Rektorns inskriptionstal inför det akademiska året 2025
Kära medlemmar av universitetsgemenskapen,
Universitetets uppgift är inte att anpassa sig till osäkerheter i tiden, utan att söka sanningen och skapa hopp just när det är svårast att gestalta det.
Därför vill jag inleda med en tanke som jag kommer att återkomma till senare: var och en av oss här gör dagliga genombrott för världens bästa.
När jag säger " var och en" menar jag oss alla – studenter, forskare, lärare, Universitetsservicens experter, alumner och samarbetspartner.
Det vill säga den gemenskap som arbetar för vetenskapen, undervisningen och framtiden.
Forskning är en förändringskraft som kan ge ett uppsving för Finland. Forskningen används för att behandla sjukdomar, rädda klimatet, utveckla tekniken och förnya samhällen.
***
Förändringar och vetenskapliga genombrott uppstår inte i ett vakuum. De uppstår då vetenskapen får verka fritt och när forskarna får lyfta fram svåra frågor och utmana det som råder. Endast då utvecklas samhället och vi kan förbereda oss för en okänd framtid.
Den akademiska friheten är inte bara ett vackert ideal. Den är en förutsättning för att vi kan söka efter sanningen.
I Finland finns denna frihet inskriven i grundlagen. Samtidigt ser vi hur strävan till en politisk styrning av finansieringen blir mer framträdande för varje år. Enskilda forskningsprojekt blir utpekade av politikerna, forskningsteman blir kritiserade och forskarna utsatta för riktade trakasserier.
Kritiken riktas ofta mot samhällsvetenskaper och humaniora, och deras produktivitet ifrågasätts. Vi ser annorlunda på saken: all forskning är produktiv. Konsten ger oss stimulans i livet. Psykologin främjar orken och välbefinnandet. Pedagogiken hjälper till att utbilda barn och vuxna på bästa möjliga sätt. Samhällsvetenskaperna bygger bättre samhällen genom att öka förståelsen av fenomenen omkring oss. För att nämna några exempel.
I Finland har vi traditionellt sett tagit den akademiska friheten för given. Men på olika håll i världen är den nu allvarligt hotad.
I USA använder staten i allt högre grad forskningsfinansiering som ett sätt att utöva påtryckning. Makthavarnas politiska mål styr vad som får och vad som inte får undersökas.
Denna utveckling hotar universitetens egentliga syfte att fungera som en plats för självständigt tänkande.
Toppuniversitet som Harvard och Columbia har varit tvungna att välja mellan att samtycka eller motsätta sig.
Columbia har böjt sitt huvud i rädsla för att förlora sin finansiering. Harvard har hittills hållit stånd.
Här handlar det inte bara om pengar, utan om värderingar, principer och frihet.
När forskare inte får forska i klimatförändringen, eftersom det är politiskt impopulärt – eller när jämställdhetsfrågor censureras – handlar det inte enbart om ett nederlag för vetenskapen. Det är ett nederlag för hela mänskligheten och äventyrar framtida utvecklingsförlopp.
***
Den beklagliga situationen i USA har fått amerikanska forskare att vända blicken mot Europa.
Nu har Europa och även Finland chansen att visa att vi står bakom våra värderingar och försvarar vetenskapens frihet.
I flera år har vi fört en kampanj riktad mot en internationell forskarmålgrupp bland annat i sociala medier med hjälp av sloganen freedom to think. Den internationella situationen – i kombination med vårt målmedvetna arbete för att stärka vår dragningskraft – syns redan som konkreta resultat:
Antalet sökande från USA till akademiska tjänster beräknas öka med över 50 procent i år. Det innebär nästan 600 sökande.
***
Det räcker inte med det. Vi måste se till att Finland verkligen är en attraktiv plats för att bedriva forskning.
Vi behöver tillräckligt med basfinansiering, flexibel inresepraxis och forskningsinfrastrukturer på toppnivå. Utöver attraktionskraft behöver vi också hållkraft.
Detta budskap har vi också aktivt kommunicerat till de beslutsfattare som just nu är samlade för höstens budgetmangling. Vi motsätter oss kraftigt de omfattande nedskärningar på hundratals miljoner i finansieringen av universitet och forskning som finansministeriet planerar.
Regeringens egen arbetsgrupp för tillväxt konstaterade i våras att vi bör säkerställa den ekonomiska tillväxten och konkurrenskraften genom att höja utbildningsnivån och stärka finansieringen av universitetens forsknings- och utvecklingsverksamhet, eftersom vi har sackat efter i förhållande till våra jämförelseländer. Men nu vill man agera i rakt motsatt riktning genom att skära ned från universiteten och riva den historiska parlamentariska överenskommelsen om satsningar på forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Utan nya och bättre idéer blir det ingen produktivitet. Därför är satsningarna på forskning, utveckling, innovationer och kompetens en ödesfråga för Finland.
Det är beklagligt lätt att förstöra saker genom alltför kortsiktigt tänkande, men att bygga upp och återställa dem tar årtionden. För det 385 år gamla universitetet är en fyraårig regeringsperiod en kort tid, men följderna kan tyvärr ha en långvarig effekt.
Vi önskar att regeringen ska ha förmåga att agera långsiktigt och fatta beslut utifrån ett längre perspektiv än fram till nästa riksdagsval.
Som universitet måste vi också våga göra allt fler val. Vi har områden där vi är i världstoppen och där vi bör satsa allt mer. Dessa spjutspetsar i forskningen anknyter till interaktion mellan människan och tekniken, lärande och utveckling av samhället, hälsofrämjande och en hållbar framtid.
Inom dessa delområden vill vi förutom att skapa ännu starkare spetsforskning, undervisning och vetenskapliga genombrott – bygga upp hopp.
***
I denna tid behövs det verkligen hopp. Allt oftare får vi läsa i undersökningar och nyheter om hur de ungas tro på framtiden vacklar. Osäkerheten överskuggar utsikterna, och för många ter sig morgondagen dunkel, till och med hotfull.
Det här är inte någon överraskning.
De gulnäbbar som i höst inleder sina studier vid Helsingfors universitet har levt sin ungdom i en helt annan värld än jag och universitetets övriga ledare en gång i tiden.
I vår ungdom förmedlades världens händelser till hemmen via kvällsnyheterna som lästes upp av Arvi Lind. I dag väller händelserna fram framför de unga i realtid, direkt i sociala medier – från kamrater och genom den egna generationens erfarenheter.
På gott och ont strömmar världen framför de ungas ögon varje stund. Den för med sig en väldig mängd information och med den också en belastning.
För att vi bättre ska kunna förstå hur unga ser på sitt liv år 2025 vill vi höra ungdomarna själva och lära oss av dem. Vad de drömmer om och hur de förhåller sig till sin framtid och eventuella universitetsstudier.
Därför har vi startat ett mentorskapsprogram där gymnasiestuderande vid Helsingin yhteislyseon lukio i Gårdsbacka agerar mentorer för universitetets ledare. Av de unga får vi nya tankar till exempel om hur vi kan göra universitetsutbildningen mer bekant och tillgänglig för unga med olika slags bakgrund.
Jag hoppas att gymnasiestuderandena samtidigt ser att universitetsutbildningen och forskningen också kan vara deras väg att bygga en bättre värld.
En lärdom har blivit klar redan i början av mentorskapet: olika generationer förenas av viljan att se framåt med nya ögon – och göra framtiden bättre.
***
Avslutningsvis vill jag återgå till det där jag började:
Vi gör alla genombrott – varje dag.
Någon här i salen gjorde ett genombrott under sommaren när Studieinfo hälsade hen välkommen till Helsingfors universitet.
Det andra exemplet är en forskare som fick finansiering för sitt forskningsprojekt som hen i all tysthet gjort bakgrundsarbete för under flera år.
En tredje offentliggjorde ett nytt vetenskapligt rön som förändrar vårt sätt att förstå världen – i liten eller stor skala.
En fjärde gjorde i sin vardag en viktig observation som löste en smärtpunkt i undervisningen.
En femte ledsagade sin första doktorand till doktorsexamen - och för den sjätte var genombrottet det ögonblick då hen vågade be om hjälp och fick det.
Alla genombrott hamnar inte i rubrikerna, men vartenda ett av dem för samhället framåt. Med hjälp av vetenskap bygger vi upp en bättre värld.
Vi vacklar inte och saktar inte ner, även om världen omkring oss förändras och utmanar oss på sätt som saknar motstycke.
Den största styrkan vid vårt universitet är att vi stöttar varandra och gör framsteg tillsammans. Den styrkan hoppas jag att vi alla värnar om särskilt i år.
Jag önskar er ett gott läsår!