I hyllorna ståtar almanackor med läderpärmar och högar av väggkalendrar. Genom den mysiga våningens fönster öppnar sig vyer såväl mot den kullerstensbelagda innergården som ända ut mot havet. Huset har tidigare varit hem för gårdskarlen för Observatoriebackens observatorium, men numera används det för att ta kontakt med förlag, idrottsföreningar och avfallsbolag runtom i landet.
– Praktisk taget alla som tillverkar kalendrar i Finland är våra kunder, säger Minna Saarelma-Paukkala som är direktör för Universitetets almanacksbyrå.
Denna lilla byrå som också är känd som Helsingin yliopiston Kalenteripalvelut Oy utarbetar materialet som gäller astronomi och namnsdagar för alla finländares kalendrar. Dessutom överväger byrån tillsammans med staten och medborgarna vilka bemärkelsedagar som ska läggas till i almanackan – behövs det till exempel en egen högtidsdag för Paavo Nurmi eller Helene Schjerfbeck?
– När vi anser att en dag redan är viktig för finländarna kommer den med i kalendern, säger Saarelma-Paukkala.
Nära koppling till universitetet garanterar kalendrarnas kvalitet
Kalendrar har alltid haft en viktig betydelse både för förvaltning, religion och jordbruk. Den finländska almanackan grundar sig på den romerska Romulus kalender och har genom tiderna utvecklats till en stilren solkalender som hålls på plats av skottdagen. Alldeles exakt är den ändå inte.
– Den får ett endagsfel cirka en gång per 3 300 år, säger specialplanerare Asko Palviainen.
Som astronom ansvarar han till exempel för att samla ihop solens uppgångs- och nedgångstider i kalendern. Arbetet kräver forskningsbaserad kunskap – ursprungligen låg Almanacksbyrån under samma tak som Institutionen för astronomi.
Arrangemanget är exceptionellt: i många andra länder kan vem som helst göra kalendrar, och bemärkelsedagar bestäms av till exempel parlamentet. Helsingfors universitet hade ensamrätt att publicera kalendrar tack vare almanacksprivilegiet som dock upphörde när Finland gick med i Europeiska unionen. Helsingfors universitet har dock fortfarande det upphovsrättsliga katalogskyddet över den nationella namnsdagskalendern.
– Bedömningen då var att Helsingfors universitet har sådan know-how inom området att det lönar sig att grunda en almanacksbyrå vid universitetet.
Den klassiska produktens charm ligger i att människor känner igen den
Det ska inte göras onödiga ändringar i innehållet i universitetets almanacka. Historien har visat att sådana kan leda till ett jordskred av respons. I mitten av 1990-talet beslutades det att anteckningen om rötmånaden skulle lämnas bort ur almanackan.
– Fortfarande ringer folk för att fråga vart rötmånaden tagit vägen, berättar Palviainen.
Varje vecka får byrån också frågor som gäller namn. De anställda vid Almanacksbyrån populariserar flitigt forskningen i sin blogg, på föreläsningar, i media och genom att ge ut böcker.
Cirka en tredjedel av bolagets inkomster kommer från kalendermallar som säljs till kunderna. Mallarna är gjorda av grafiker Onerva Ollila. En stor del av tiden går åt till att tillverka hitprodukten: Universitetets almanacka för 2023 började planeras redan hösten 2021. Fel minimeras genom att jämföra information från olika källor och att kontrollera sidorna till och med flera timmar i sträck. Har almanackans innehåll redan förevigats på skaparnas näthinnor? Nej, så illa är det inte.
– När jag granskar kalendrarna kan jag kanske komma ihåg en del av namnsdagarna utantill, säger Palviainen och skrattar.
Namnrevidering görs med fem års mellanrum
Almanacksbyrån värnar också om namnsdagskulturen och de tillhörande listorna sammanställs av Helsingfors universitets egna experter: för den finska kalendern ansvarar Saarelma-Paukkala och för den finlandssvenska filosofie doktor Leila Mattfolk.
År 2025 är det dags för en namnrevidering. För den utreder Saarelma-Paukkala och Mattfolk hur många som just nu har respektive förnamn. För den finska kalendern har gränsvärdet fastställts till 500 namn och för den finlandssvenska 50 namn. Om gränsvärdet överskrids kan det hända att namnet läggs till i kalendern – men först efter övervägande.
– Om namnet till exempel är Alex tas det inte med, eftersom vi redan har den finska varianten Aleksi.
Just nu blir nygamla namn från cirka hundra år tillbaka alltmer populära. Barn ges också många originella namn som anknyter till naturen, såsom Rosmariini eller Myrsky. Som docent i namnforskning är Saarelma-Paukkala glad över medborgarnas intresse för namnkultur.
– Här på Almanacksbyrån har vi också gjort en namnsdagskalender för katter, hundar och hästar.
Det anrika bolaget sträcker sig mot den digitala tiden
I Finland trycktes för cirka tio år sedan ungefär 12 miljoner papperskalendrar varje år, men nu har antalet minskat till dryga tio miljoner. Orsaken är uppenbar: medan bords- och fickalmanackor tidigare var självklara hjälpmedel i vardagen är det numera många som antecknar sina bestyr endast i en digital kalender.
Almanacksbyrån söker modigt nya affärsmöjligheter. På agendan står en revidering av webbsidorna och öppnandet av en nätbutik. På Facebook har byrån redan över 6 500 följare.
– Vi har gjort ett digitaliseringssprång inom bolaget, säger Saarelma-Paukkala glatt.
Hon är ändå inte orolig för papperskalenderns framtid. Den svenskspråkiga Universitetsalmanackan har utkommit sedan 1608 och den finskspråkiga Yliopiston almanakka sedan 1705. Fortfarande säljs de i tiotusentals exemplar.
– Det är en fantastisk tradition som vi upprätthåller.
Artikeln har redigerats den 8 mars: Helsingfors universitet har dock fortfarande det upphovsrättsliga katalogskyddet över den nationella namnsdagskalendern.