Tal vid årsdagsfesten 2026,
rektor Sari Lindblom
Ärade kansler, ärade forsknings- och kulturminister, bästa studenter och anställda vid universitetet, inbjudna gäster och universitetets vänner.
På universitetet talar vi ofta om framtiden. Vi talar om lösningar, möjligheter och hopp. Men hopp föds inte av sig självt, utan ur förmågan att handla.
Vad består då människans handlingskraft av? Vad hjälper ett kollektiv eller samfund förnya sig när det sker omvälvande förändringar i omvärlden? Vad är det som gör att ett samhälle kan anpassa sig, bygga nytt och hantera kriser i en tid av snabb och kontinuerlig förändring?
Det handlar om resiliens, som mitt eget vetenskapsområde, psykologin, forskar i.
Resiliens är förmågan att anpassa sig till förändring, lära sig nytt och fortsätta även när vägen framåt inte är tydlig. Resiliens är därmed inte bara att hantera motgångar.
På universitetet ser vi det när en student som har svårt med studierna söker handledning och sedan fortsätter med arbetet. Vi ser det när en forskare som efter ett avslag på ansökan om forskningsfinansiering – något som händer förr eller senare under den akademiska karriären – vidareutvecklar sin idé och ansöker på nytt. Eller när en expert inte försöker hantera en tung arbetsbörda ensam, utan söker lösningar tillsammans med andra.
För mig är det viktigaste när vi vill främja resiliensen vid universitetet att vi hjälper studenterna stärka sin tro på sin egen förmåga. Det går att lära sig det akademiska sättet att tänka och det går att lära sig studiefärdigheter, till exempel självreglering och tidshantering. Det kräver arbete, men att anstränga sig ger självkännedom, och det är en gåva till en själv som man har nytta av hela livet.
Resiliens är inte bara en egenskap hos individen. Den är viktigt också för grupper, kollektiv och organisationer.
Den visar sig som förmågan att handla på ett ändamålsenligt sätt i överraskande situationer. En resilient organisation kan anpassa sin verksamhet i tider av förändring och osäkerhet, och återhämtar sig från svårigheter.
Resiliensen stöds till exempel av en verksamhetskultur där informationen når fram. Där man värnar om människors välbefinnande genom att ge akt på arbetsbördan och där en förståelse skapas över språkliga och kulturella gränser.
Gemensamt för både individers och gruppers resiliens är att den inte kan ges eller fås som gåva, utan den måste byggas upp själv.
Vid universitetet, som i alla organisationer, behövs allas insats. Det behövs också samhörighet. Jag hoppas att alla vid universitetet känner att den hör till gemenskapen, oavsett om det närmaste egna kollektivet är en forskningsgrupp, en ämnesförening eller en fakultet.
Att bry sig om och stödja andra utgör kärnan i gemenskapen och den grund som den resilienta organisationen vilar på.
Resiliens är inte bara en viktig resurs för individer och grupper, utan också kärnan i samhällets bärkraft. När världen förändras, gäller de färdiga svaren inte längre. Då är det inte avgörande vad vi redan vet utan hur snabbt vi kan lära oss nytt.
Här har universiteten en central roll.
Forskningen tar fram ny kunskap och förståelse om olika fenomen och globala utmaningar. Universitetsutbildning ger människor förutsättningar att bedöma och tillämpa information och fatta väl underbyggda beslut.
Samverkan med samhället säkerställer å sin sida att kunskapen också kan utnyttjas i stor utsträckning.
Att producera och tillämpa ny forskningskunskap kräver resurser.
Vårt lands regering står inför några avgörande månader. I ramförhandlingarna bestäms det hur de offentliga utgifterna ska anpassas och vilka åtgärder som ska vidtas för att stärka den ekonomiska tillväxten.
Helsingfors universitets budskap till beslutsfattarna är tydligt: Kunnande och mänskligt kapital är de centrala källorna till produktivitet och ekonomisk tillväxt. Att skära i utbildning och forskning under en period av svag tillväxt skulle ytterligare försämra Finlands långsiktiga förutsättningar för tillväxt.
För att främja forskningsgenombrott vill vi vid Helsingfors universitet aktivt stärka våra verksamhetsförutsättningar. I vår lanserar vi vår nya kampanj ”Låt elden brinna”. I kampanjen inbjuder vi våra partner och donatorer att stödja toppforskning. Vårt mål är att utöka våra donationstillgångar så att de uppgår till 400 miljoner euro år 2040 när universitetet fyller 400 år.
Med donationsmedel har man vid Helsingfors universitet forskat i och sökt lösningar på såväl cancer och biodiversitetsförlust som social ojämlikhet. I vår nya kampanj utgår vi från spjutspetsarna i vår forskning och lyfter till först fram kvinnohälsa, forskning om klimatförändringarna och artificiell intelligens i pedagogiken.
Så låter vi vetenskapens låga brinna och arbetar tillsammans för att samhället snabbare ska kunna använda sig av forskningens resultat.
Låt oss till sist återvända till där jag började. Hopp föds inte av sig självt. Hopp föds ur handling.
Universitetets arbete är just detta: Att söka ny kunskap, bygga förståelse och stärka kunnandet i situationer där det ännu inte finns färdiga svar.
När människor lär sig tänka kritiskt, bedöma information och fatta beslut under osäkra förhållanden, stärks hela samhällets bärkraft och resiliens.
Därför handlar universitetets betydelse inte bara om undervisning eller forskning. Betydelsen syns i hur väl samhället kan lära sig, förnya sig och göra kloka val även i framtiden.
Detta arbetar Helsingfors universitet för varje dag.
Jag önskar er en fin årsdagsfest!