Den svåraste frågan i samband med eutanasi: Vem definierar olidligt lidande?

Även om villkoren för eutanasi vore stränga i lagen måste de alltid tolkas då de tillämpas. Självbestämmanderätten har blivit den mest centrala värderingen, säger Jaana Hallamaa, professor i socialetik.

Majoriteten av finländarna uppger att de understöder eutanasi. Många motiverar sin åsikt med att var och en själv ska få bestämma över de viktigaste frågorna i sitt liv, såsom döden. Respondenterna anser att det är samhällets uppgift att erbjuda dödshjälp då olidligt lidande inte kan lindras på annat sätt.

Jaana Hallamaa, professor i socialetik vid Helsingfors universitet, anser att motiveringarna i medborgarinitiativet för att legalisera eutanasi återspeglar de delvis motstridiga förhoppningar som ingår i debatten om eutanasi. Hallamaa är ordförande för den riksomfattande etiska delegationen inom social- och hälsovård (ETENE) och deltog i att formulera delegationens nyaste ställningstagande om eutanasi hösten 2017.

– De som understöder legaliserad eutanasi betonar att villkoren för beviljande av eutanasi måste vara väldigt strikta i lagen. Men när dessa personer beskriver situationer där de själv skulle vilja ha eutanasi ändras situationen: Ursprungligen har de definierat att villkoret för eutanasi ska vara att patienten har en allvarlig, dödlig sjukdom. Men när det gäller den eutanasi som de själv skulle vilja få önskar många kunna sätta stopp för sådana sjukdomar som de facto kunde botas eller vars symptom kunde lindras, säger Hallamaa.

Döden kan bli business

I Holland, Belgien, Luxemburg, Colombia och Kanada tillåter lagen eutanasi och assisterat självmord. De som understöder eutanasi i Finland hänvisar ofta till rådande praxis i Beneluxländerna.

Där är det olagligt att orsaka en annans död, men man varken väcker åtal eller dömer någon för handlingen så länge som lagens villkor uppfylls. Enligt lagen är eutanasi tillåtet om en person som lider av en vanligen dödlig kronisk sjukdom upprepade gånger medvetet ber om att få eutanasi. Eutanasi är också tillåtet om en person upplevt långvarigt olidligt lidande som inte kan lindras på annat sätt.

I Beneluxländerna får inte eutanasin genomföras innan patientens egen läkare och därtill en annan, oberoende läkare konstaterat att lagens villkor uppfylls. Efter att patienten har dött skickar läkaren en rapport om händelserna till en eutanasikommitté. Om lagens villkor inte uppfylls måste kommittén skicka handlingarna till åklagaren. Än så länge har ingen åklagats för brott mot lagen om eutanasi.

Efter att lagen stiftades har eutanasi blivit en mångfaldigt vanligare dödsorsak, trots att terminalvården har förbättrats och den totala dödligheten inte har stigit i landet.

Eutanasi genomförs huvudsakligen av familjeläkare, men i Holland finns det också privata företag där yrkesutövare genomför eutanasi.

– Verksamheten har väckt diskussion om huruvida ekonomiska intressen kan komma att lätta på villkoren för eutanasi, konstaterar Hallamaa.

Vem definierar olidligt lidande?

Enligt Hallamaa är det svåraste att tolka vad som menas med olidligt lidande och på vilka grunder en utomstående kan bedöma lidandet. Som lidande räknas även existentiell, psykisk och social smärta och plåga.

– I Holland omfattar området för eutanasi även minnessjukdomar och mentala sjukdomar, påpekar Hallamaa.

När en patient som lider av demens har antecknat en önskan om eutanasi i sitt livstestamente är det någon annan än patienten själv som fattar det slutgiltiga beslutet om att genomföra eutanasin. En svår mental störning tar uttryck i att all mening försvinner och livet känns som ett enda lidande. När kan en patients önskan anses vara genuint frivillig och genomtänkt? Om man väljer att betona självbestämmanderätten löser sig de här problemen, eftersom det då räcker med att patienten uttrycker sin vilja att dö för att hen ska få eutanasi.

Eutanasi som bot mot meningslöshet

Kraven på att stärka självbestämmanderätten har lett till att det till exempel i Holland finns grupper som anser att en behaglig död är något som samhället borde garantera var och en oberoende av varför och när man vill dö.

Tanken skiljer sig radikalt från den uppfattning som varit rådande i västländerna i århundraden: enligt uppfattningen, som grundar sig på kristendomen, är livet en gåva som tas emot med sina sorger och sitt lidande.

Upplevelsen av att ha kontroll över sitt eget liv är viktig. Men hurdant är förhållandet mellan döden och självbestämmanderätten?

– Man kan inte välja att låta bli att dö, men man kan välja att dö, sammanfattar Hallamaa.

– I princip kan en person närsomhelst välja att göra slut på sitt eget liv, men hen har kanske inte metoderna för att göra det snabbt, kliniskt och smärtfritt. Självmord uppfattas som en brutal handling, fortsätter Hallamaa.

Hallamaa uppfattar religiösa argument i debatten om eutanasi, trots att argumenten inte yttras rakt ut.

– Till exempel tanken om att lindra lidande eller om människans oskuld till sitt lidande kan härledas till kristen tradition.

I vår moderna individualistiska tid kan människor tro att de fattar individuella beslut som inte påverkas av religion – en växande del av befolkningen tillhör inte ens längre något religiöst samfund. Motiveringar som hänger ihop med religion uppfattas ofta som problematiska även därför att den religiösa övertygelsen hos en grupp inte får stipulera hur andra ska leva.

– Det är en illusion att tro att människan kan fatta individuella beslut som inte påverkas av kulturens underströmningar och andra människor, säger Hallamaa.

Hon påminner också om att livet inte är en individuell prestation, utan delaktighet.

– Då handlar inte heller döden om att bara bestämma sig för att sticka härifrån. Döden berör alltid också andra människor, även om den skulle vara självvald.

Distansen till döden påverkar åsikten om eutanasi

På basis av enkäter om eutanasi kan man sluta sig till att ju mer avlägsen döden är för en person, desto positivare är personens inställning till eutanasi.

Unga respondenter förhåller sig positivare än äldre personer till att legalisera eutanasi. Av dem som arbetar inom sjuk- och hälsovård förhåller sig de som deltar i vården av döende patienter mest kritiskt till eutanasi.

Döden ser ut att vara lättare att godkänna då den inte finns inom synhåll.

Enligt Hallamaa kan den förändrade attityden leda till att terminalvården inte utvecklas och att symptom som kunde lindras inte lindras.

– Rätten till liv är den mest grundläggande rättigheten. Den förpliktar staterna att bland annat ordna tillräcklig sjuk- och hälsovård för medborgarna för att trygga rättigheten. Om eutanasi vore möjligt, skulle man då se den som ett naturligare alternativ än att erbjuda vård som svarar på patientens behov – och innebär att patienten upplever att hen inte själv får fatta beslut om sin egen död?

Döden berör

Döden är tema i det nyaste numret av nätpublikationen Teologia.fi, som presenterar finländsk universitetsteologi. Numret omfattar 11 allmänfattliga artiklar som behandlar döden ur olika synvinklar.

Temanumrets artiklar och skribenter:

Tjänsten Teologia.fi upprätthålls av Teologiska fakulteten vid Helsingfors universitet, Fakulteten för humaniora, psykologi och teologi vid Åbo Akademi samt teologiska avdelningen vid Östra Finlands universitet. På webbplatsen publiceras teologisk forskning i Finland och material som presenterar aktuella samtalsämnen inom teologin utifrån tre olika teman per år.