Idén att ordna ett utbildnings- och diskussionstillfälle för frivilliga språkguider föddes vid ämnesenheten för finska språket och kulturen. De som studerar finska språket och kulturen har själva upplevt hur det är att komma till ett främmande språk och kultur, och lärarna har förstahands erfarenheter av hur man lär sig finska som andra språk-
– Jag bara kände bara att vi måste göra något, det är vår skyldighet att reagera, berättar universitetsläraren Sari Päivärinne.
Ämnet ordande med stöd från institutionen det första utbildningstillfället i april 2016. Ryktet spred sig snabbt och det kom omkring 150 personer.
– Ursprungligen tänkte vi att det skulle vara en briefing för studenter som vill bli språkguider. Det var en överraskning att det inte kom så många studenter, i stället väcktes intresset hos andra som redan hade erfarenhet av undervisning, berättar Päivärinne.
En högskolepraktikant, Hannamaija Matila anställdes för ett halvår bl.a. för att samordna kurserna för språkguiderna. Det andra tillfället som ordnades i november var lika populärt. Utöver utrymmet, har också tiden blivit för knapp när de diskussionsglada språkguiderna har samlats. Behovet av kamratstöd är stort.
Ansvarstagande
Det finns inte resurser för att anställa kompetenta finskalärare vid flyktinganläggningarna enligt Sari Päivärinne. Men det är viktigt att de asylsökande så snabbt som möjligt får kontakt med det finska språket redan innan de kan börja på någon av de officiella språkkurserna. Integrationsutbildning och kompetent undervisning i finska utlovas först efter ett positivt asylbeslut.
Nästan vem som helst kan lära ut de viktigaste vardagsfraserna och ett basordförråd i början av språkstudierna. Studiemotivationen är stor när man just har anlänt, och de frivilliga språkguiderna kan utnyttja den starka motivationen. Universitetet har tagit fram material som språkguiderna kan använda. Metoden Toisto (upprepning) som används i projektet Suomen kieli sanoo tervetuloa har bl.a. presenterats i Yles tv-program Puoli seitsemän.
– Språkguidernas jobb är alltså att ge förstahjälpen, säger Sari Päivärinne.
Studenterna är i minoritet bland guiderna. De flesta som deltar är pensionerade lärare som har sitt gamla jobb i blodet. Språkguiderna undervisar bl.a. i förläggningar, i Kulturcentret Caisa, i kvinnoföreningen Monika-naiset, i bibliotek och FRK. Det stora antalet olika organisationer som ordnar språkundervisning överraskade kursarrangörerna.
– Nya språkguider dyker fortsättningsvis upp i olika organisationer och förläggningar, och vi vill gärna nå alla, berättar Matila.
En lista över alla aktörer skulle vara bra och till stor hjälp när man vill nå språkguiderna, t.ex. för att informera om nya kurser.
– Jag ser det som en möjlighet att hjälpa, även om jag själv inte har tid att undervisa. Möjligheterna borde kartläggas och vi vill gärna veta om det finns liknande verksamhet vid andra universitet i Finland. I Tyskland hör det till universitetens uppgifter att stöda frivillig verksamhet, påminner Päivärinne.
Flexibla timmar, motiverade elever
Hannamaija Matila har undervisat asylsökande i Kulturcentret Caisa.
– Eleverna kommer frivilligt till timmarna och är otroligt motiverade. Det är trevligt för läraren och man har också roligt på timmarna. Själva undervisningssituationen är universal även om eleverna har olika bakgrund.
Undervisningen måste vara flexibel och läraren måste vara beredd att improvisera – det finns olika ytterligheter bland eleverna. Någon kan inte läsa, medan en annan elev kanske har en akademisk examen och mångsidiga språkkunskaper. Metoden Toisto som nämndes beaktar elevernas olika utbildningsbakgrund och att omsättningen är stor på timmarna.
– Toisto baserar sig på att tala och upprepa. Videofilmade modellundervisningssnuttar finns på nätet och man kan använda dem i vilken ordning som helst.
Det finns hela tiden efterfrågan på frivilliga. Hannamaija Matila uppmuntrar den som är intresserad av att undervisa att prova på jobbet som språkguide.
– Språkguiden får en bra bild av vad det är att undervisa. Om man klarar det, klarar man av andra undervisningsuppdrag också.
De frivilligas arbete gör skillnad
Tanken är att utbildningen av språkguider ska bli en del av ämnesenhetens verksamhet. Man håller kontakt bl.a. via e-post och kurser ordnas ett par gånger per år. Det finns också förslag till kliniker som skulle ordnas en gång per månad. Man har också rekryterat pensionerade lärare från kurserna för finska för utlänningar som kan sköta e-poststödet. Språkguiderna kan konsultera dem i grammatikfrågor eller be dem berätta om sina knep.
Sari Päivärinne understryker att de frivilliga spelar en viktig roll för de asylsökandes språkundervisning och för mycket annat.
– Jag blev överraskad när jag märkte hur många frivilliga har arbetat med de asylsökande. Deras insatser borde få mycket större synlighet.
– Utan de frivilliga hade hösten 2015 varit helt kaotisk, tillägger Hannamaija Matila.
Nästa kurs för frivilliga språkguider ordnas den 24 mars kl. 13–16. För närmare information kontakta koordinatorn Hannamaija Matila: hannamaija.matila@helsinki.fi.