Ärade kansler, rektor och medlemmar i det akademiska samfundet, kära gäster!
Det är en stor ära och glädje att få gratulera Helsingfors universitet på dess 386:e årsdag.
Denna festdag är ett bevis på bildningens, utbildningens och vetenskapens långa traditioner i Finland. Det är också ett tillfälle att visa vår uppskattning för det samfund som i så många århundraden har axlat ansvaret för kunskap, forskning och kunnande i vårt land.
Bästa festpublik!
Helsingfors universitets 386 år långa historia är helt unik. Universitetet har verkat i två olika städer och tre olika länder, och under årens lopp har också dess namn hunnit ändras flera gånger. Denna historia påminner oss om att universitetet är en dynamisk institution som rör sig genom tidens geopolitiska strömningar. Universitetets betydelse ökar för varje år, i takt med att behovet av forskningsbaserad kunskap, högkvalitativ utbildning, språklig och kulturell förståelse och en stark samhällelig samverkan blir allt större.
Särskilt i dag, i en tid då vi är tvungna att stå upp för vetenskapens roll som hörnsten i demokratiska samhällen har Helsingfors universitet visat mod, målmedvetenhet och en vilja att vara ett ansvarsfullt och inflytelserikt värdebaserat forskarsamfund. För det här vill jag tacka er.
Internationella jämförelser visat att länder med stark demokrati placerar sig högt i mätningar av vetenskaplig frihet. Jag tror att ett öppet samhälle skyddar det kritiska samtalet och den vetenskapliga prövningen, som båda behövs för att vetenskapen ska kunna utvecklas. Det är viktigt att försvara detta, även om öppenhet också för med sig utmaningar som vi måste möta tillsammans.
Förra hösten publicerade statsrådet den första delen av sin framtidsredogörelse, som består av en strategisk analys av omvärlden. I samband med analysen granskades genom olika scenarier vilka utvecklingsvägar som vi kan stå inför de närmaste årtiondena. Det är stora skillnader mellan de olika scenarierna. Vissa teman är emellertid både återkommande och ofrånkomliga: vi måste höja utbildnings- och kompetensnivån, stärka vetenskapens ställning, stödja kontinuerligt lärande, främja hållbar invandring och möjliggöra tillväxt inom digitalisering och banbrytande teknik. Kort sagt kan Finland bara lyckas om vi fortsätter att satsa på utbildning, kompetens, forskning, utveckling och bildning.
Eftersom just hög kompetens och gedigen forskning är våra viktigaste framgångsfaktorer, är höjningen av utbildnings- och kompetensnivån en ödesfråga för vårt land. Det räcker inte att satsa på forskning och utveckling, vi behöver också locka fler experter, från såväl Finland som utlandet, att stanna i Finland.
Trots strama ekonomiska ramar har regeringen, med stöd av de parlamentariska riktlinjerna för forskning och utveckling, gjort historiskt stora satsningar på forskning, utveckling och forskningsinfrastruktur, exempelvis den nya Lumi AI-fabriken. Med dessa investeringar vill vi stärka Finlands förmåga att förnya sig, det vill säga bygga upp den kompetens som framtiden oundvikligen kommer att kräva av oss.
Den största enskilda kunskapsinvesteringen i forsknings- och utvecklingsarbetet är pilotförsöket med doktorsutbildning, genom vilket universiteten har kunnat anställa 1 000 ytterligare framtida doktorer. Jag är övertygad om att dessa doktorer kommer att bli experter som bidrar med genombrott, ny tillväxt och en fördjupad förståelse när världen omkring oss förändras allt snabbare. Vi behöver de här experterna för att nå vårt mål om en hållbar tillväxt som bygger på hög kompetens.
I och med regeringens satsningar är både Finlands Akademis och Business Finlands bevillningsfullmakter för forsknings- och utvecklingsverksamhet nu rekordhöga. Det här gör det möjligt för dem att reagera på plötsliga förändringar i omvärlden ännu bättre och snabbare. Ett utmärkt exempel på detta är Finlands Akademis utlysning av finansiering för att stärka universitetens profilering inom forskning (Profi 9). Finansieringen ska användas för att rekrytera forskare från länder där den vetenskapliga friheten är hotad. På så sätt kan vi på ett mycket snabbt och konkret sätt agera till försvar för vetenskapens frihet, både nationellt och internationellt. Det är fråga om en satsning på 50 miljoner euro, vilket är en tydlig signal från Finland till omvärlden: Finland värnar om den akademiska friheten.
Det visar också att det i Finland är den akademiska sektorn, bland annat Finlands Akademi och universiteten, som har det verkliga mandatet i dessa frågor. Förra våren blev jag nästan dagligen tillfrågad om vad jag och regeringen tänker göra för att locka forskare till Finland, särskilt från länder där den vetenskapliga friheten är begränsad. Jag betonade då att statens roll i detta är att anvisa finansiering för forskning och utveckling, och att det är viktigt att den akademiska sektorn själv bär ansvaret för att vidta mer konkreta åtgärder.
Ärade festpublik!
Det är klart att vi också i framtiden kommer att behöva både inhemska och internationella experter inom olika områden. Internationell expertis är en viktig resurs för vårt lands ekonomi, forskning och innovationskraft. För att alla dessa experter ska kunna bygga sin framtid just här i Finland måste vi kunna erbjuda dem hjälp och stöd att utveckla de språkliga och kulturella färdigheter som behövs i vardagen – så att de kan uppleva Finland som en trivsam och trygg miljö och som ett hem, inte bara en arbetsplats. Språket är inte bara ett verktyg för kommunikation, utan också en nyckel till delaktighet, nätverk och kulturell förståelse.
Att lära sig svenska eller finska är ofta en praktisk förutsättning för en smidigare integration, även om det i många branscher redan i dag är möjligt att få jobb på engelska. Starkare kunskaper i svenska eller finska öppnar ändå fler möjligheter, inte bara på arbetsmarknaden utan också i vardagen och i samhället.
Inom teknikbranschen har man exempelvis redan länge kunnat arbeta på engelska, som är det huvudsakliga arbetsspråket i många företag. När jag var styrelseordförande för Teknikens Akademiker gjorde vi en enkät bland våra medlemmar med utländsk bakgrund om vilka tjänster de önskade och behövde. Vi blev förvånade över hur många som efterlyste fler möjligheter att lära sig finska. Vissa arbetsgemenskaper tog fasta på detta och började till exempel hålla sina kaffestunder på finska, så att man kunde lära sig språket i en bekant och trygg miljö. Ibland kräver lösningar varken stora satsningar eller förändringar, utan snarare förståelse och en vilja att göra något.
I denna helhet är Språkboost-projektet, som Helsingfors universitet driver i samarbete med andra högskolor, en viktig aktör. Projektet får finansiering från undervisnings- och kulturministeriet. Det är glädjande att de deltagande högskolorna, i samarbete med hela den finländska högskolesektorn, har lyckats utveckla modeller som främjar språkundervisningen och möjligheterna för högutbildade internationella experter att lära sig svenska och finska. Dessutom har Helsingfors universitet tagit fram viktiga konkreta lösningar för språkinlärningen, till exempel språkstödda studier i småbarnspedagogik, som främjar de bredare målen för utveckling av invandrares språkkunskaper.
Kära vänner av högskoleundervisning och forskning!
Vårt lands grundlag utgör en stark grund för det finländska samhället. Den tryggar även vetenskapens, konstens och den högsta utbildningens frihet. Med vetenskapens frihet avses förutom forskarens obegränsade frihet att välja forskningstema och forskningsfrågor, sammanställa forskningsmaterial och utveckla forskningsmetoder även att ifrågasätta uppgifter och tolkningar av allmänt hållna sanningar utan rädsla för påtrycknings- eller straffåtgärder eller andra negativa påföljder från arbetsgivaren, det allmänna eller någon annan betydande aktör. Till forskningens frihet hör i väsentlig grad också möjligheten att publicera och sprida forskningsresultat. I denna diskussion spelar det akademiska samfundets självreglering en viktig roll.
Forskningen kan styras på olika sätt som är olika till form och innehåll och som stöder och preciserar tillämpningen av forskningens frihet. Den akademiska friheten är trots allt inte absolut. Finland har relativt få lagar som direkt reglerar forskningen. Exempel på detta finns främst inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde. Lagstiftningen om exportkontroll och sanktioner skapar en egen referensram för verksamheten på vissa områden. Alla forskningsfinansiärer, oavsett om de är offentliga eller privata, har dessutom sina egna regelverk. Också lagstiftningen i andra länder, särskilt inom teknikområdet, kan reglera vissa typer av samarbeten, något man kanske inte alltid tänker på.
Bästa festpublik!
Förra våren inledde jag arbetet med att ta fram en vision för högskoleutbildningen och forskningen fram till 2040. Jag tillsatte en styrgrupp med representanter för Finlands universitetsrektorers råd Unifi, Rådet för yrkeshögskolornas rektorer Arene, Finlands Akademi och Business Finland samt Akava, Tjänstemannacentralorganisationen STTK, näringslivet och studentorganisationerna. Under styrgruppens ledning, och med stöd av flera dataunderlag och webbenkäter, har vi tillsammans med högskolorna utarbetat en vision för högskoleutbildningen och forskningen som sträcker sig till år 2040. Visionsarbetet har ett centralt budskap: omvärlden förändras, men om Finland fortsätter att stödja sig på kompetens, forskningsbaserad kunskap, vetenskapens och konstens frihet samt på bildning och demokrati, är vi ett ledande land inom utbildning även år 2040.
Arbetet inleddes våren 2025. Målet var att skapa en gemensam bild av hur den finländska högskoleutbildningen och forskningen kan se ut år 2040. Med en gemensam vision kan vi tillsammans möta förändringarna i världen och i samhället och samtidigt skapa den framtid vi vill ha. I samarbete med högskolorna, forskningsinstituten, arbetslivet och andra berörda grupper har vi tagit fram en gemensam lägesbild, och under styrgruppens möte förra veckan färdigställde vi målen och de konkreta förslagen till åtgärder. Det har också tillsatts en parlamentarisk uppföljningsgrupp för visionen som har deltagit i beredningen, vilket betyder att vårt arbete har stöd från alla riksdagsgrupper.
Tidigare i dag ordnades ett webbinarium kring visionen, och visionens mål och åtgärdsrekommendationer kan nu kommenteras i några veckors tid. Styrgruppen sammanträder i slutet av april och i maj för att gå igenom kommentarerna, så att visionen och målen för högskoleutbildningen och forskningen 2040 kan vara klara i början av sommaren.
Jag vill redan nu rikta ett varmt tack till alla som deltagit i visionsarbetet och bjuda in er att lämna era synpunkter på utkastet under de kommande veckorna. Och det viktigaste av allt: visionen handlar inte bara om att utarbeta något tillsammans, utan om att också förverkliga det tillsammans. För detta behöver vi allas insats.
Bästa festpublik!
Utbildning och forskning stärker samhällets resiliens. Det är otroligt viktig att vi kan tänka kreativt och kritiskt och att vi har förmågan att lösa många olika slags problem. Den demokratiska utvecklingen i världen väcker oro. Det är fråga om en övergripande kris som utmanar bildning och framsteg. Bildning skapar kontinuitet och gör det möjligt att föreställa sig olika framtider, vilket stöder det demokratiska beslutsfattandet. Med hjälp av utbildning och forskning kan vi samtidigt anpassa oss till skiftade hot, tekniska omvälvningar och nya behov i arbetslivet. Anpassning är möjligt när högskoleutbildningen och forskningen är nyskapande – och just detta är vetenskaps- och bildningssamhällets största resurs.
Betydelsen av högklassig högskoleutbildning och forskning kan inte överskattas. En god utbildning för alla ger en god grund till en hållbarare värld, en fungerande och smidig vardag, en välmående befolkning och ett bättre arbetsliv.
Förändringarna i klimatet och miljön, befolkningens åldrande, den växande ojämlikheten och det ryska anfallskriget i Europa utmanar vår välfärdsstats framtid och strukturer. De lösningar som tillämpas måste vara hållbara, innovativa och internationellt relevanta. Finland ska fortsätta vara en föregångare när det gäller ren energi och grön omställning, och även här spelar högskolorna en viktig roll.
För att bygga en hållbar framtid krävs inte bara ekologisk utan också social och ekonomisk hållbarhet. Hållbar utveckling kan liknas vid en trebent pall där varje ben är lika viktigt, det vill säga varken den ekologiska, sociala eller ekonomiska dimensionen får glömmas bort. Högskolesamfunden påverkar denna utveckling genom bland annat forskningsbaserad kunskap, utbildning av hög kvalitet, tvärvetenskaplig verksamhet och samarbete med olika aktörer. Utmaningarna i samhället överskrider vetenskapsgränserna, varför samarbete är en superkraft för ett litet land som Finland. Vi måste kunna se våra konkurrenter som partner och stärka våra samarbeten och partnerskap både nationellt och internationellt.
Ärade åhörare!
De geopolitiska spänningarna och motsättningarna utmanar vårt samhälle på många sätt, särskilt högskolesektorn som baserar sig på fri och öppen vetenskap.
Samtidigt tilltar den globala konkurrensen om experter. För att svara på dessa utmaningar måste vår högskoleverksamhet vara så öppen och ansvarsfull som möjligt. Vi måste även stärka vårt samarbete i synnerhet med sådana aktörer som har samma värderingar och mål som vi. Vi kan dock inte förlita oss enbart på likasinnade samarbetspartner. Vi måste skapa verksamhetssätt som gör det möjligt att samarbeta med aktörer i olika länder.
Här vill jag lyfta fram några åtgärder som vi har vidtagit inom ministeriet, nationellt tillsammans med olika aktörer och internationellt för att stärka forskningen med tanke på säkerheten.
I detta sammanhang vill jag också tacka Helsingfors universitet för att ni agerat föregångare i frågor som gäller just forskningssäkerhet. Ni har utvecklat praxis och modeller som hjälper att knyta nya kontakter och bedriva samarbete runt om i världen.
På nationell nivå har vi vidtagit vissa nödvändiga åtgärder, som att uppdatera lagstiftningen om Finlands Akademi. I och med uppdateringen ska de finansieringsansökningar som riktas till Akademin innehålla en riskbedömning av forskningsprojektet och en plan för att hantera riskerna. Således kan Akademin låta bli att finansiera projekt där den kvarstående risken bedöms vara för stor. Det är viktigt att komma ihåg att Akademins uppgift kompletterar forskarnas och forskningsinstitutionernas roll när det gäller att trygga forskningssäkerheten.
Den sittande regeringen har nästan tre år bakom sig. Nästa år i april är det riksdagsval, och det är bra att redan nu tänka på vilka budskap om forskningens säkerhet som borde lyftas fram. Jag anser att det är viktigt att vi framöver lyckas förenhetliga ministeriernas politiska riktlinjer och praxis för ansvarsfull internationalisering och forskningssäkerhet. Det skulle ge aktörerna de konsekventa och hållbara budskap som har efterlysts.
I det internationella samarbetet söker vi partner med vilka vi kan föra en dialog om forskningens säkerhet och stärka den nationellt. EU-rådets rekommendationer om ökad forskningssäkerhet styr och stöder också vårt arbete. I slutet av februari publicerade Europeiska kommissionen en rapport om forskningssäkerhet och vi är mycket stolta över att Helsingfors universitets verktyg för riskbedömning, som jag nämnde redan tidigare, lyfts fram i rapporten som ett exempel på god europeisk praxis.
Bästa festpublik!
Det sätt på vilket vi talar om framtiden formar den också. Vi behöver mod att se möjligheter, förmågan att agera i en tid av omvälvningar och viljan att göra sådant som bygger en bättre morgondag. Vi behöver också tro och tillit – till människans kunnande, till att samhället fungerar och till att vetenskapen och högskoleutbildningen visar oss vägen.
Denna tillit stärker och utvecklar Helsingfors universitet varje dag genom sin forskning och undervisning och sina omfattande samarbetsnätverk.
Till sist vill jag tacka er alla för det arbete ni gör för att stärka kunnandet i Finland. Det är ett arbete vi tryggt kan stödja oss mot.
Mina varmaste gratulationer till Helsingfors universitet på dess 386:e årsdag, jag önskar er all lycka och framgång i framtiden!
Tack!