”Hur kan man använda konst för att göra städer trivsammare? Och hur kan man genom stadsplaneringen främja invånarnas trygghetskänsla och välmående? Dessa är exempel på utmaningar som dagens universitetsstudenter ska försöka hitta svar på.
Lärandet har förändrats: nu framhävs verkliga problem som bearbetas i mångvetenskapliga grupper och på projektbaserade kurser.
Samarbete och utbyte av kunskap
Forskarna talar om lömska, resistenta eller förrädiska problem. De är svåra att känna igen och definiera, och de saknar klart avgränsade rätta och felaktiga lösningar. Klimatförändringen och många problem som hänger ihop med urbaniseringen, bl.a. föroreningar och ojämlika stadsdelar, är alla exempel på lömska problem.
Inget vetenskapsområde kan på egen hand lösa ett lömskt problem. Därför måste man kunna samarbeta över gränserna: en stadsekolog och en humanist kan till exempel tillsammans dryfta hur man kan utveckla grönområden för att stärka olika områdens identitet och ekologiska mångfald, bl.a. genom att erbjuda lämpliga miljöer för pollinatörer. Att samarbeta och utbyta kunskap kommer att stå i centrum inom framtidens lärande.
Universitetsstudier borde ge studenterna insikt om att man kan dela på den kognitiva börda som krävs för att förstå den allt mer komplexa världen. Också forskare uppmuntras att kliva ner från sina elfenbenstorn och samarbeta med både andra forskare och olika referensgrupper, t.ex. invånarna i en viss stadsdel eller stadens anställda. Samarbete är viktigt för att forskningsbaserad kunskap och praxis bättre ska kunna stödja varandra och för att samhället bättre ska kunna dra nytta av forskningsbaserad kunskap.
Jag tror att studenterna blir bättre på att identifiera sina egna styrkor om de placeras i mångvetenskapliga grupper än om de enbart skulle studera med andra inom samma vetenskapsområde. Det utvecklar yrkesidentiteten. Samtidigt lär sig studenterna att uppskatta både sitt eget kunnande och kunnandet hos dem som studerar eller arbetar inom andra områden.
Nordic City Challenge och Stadsakademin – exempel på problembaserat lärande och mångvetenskapligt samarbete
Ett modellexempel på mångvetenskapligt lärande i projekt är Nordic City Challenge, där jag medverkar.
Nordic City Challenge är en tre dagars intensivkurs för studenter, lärare och experter från alla de nordiska länderna. Kursen går ut på att en grupp bestående av representanter för olika vetenskapsområden samlas för att tillsammans lösa ett verkligt problem som hänger ihop med att utveckla ett visst område eller ställe. Målet är att uppnå växelverkan och en strävan efter multidisciplinära lösningar.
NCC har ordnats tre gånger: först i Göteborg, sedan i Helsingfors och senast i Köpenhamn hösten 2018. Kursen hade då fokus på bostadsområdet Kulbanekvarteret i sydvästra Köpenhamn. Området är huvudsakligen byggt på 1960-talet, det är mångkulturellt och byggnadsbeståndet avvikande. Nu ska det förnyas grundligt. Trots att området de facto inte är mindre tryggt än resten av Köpenhamn, upplever invånarna mera otrygghet. Känslan av otrygghet kopplas ihop med områdets svaga infrastruktur och otillräckliga belysning.
Under kursen reflekterade studenterna särskilt mycket kring hur man kunde få invånarna att känna sig tryggare och må bättre genom att utveckla stadsrummet och stadsnaturen och samtidigt engagera dem i planeringen av stadsdelen.
Även Stadsakademin, ett samarbete mellan Helsingfors universitet, Aalto-universitetet och Helsingfors stad, och det relaterade utbildningsprogrammet Master’s Programme in Urban Studies & Planning, för samman universitetets studenter och forskare samt dem som arbetar med att utveckla städer. Målet är att forskarna och studenterna ska lära sig att förstå stadens verksamhet och att stadens anställda ska lära sig att dra nytta av universitetens forskningsbaserade kunnande.
Fokus på arbetslivsfärdigheter och förmågan att inhämta kunskap
Projekt som byggs upp kring verkliga problem utvecklar studenternas problemlösningsförmåga och tankeförmåga. Projekten lär studenterna att behärska och tillämpa kunskap på ett brett plan: de uppmuntrar studenterna att koppla samman olika behov, mål och sätt att ta fram kunskap samt att leva sig in i andra personer och grupper – varför inte också djur och naturen.
Samtidigt lär sig studenterna vanligen att det inte finns några ”perfekta” lösningar, utan att det viktigaste är att noggrant kunna motivera sina förslag och att kunna berätta om dem på ett förståeligt och respektfullt sätt för olika grupper, t.ex. forskare, invånare eller stadens tjänstemän.
Allt detta förbereder studenterna för arbetslivet. Många studenter börjar arbeta till exempel inom olika projekt eller som företagare, vilket betyder att de måste kunna skaffa finansiering, redogöra för arbetets betydelse och för sina egna styrkor, hitta information från många olika källor, kombinera information kreativt och rapportera sina resultat.
I framtiden borde lärandet i allt högre grad utgå från att engagera studenterna och öka deras kunskapstörst. Arbetslivet förändras så snabbt att vi inte ens riktigt vet hurdan kunskap som behövs i framtiden. Vi kan inte längre tänka att studenten så att säga är färdig när hen utexamineras från universitetet. Kontinuerligt lärande och självledning blir allt viktigare förmågor.”
Framtidens lärande: Repliker om Framtidens undervisning
- Jani Holopainen: Teknologi hjälper oss göra lärandet till en personlig upplevelse som skapar minnesspår
- Jaakko Kurhila: Hela universitetet blir öppet
- Jari Lavonen: Finland har en skyldighet att exportera sin utbildningskompetens till utvecklingsländer
- Kirsti Lonka: Utbildning hjälpte Finland ur fattigdomen, och endast med hjälp av ständig utveckling kan landet hålla sig på toppen
- Jenni Vartiainen: Vetenskapsfostran som utgår från lek fostrar kritiska och aktiva människor