Klimatångest (eco-anxiety) är när svåra känslor märkbart ofta väcks hos en person på grund av miljöproblem. Enligt miljöforskare Panu Pihkala kan symptomen beskrivas i form av en linje:
– I ena ändan av linjen finns allvarliga symptom, chock och rädsla, som ofta kan förekomma i psykofysisk form, bland annat som sömnstörningar eller värk. I andra ändan finns mildare symptom som nedstämdhet och rastlöshet.
Det är svårt att vattentätt bevisa ett orsak-verkan-samband när det gäller klimatångest och hälsa, men å andra sidan tyder Reija Ruuhelas färska doktorsavhandling på att klimatförändringen till och med kan öka risken för självmord.
– Människans psyke är så komplicerat att till exempel hälso- och sjukvården länge har underskattat miljöns andel i ångestsymptom, konstaterar Pihkala.
Pihkala är forskardoktor vid Helsingfors universitets teologiska fakultet. Han har forskat mycket i klimatångestens indirekta effekter och symptom. Pihkalas perspektiv är mångvetenskapligt, och han tillämpar bland annat teorier om sorg och om att släppa taget för att analysera sitt empiriska material.
Mer omfattande data om fenomenet har samlats in i ungdomsbarometern i Finland.
− Min forskning styrker antagandet att det finns många unga som lider av rädsla och ångest i samband med klimatförändringen, säger Pihkala.
Vem berörs mest av klimatångest?
Inom forskningen kring klimatångest har man funnit människogrupper som är särskilt utsatta för psykisk belastning i anknytning till miljöproblem.
− En central grupp är barn och unga. Deras psykiska bearbetningsförmåga håller fortfarande på att utvecklas och de har begränsade möjligheter att påverka vuxenvärlden, konstaterar Pihkala.
En annan grupp är människor som har nära kontakt med ekosystemen, antingen på grund av sitt yrke eller sin livsstil.
− De kan vara till exempel jordbrukare, yrkesfiskare, jägare, ursprungsfolk eller naturentusiaster, räknar Pihkala upp.
Enligt honom uppstår ångest i synnerhet när en människa inser problemet men upplever att hen inte kan reagera tillräckligt starkt på det eller göra något för att lösa det.
Oro över miljön tar sig olika uttryck runtom i världen
Termen klimatångest togs först i bruk i Sverige. Den svenska forskningen om barn och ungas försvarsmekanismer i anknytning till klimatförändringen tillämpar psykologi och miljöfostran och är av stor internationell betydelse.
Utgående från en fältstudie i Norge observerades det även att det förekommer psykisk avtrubbning i inställningen till klimatförändringen. Ämnet behandlas i sociologen Kari Marie Norgaards bok Living in Denial: Climate Change, Emotions, and Everyday Life.
I Norgaards studie observerades svåra konflikter mellan identiteten och den nordiska imagen som välgörare när det gäller hur den fossila ekonomin och oljeindustrin påverkar klimatet, människan och ekosystem på andra sidan jordklotet.
− Norrmännens sinnen tyngs av så många känslor att det har blivit svårt att hantera, säger Pihkala.
Internationellt sett närmar sig olika forskare klimatångesten ur olika perspektiv. Vissa talar om miljöproblemens psykologiska effekter eller deras inverkan på den psykiska hälsan.
Pihkala lyfter fram de forskningsbaserade handböckerna "att leva med klimatförändringen" som publicerats i Australien.
− Situationen i Australien är mycket spänd. Landet har både mycket fossil ekonomi och osedvanligt extrema väderfenomen. Som värst har forskning bland Australiens jordbrukare till exempel avslöjat självdestruktivitet orsakad av klimatförändringen.
Hur kan oron för miljön övergå i handling?
Orsaken till att miljöproblem väcker ångest tycks vara vissa betoningar i hjärnans kognitiva funktioner.
− Människans psyke har utvecklats för att effektivt svara på konkreta hot, men diffusa hot som sker under en lång tid hanterar det dåligt, sammanfattar Pihkala.
Känslan av hjälplöshet kan också orsakas av tanken att de egna handlingarna inte har någon betydelse på det globala planet.
Enligt Pihkala handlar det ofta om en strävan efter att bli av med en besvärlig fråga. Om man kan intala sig själv att ens handlingar är betydelselösa behöver man inte heller göra något.
Enligt intervjumaterialet är det dock ovanligt att denna strävan lyckas. Det finns forskningsdata om att exempelvis de finländska hemmens klimat- och konsumtionsval inte är alls betydelselösa för helheten.
− Att konsekvent sträva efter förbättring kan också ha en betydande positiv inverkan på den egna hälsan, bedömer Pihkala.
Forskaren har sina egna tips för hur man kan hantera klimatångesten.
− Det är en stor lättnad att få hantera de ångestväckande känslorna utan att socialt acceptabla roller begränsar våra tankar och håller oss tillbaka. Bra led till detta är olika performanser och ritualer, konst och varför inte också teologi.
Även det sociala stödet är viktigt vid klimatångest: att vara en del av en större grupp som strävar efter att göra allt som är möjligt kan minska belastningen inför stora problem.
− Vi i de nordiska länderna kan förstås inte besluta vad resten av världen gör, men vi har möjligheten att vara ett inspirerande miljöetiskt exempel för andra. I Finland har diskussionen om klimatförändringen ökat även i vardagliga situationer. En del människor undrar vad de själva kan göra och en del kräver fler samhälleliga beslut. Jag anser absolut att det är ett gott tecken, konstaterar Pihkala.