Vi kommer alla att minnas den sommar som nu går mot sitt slut. Värmen som fortsatte och fortsatte och skämde bort oss på många sätt. Vi fick simma i varma vatten och njuta av tropiska kvällar. Uteserveringarna fylldes av glada människor, och i sommarhettan blev vår livsrytm mera medelhavslik.
Till en början var finländarna entusiastiska: äntligen en riktig sommar! Men när värmeböljan och torkan höll i sig flera veckor i sträck började avigsidan av hettan krypa fram. Åkrarna torkade, sädesfälten blev bruna, bären tog skada, skogar började brinna och Östersjön färgades grön.
Man diskuterade om värmeböljan var ett uttryck för normala variationer i vädret eller en följd av klimatförändringen. Forskarnas svar är att även om perioder med hetta inte direkt kan kopplas till klimatförändringen, är de tilltagande extrema väderfenomenen i linje med prognoserna. Som biolog känner jag oro över de förändringar som klimatförändringen förorsakar i naturen och därmed i samhället. Granbarkborrarna – som namnet till trots är skalbaggar – har massförökat sig på grund av den varma sommaren. Nu hotar de även friska granar. Insektarter från sydligare breddgrader sprider sig till Finland. Under en tid av femton år har ett par hundra fjärilsarter spridit sig till Finland, och artbeståndet i vårt land påminner redan om fjärilsfaunan i södra Estland. Samtidigt blir nordliga arter lidande. Situationen blir särskilt svår på grund av att Ishavet obönhörligt sätter stopp för möjligheterna att förflytta sig längre norrut.
Klimatförändringen påverkar vårt samhälle på många sätt. De massvisa förekomsterna av granbarkborrar gnager på grunden för vårt skogsbruk. Torkan äventyrar vår matförsörjning och hettan är ett hot mot hälsan. Städernas dagvattenavlopp har inte dimensionerats för skyfall.
Toppforskningen vid Helsingfors universitet har en nyckelposition när det gäller att förstå dessa förändringar. Forskningen visar hur naturen reagerar på klimatförändringen och hur förändringarna återspeglar sig i samhället. Som ett mångvetenskapligt universitet kan vi erbjuda kunskap både om naturfenomenen och om förändringarna i samhället. Det är särskilt viktigt att vår forskning kan ge en kunskapsbas för beslut med sikte på att bekämpa klimatförändringen. Våra aktiva forskare samverkar med dem som tillämpar kunskapen och kan på så sätt medverka till att forskningsresultaten kommer till användning i samhället. Toppforskningen och nyttjandet av den förenas då till en samhällelig genomslagskraft som kan svara på globala utmaningar.
Högklassig forskning och undervisning garanterar att Helsingfors universitet hör till de främsta universiteten i världen. En utvärdering som publicerades för några veckor sedan visade än en gång att Helsingfors universitet med klar marginal placerar sig bland de 100 främsta i en grupp av 16 000 universitet i världen. Det är ett synnerligen anmärkningsvärt resultat. Tack till er alla för det.
Bästa åhörare,
Jag vill betona att bildning och vårt lands framtid bygger på den forskning och undervisning som universiteten står för. Universitetens stormän lade grunden till det självständiga Finland och dess bildning. Det är vår uppgift att föra den traditionen vidare. Det bildningskapital som universiteten producerar är en kraft som vi också kan använda för att bygga upp välfärden i samhället.
Bildningsuppgiften uttrycks kraftfullt – rentav högstämt – i universitetslagen: universiteten har till uppgift att främja den fria forskningen och den vetenskapliga och konstnärliga bildningen, att meddela på forskning grundad högsta undervisning och att fostra de studerande till att tjäna fosterlandet och mänskligheten. Låt oss tänka på nyckelorden i lagtexten: fri forskning, vetenskaplig bildning, högsta undervisning och att fostra de studerande. Dessa uppgifter som anförtrotts oss är stora nog att få oss att tappa andan. Att fostra de studerande till att tjäna fosterlandet och mänskligheten. Finns det någon ädlare uppgift?
Alla vid universitetet har sin uppgift när det gäller att nå vårt gemensamma mål. Allt vi gör bär oss fram mot målet för bildning och fostran. Det må sedan handla om en professor som sitter och skriver en artikel, en student som sitter och svettas med sin tentamen eller Universitetsservicen som utvecklar stödsystem för studenter och forskare.
En av de mest berömda historierna om strävan mot ett gemensamt mål är den som man brukar berätta från president Kennedys besök vid Nasa rymdstation år 1962. Året innan hade han deklarerat att Förenta staterna kommer att skicka människan till månen före decennieskiftet. Enligt historien stötte presidenten ihop med en städare på rymdstationen och frågade henne vilken uppgift hon hade där. Herr president, jag hjälper till att skicka människan till månen, svarade städaren. Den här berättelsen används som ett exempel på hur alla medlemmar i en framgångsrik organisation bör känna till det gemensamma målet och förbinda sig vid det.
För Helsingfors universitet är lärdomen av berättelsen att vi måste jobba tillsammans och målmedvetet för att vi ska kunna nå vårt mål. Alla uppgifter är viktiga för att vi ska nå målet för universitetets strategi, nämligen att bedriva globalt inflytande genom samverkan. Allas insatser behövs för att det ska bli verklighet.
Jag ser det som rektorns uppgift att skapa förutsättningar för att målet ska kunna nås. Det fundament vi står på när vi tillsammans bygger ett allt starkare universitet är i skick. Vi har yrkeskunniga och engagerade anställda och motiverade studenter.
En förutsättning för ett allt starkare universitet är dess autonomi. Men vi måste vara på vår vakt och se till att vår autonomi inte försvagas. Vi måste även i fortsättningen få besluta om våra angelägenheter. Endast ett autonomt universitet kan rikta sin verksamhet så att forskningen, utbildningen och den samhälleliga genomslagskraften stärks till nytta för bildningen och samhället.
Principen om demokrati är grunden för beslutsfattandet vid ett autonomt universitet. Universitetet har beslutsorgan som bygger på att olika personalgrupper och studenter är representerade. Dessutom är det viktigt att alla medlemmar i gemenskapen har möjlighet att delta i beslutsberedningen. Detta är essentiellt för samhörigheten. Då kan man också dra nytta av universitetssamfundets expertis när man fattar beslut, och det är någonting som främjar beslutens godtagbarhet och därmed välbefinnandet för alla vid universitetet.
Ett starkt universitet villkoras förutom av autonomi också av möjlighet för personalen och studenterna att koncentrera sig på sin kärnuppgift. För att det målet ska kunna nås måste det råda arbetsfred vid universitetet, och det behövs insatser för att stärka arbetshälsan. I själva verket är välbefinnandet i vår gemenskap en så viktig angelägenhet att jag vill lyfta fram det som en av våra nya värderingar.
I enlighet med vår strategi står studenterna i fokus. Det är allas vår gemensamma uppgift att stödja lärandet för dessa medlemmar av vår gemenskap. Därför är arbetsfred, välbefinnande och samhörighet någonting som också berör vår studentgemenskap.
I syfte att främja samhörigheten kommer rektoratet att besöka campusen för att delta i diskussionsmöten under hösten. Vi vill vara tillgängliga för alla vid universitetet och främja samhörigheten. Vi vill stärka engagemanget genom att främja möjligheterna för var och en att få sin röst hörd i angelägenheter som rör universitetet. Därför vill jag bjuda in er alla att delta och göra varandra delaktiga samt lämna konstruktiv respons under diskussionsmötena.
Helsingfors universitet är tvåspråkigt. Vårt mål är att allt fler vid universitetet ska uppleva att de i sin vardag ingår i ett genuint och levande tvåspråkigt universitet. Våra tvåspråkiga examina – på finska och svenska – kan nämnas som ett exempel. De har visat sig vara en ypperlig metod att uppmuntra studenterna – och även lärarna – att öva upp sina språkkunskaper. Vi vill att en examen vid Helsingfors universitet ska öppna dörrar i de övriga nordiska länderna. Det är viktigt att kunna använda svenska i nordiska sammanhang.
Ärade festpublik,
Jag vill betona vikten av vår bildningsuppgift. Den uppgiften blir allt viktigare i ett samhälle som blir allt mera komplext och där tempot ständigt trappas upp. Jag anser det vara viktigt att universitetet inte enbart återspeglar samhällsvärderingar, utan att det också initierar diskussioner och visar väg. Men det räcker inte enbart med diskussioner. Det behövs handlingar. Därför vill Helsingfors universitet vara en föregångare i frågor som gäller jämlikhet och jämställdhet.
Principerna för hållbar utveckling ingår likaså i våra värdediskussioner och i omsättningen av värdediskussionerna i praktiken. Hållbar utveckling och ansvar kommer att få en stark framtoning i universitetets verksamhet. Målet är att Helsingfors universitet ska vara en föregångare och statuera exempel även på denna punkt. Vi går därför med gemensamma krafter in för att främja hållbarhet och samhällsansvar inom vår organisation. Här har vårt universitet goda möjligheter att visa väg, både nationellt och internationellt.
Jag vill ännu återgå till vikten av utbildning. För ett litet land som Finland är välfärden beroende av att vi har ett utbildningssystem av toppklass. Det är viktigt att se till att den småbarnspedagogiska verksamheten, grundskolan och utbildningen på andra stadiet bildar en högklassig grund för universitetsstudier. Antalet studerande som genomgår gymnasiet måste vändas uppåt och jämlikheten i utbildningen måste ökas. Universiteten måste ha tillräckliga resurser för att fullgöra sin utbildningsuppgift.
Jag är speciellt oroad över antalet skolavhoppare. I synnerhet tonårspojkar löper risk att slås ut ur utbildningssystemet. Så pass många som var femte man har inte ens som 30-åring någon examen efter grundskolan. Här vill jag lyfta fram att Helsingfors universitet kontinuerligt genererar ny kunskap om ungas utvecklingsfaser som beslutfattare bör utnyttja när de utvecklar utbildningen. Marginalisering är en personlig tragedi, en förlorad möjlighet och en outnyttjad resurs för hela nationen.
I egenskap av universitetets rektor vill jag framföra ett önskemål till beslutsfattarna: det behövs samförstånd om att vetenskap, bildning och utbildning är någonting som vi satsar på som nation, oberoende av ekonomiska cykler. Utöver tillräckliga resurser behöver vi också möjlighet till långsiktig utveckling utgående från vetenskapens och forskningens egna premisser. Det är en del av autonomin och föder sådan högklassig forskning och kompetens som i sin tur kan generera bildning och välfärd.
Anställda och studenter, till er vill jag säga att universitetets ledning gör allt som står i dess makt för att säkerställa att vi alla ska kunna utföra ett välgjort arbete. Som rektor kommer jag att försvara universitetens utbildnings- och forskningsuppgift. Resurserna för vetenskapen och universitetet måste tryggas så att vi kan utföra vårt arbete som kräver långsiktighet.
Jag tillönskar studenterna studieiver. Studera, men kom också ihåg att ta er tid att växa som människor och medlemmar i vetenskapssamfundet. Diskussioner och möten med andra människor är speciellt viktiga i en värld som är mättad av sociala medier.
Jag önskar alla anställda och studenter vid Helsingfors universitet ett framgångsrikt nytt läsår.