Tvärvetenskapligt samarbete på tapeten: vad innebär det att göra, leda och bedöma ett tvärvetenskapligt examensarbete?

Tvärvetenskapliga examensarbeten kan erbjuda lösningar på de problem vår värld står inför. Sådana examensarbeten kan ändå vara utmanande att skriva, leda och bedöma. Förutfattade negativa meningar om tvärvetenskaplighet kan också förekomma. Får studenterna stöd i sitt arbete? Kan handledarna handleda och bedömarna bedöma tvärvetenskapliga arbeten?

De här frågorna behandlas i den nyligen utgivna boken (på tvärvetenskapliga vägar). Boken baserar sig på en undersökning vid Helsingfors universitet som utredde vilka åsikter och erfarenheter studenter, handledare och bedömare hade om handledningen och bedömningen av tvärvetenskapliga examensarbeten. I början av boken finns också ett omfattande avsnitt som reder ut begreppen kring tvärvetenskaplig terminologi, som ofta upplevs som förvirrande. Boken är skriven av följande medlemmar i vid Helsingfors universitet: Risto Willamo, Maijaliisa Erkkola, Harri Kettunen, Mika Rekola, Päivi Salmesvuori och Anna-Maija Virtala.

Hurdana erfarenheter har studenterna av att göra tvärvetenskapliga examensarbeten? Vi ställer frågan till en av bokens författare, , som är universitetslektor i miljövetenskap.

– Studenterna tycker att tvärvetenskaplighet ska vara en central del av det vetenskapliga arbetet. Tröskeln för tvärvetenskapligt samarbete borde sänkas, eftersom silo-tänk förekommer fortsättningsvis.

– Studenterna ansåg att det är viktigt att de får tillräckligt med tid för att avgränsa examensarbetet, att handledningen och bedömningen är enhetlig och att bedömningskriterierna är tydliga. Också kamratstödet från andra studenter ansågs vara viktigt. Ungefär hälften hade upplevt handledningen som neutral, en tredjedel i huvudsak som negativ och en femtedel som positiv.

Hurdana erfarenheter har då handledarna och bedömarna av handledningen och bedömningen tvärvetenskapliga examensarbeten?

– Handledningen ansågs samtidigt vara både givande och påfrestande. Äkta tvärvetenskaplighet kräver också bred kompetens. Ett gott samarbete mellan handledarna och med studenterna ger ändå goda resultat.

– I stället för fördomar, snäva vetenskapliga specialiseringar och skiljemurar behövs förutsättningar för mångfald, diskussion och vidsynthet samt för en övergripande förståelse av världen, sammanfattar Willamo.

En tvärvetenskaplig doktorsavhandling kräver nätverkande och driftighet

Anu Joki, doktor i livsmedelsvetenskap, har praktisk erfarenhet av att göra ett tvärvetenskapligt examensarbete. Hennes , som godkändes våren 2022, behandlade lyckad viktkontroll och omfattade tre olika vetenskapsområden.

Joki hade inte från början tänkt skriva en tvärvetenskaplig avhandling, men hennes ämne styrde henne i den riktningen. Redan i början av arbetet konstaterade hon till exempel att även psykologiska faktorer starkt påverkar en lyckad viktkontroll, inte bara vad och hur vi äter. Som handledare för avhandlingen behövdes experter inom olika vetenskapsområden och forskningsmetoder. Handledarna kom från Jokis eget område, det vill säga näringsvetenskap, men också från socialpsykologin och pedagogikens område.

– Mitt handledarteam var fantastiskt, men jag måste också själv vara aktiv och nätverka, och jag samlade själv i hop de människor jag behövde.

Joki fick väldigt många idéer av sina handledare och utmaningen blev att förena de olika idéerna och perspektiven.

– Det var också viktigt för mig själv att ta reda på vilken infallsvinkel som lämpade sig bäst för min egen forskning.

Av universitetet önskar Joki öppenhet och i synnerhet att det skulle vara lättare att delta i kurser inom olika vetenskapsområden.

– Jag var ganska ensam och var tvungen att lära mig mycket på egen hand, då jag inte fick plats till exempel på teori- eller metodkurser inom andra vetenskapsområden, som inte ordnades av mitt eget doktorandprogram.

Joki skulle definitivt skriva en tvärvetenskaplig doktorsavhandling på nytt, och rekommenderar även andra att göra samma sak:

– Jag ser annorlunda på världen nu, tack vare att jag fått bekanta mig med olika vetenskapsområden.

Begreppsförvirring försvårar

När man diskuterar tvärvetenskaplighet brukar begreppen vålla problem. Begrepp som interdisciplinär, mångvetenskaplig och tvärvetenskaplig förekommer, och de här termerna används för att beskriva olika saker eller synsätt. Det blir lätt en enda soppa.

Boken lyfter särskilt fram den dubbla betydelsen av ordet tvärvetenskaplig. Termen används övergripande om all gränsöverskridande informationsproduktion mellan olika vetenskapsområden eller forskningstraditioner. Tvärvetenskap kombinerar kunskap, metoder, synsätt, frågeställningar, begrepp, teorier och så vidare från två eller flera områden. Motbegreppet som används i boken är inomdisciplinär.

Ordet tvärvetenskaplig har också en underordnad betydelse. Det hänvisar ofta till den sista av tre termer som används för att beskriva graden av interaktion mellan områden. Interdisciplinär interaktion är intensivare än mångvetenskaplig interaktion, men inte lika intensiv som tvärvetenskaplig interaktion.

Den här terminologiska förvirringen är vanlig då ämnet diskuteras, och man får hjälp att hänga med i svängarna genom att läsa bokens inledningskapitel. Risto Willamo tog också upp utmaningarna med terminologin under bokens lanseringsevenemang i Tankehörnan. Evenemanget inledde vid Helsingfors universitet. Om du missade evenemanget kan du titta på

Läs mer

Bok (på finska): Tieteidenvälisillä poluilla. Kokemuksia tieteidenvälisten tutkielmien tekemisestä, ohjaamisesta ja arvioinnista. Kan läsas och laddas ner avgiftsfritt via 

från lanseringsevenemanget. 

summerar kortfattat både bokens innehåll och evenemanget i Tankehörnan.

Blogginlägg (på finska):