Mikrodrönare under ett gram förmultnar efter slutfört uppdrag

Artikeln har publicerats på finska i tidningen Yliopisto, nr. 2/2026. 

Naturen kan behändigt följas med små mikrodrönare som kastas ut i vinden likt björkfrön. Problemet är att drönare av flytande kristallelastomerer inte förmultnar efter att de fallit ner.

, biträdande professor i polymerkemi vid Helsingfors universitet, utvecklar ett alternativt material för drönare tillsammans med sin grupp. Så kallade formminnespolymerer bryts ned till fettsyror och koldioxid efter landningen.

– Materialet är rätt likt de biologiskt nedbrytbara sugrören i sugrörstetror, säger Bao.

De små drönarna som är under en centimeter långa och väger mindre än ett gram har ingen motor. Innan de skickas iväg trycks de ihop så att de expanderar i luften och får lyftkraft.

Drönarnas kan ställas in så att de reagerar på förändringar i ljus eller luftfuktighet och ändrar sin bana i önskad riktning.

Drönarnas uppbyggnad och aerodynamik utvecklas vid Tammerfors universitet av biträdande professor Hao Zengs grupp, medan Bao ansvarar för materialet.

Forskarnas tanke är att man i framtiden ska kunna placera sensorer inuti de nedbrytbara drönarna så att det till exempel blir möjligt att observera luftfuktighet, temperatur eller föroreningar.

– Drönaren måste också klara inre deformationer och kunna skydda sin elektronik. Å andra sidan måste den hållas i luften så bra som möjligt, säger Bao.

Tidningen Yliopisto är en vetenskaplig tidskrift vid Helsingfors universitet som förbundit sig att följa journalistreglerna.