken innefattar beskrivning, analys, jämförelser och utvärdering. Om rubriken kräver ett ja eller nej som svar behandlas frågan dialektiskt, dvs. ur både ett positivt och ett negativt perspektiv. På så vis kan ettdera alternativet uteslutas på goda grunder. Som stöd för påståendena bör du ge motiveringar och belysande exempel. Om essäns rubrik är formulerad som en fråga ska du presentera ett välgrundat svar i sammanfattningsdelen efter att ämnet behandlats i avhandlingsdelen.

Ett bra sätt att bedöma innehållet och strukturen i essän är att läsa igenom ett stycke åt gången i essän. I varje stycke ska du fråga dig om du lyckats fånga det som är centralt. Du kan testa om stycket fungerar genom att komprimera innehållet i det till en enda mening. På så sätt får du fram vad du egentligen skrivit. Resultatet kan nämligen ibland skilja sig från det du hade för avsikt att skriva på ett överraskande sätt.

Ett tentamenssvar är vanligtvis kortare än en essä. Tentamenssvaret är resultatet av en systematisk genomgång av ett visst kursmaterial. Hur bra ett tentamenssvar är beror på hur väl du som student kan skriva klara, välgrundade essäer. Allt det som står i texten om essäer gäller även tentamenssvar.

Tentamensfrågornas rubriker liknar essäernas, även om tentamensfrågor inte kan behandlas lika utförligt eftersom skrivtiden är begränsad. I tentamensfrågor blir du som student ombedd att räkna upp, beskriva, analysera, jämföra, definiera, förklara, uppskatta, kritisera och dra slutsatser. En väsentlig del av tentamenssvaret består av ett insiktsfullt och utvärderande referat av det material som tenteras.

För att klara dig bra i en tentamen bör du som student ha s.k. metakognitiva färdigheter, dvs. förmåga att förstå hur du själv bearbetar information. Precis som i en essä gäller det att kunna utvärdera ditt eget arbetssätt och resultatet av det arbetet då du förbereder dig för en tentamen och då du skriver tentamenssvar. Vid varje tentamenstillfälle kan du lära dig något nytt för nästa tentamen. Du kan ställa dig själv följande frågor:

  • Hur effektivt läste jag tentamenslitteraturen?
  • Hur effektivt gjorde jag anteckningar?
  • Hur mycket tid använde jag till att analysera tentamensfrågorna och till att planera svaret?
  • Hur lång tid använde jag för att skriva själva tentamenssvaret?

Att skriva en tentamen är en process i flera faser. Genom att utvärdera tentamen både som helhet och de olika delarna var för sig kan du klargöra för dig själv om det är något borde göra annorlunda i nästa tentamen.

  • Har du svarat på den fråga som ställs i rubriken? (Har du svarat på hela frågan? Har du svarat på något annat än det som frågades?)
  • Har du noggrant redogjort för de olika begreppen? Är dina hänvisningar i texten korrekta? Syftar de pronomen du använder (den, det, de, den här osv.) på rätt korrelat?
  • Är din text logiskt uppbyggd och hänger styckena samman på ett naturligt sätt?
  • Är din inledning och avslutning slagkraftig och tydlig? Har du funderat på deras funktion?
  • Är språket ledigt och stilen korrekt och är textens utseende klanderfritt? Förekommer grundläggande stavfel (t.ex. oriktiga särskrivningar) som inte ger en så fördelaktig bild av dig som skribent?