– Språkinlärningen är inte nödvändigtvis en separat process. Till exempel söker de hela tiden information också på andra språk än sitt modersmål, säger Språkcentrums nya direktör Leena Nissilä.
Man kommer också i kontakt med olika språk via medierna, och den informella språkinlärningen har en allt större roll vid sidan av de egentliga målinriktade språkstudierna. Undervisningens uppgift är att hjälpa den lärande förstå det som hen uppfattat och lärt sig utanför lektionerna.
– I bästa fall kan den formella undervisningen tillgodogöra sig den text- och medievärld på främmande språk som de unga rör sig i på fritiden.
Globaliseringen har ökat behovet av språkkunskaper
Många arbetsplatser är idag flerspråkiga. Därför är det enligt Nissilä allt viktigare att språkämnena ges tillräckligt utrymme i undervisningsprogrammen.
I och med att behovet av språkkunskaper blivit mer mångsidigt, har behovet av branschspecifik språkundervisning ökat. De internationella kontakterna har ökat och det är viktigt att kunna diskutera yrkesfrågor på flera språk.
– Kontakterna till olika länder varierar beroende på branschen, och därför är det viktigt att det finns ett brett utbud av språkundervisning.
Vid sidan av de europeiska språken ökar intresset för t.ex. asiatiska språk. Vissa språk blir populära på nytt, som t.ex. estniska och ryska. Av de nordiska språken har intresset för andra språk än svenska ökat särskilt bland svenskspråkiga och personer som av andra skäl behärskar svenska väl.
– Trots att språkkunskaperna på ett sätt är mindre breda och många oroar sig för engelskans dominans, erbjuds det idag i Finland ändå språkundervisning i fler språk än någonsin förr, konstaterar Nissilä. – I skolan, läroanstalterna och samhället får olika språk mer utrymme än förr. Det talas ju över 150 olika modersmål i Finland idag.
Uppfattningen om språkinlärning har förändrats
Uppfattningen om språkinlärning har antagligen förändrats mest. Den funktionella uppfattningen om språk och språkkunskaper betonar de lärandes praktiska behov, dvs. vilka språkkunskaper de behöver och hur de ska agera i situationer som är viktiga för dem.
– Språket betraktas allt mer som ett betydelsebaserat kommunikationsverktyg.
Den funktionella pedagogiken bygger i allt högre grad på ett sociokulturellt och bruksbaserat tänkesätt. I en interaktion har parterna olika slags resurser till sitt förfogande som de använder för att den gemensamma kommunikationen ska framskrida. Språkkunskapen uppstår slutligen i interaktion med andra, och därför är interaktionssituationerna lärandets utgångspunkt, inte slutpunkten.
Enligt Nissilä är det holistiska tänkesättet numera förhärskande inom språkinlärningen. Språkinlärning betraktas som en mycket komplex, helhetsbetonad och interaktiv process där man lär sig språket genom att använda det och där den lärandes språk formas efter omgivningens sätt att använda språket. Samtidigt formar de lärande själva sin omgivnings språkform.
– Det är en stor lättnad för den lärande, eftersom man inte längre tänker att man till exempel måste behärska grammatiken fullständigt innan man kan öppna munnen.
Uppfattningen om språkförmåga speglar denna förändring. Målet är inte att uppnå de fullständiga färdigheter man föreställer sig att en modersmålstalare har, utan att kunna kommunicera. Målet för lärandet är därmed att tillägna sig sådana språkkunskaper att man klarar sig i olika situationer och sammanhang.
Kontinuerligt lärande ökar behovet av språkkunskaper och av att utveckla språkundervisningen
Nissilä anser att alla ska kunna utveckla och bredda sina språkkunskaper livet ut. Det är viktigt att synliggöra alla språk som en resurs i samhället och öka språkkunskapernas anseende som en del av yrkeskunskapen.
– Ur språkundervisningens perspektiv betyder det framför allt att vi ska kunna skapa förutsättningar och intresse för en livslång utveckling av språkkunskaperna hos var och en. Det betyder till exempel att tända den inre gnistan och motivationen också i de fall där studenternas tidigare erfarenheter av språkinlärning inte har varit positiva av en eller annan anledning.
Därför är det skäl att vid sidan av undervisningen i ett visst språk också rikta fokus på att stärka den flerspråkiga identiteten. Det innebär att studenterna uppmuntras att använda olika språk parallellt, tröskeln att modigt använda språk sänks oavsett studentens språkkunskaper och studenterna instrueras i olika sätt att lära sig språk.
Språkkunskaper är annat än bara kunskaper i nationalspråken
Nissilä har med intresse följt samhällsdebatten om språk och språkkunskaper. Individens språkkunskaper börjar utvecklas redan i den tidiga barndomen och utvecklingen fortsätter livet ut. Färdigheterna i modersmålet och andra språk utvecklas både hemma och i skolan, och numera allt mer också på fritiden.
Enligt Nissilä är alla studenter idag i praktiken flerspråkiga, det vill säga de har varierande kunskaper i flera andra språk utöver sitt modersmål. De använder sig också av sina språkkunskaper till stöd för allt lärande i olika ämnen. Ändå kan det hända att vissa individer i Finland anses ha bristande språkkunskaper bara därför att de inte talar landets nationalspråk, trots att de kanske talar flera andra språk, rentav stora världsspråk.
– Hos oss är vi ännu oförmögna att se alla språk som en resurs, och vår delade förståelse av flerspråkighet är ännu inte tillräcklig. I diskussionen om språkundervisning händer det fortfarande att man glömmer modersmålsundervisningen, som om modersmålet inte var ett språk överhuvudtaget, trots att gedigna kunskaper i modersmålet är grunden för allt annat lärande.
Språkcentrum har en viktig uppgift att tillsammans med universitetets språkämnen främja kulturell mångfald och språkmedvetenhet
Språket har en viktig roll i lärandet, och alla vetenskapsgrenar har sitt eget språk och språkregister och sin egen terminologi. På ett sätt är vetenskapsgrenens språk i början ett främmande språk för studenten. Därför är varje lärare vid universitetet också en lärare i sitt vetenskapsområdes ”språk”.
– På Språkcentrums utvecklingsdag diskuterade vi hur man skulle kunna öka språkmedvetenheten vid universiteten: betona språkets betydelse för lärandet och samtidigt uppmuntra till att utnyttja studenternas språkliga resurser till fullo i undervisningen, inklusive de språk de använder på fritiden.
Helsingfors universitets språkcentrum är Finlands största språkutbildare. Årligen deltar omkring 13 000 studenter på Språkcentrums kurser.