Iida Lounela siktar på medalj i nästa paralympiska spel och på att bli politices magister

I Paris tangerade längdhopparen Iida Lounela sitt rekord på 5,19 meter, vilket räckte till en fjärdeplats. Förutom att vara framgångsrik i tävlingar vill hon ha ett arbete där hon kan hjälpa andra funktionshindrade att förverkliga sina drömmar.

Artikeln har publicerats i tidningen Yliopisto 9/2023.

Friidrottaren Iida Lounelas första paralympiska spel i Paris i början av hösten var oförglömliga.

– Stämningen var på topp! Det kändes som om vi alla inom olika grenar från olika håll i världen var en enda stor grupp. Och det var overkligt att hoppa på Stade de France inför 70 000 åskådare.

Lounela tangerade sitt längdhoppsrekord på 5,19 meter och slutade på fjärde plats.

–  Det gav en stark motivation att bättra på resultatet. En medaljplats i de paralympiska spelen i Los Angeles 2028 är ett absolut mål.

En vilja att påverka

Lounela tränar hårt i två till fyra timmar sex dagar i veckan. Utöver längdhopp tävlar hon också i löpning. Lounela är nu inne på sitt andra år vid Statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet.

 – Hemma följde vi alltid med nyheterna och diskuterade dem tillsammans. Det väckte ett samhällsintresse och en vilja att påverka, säger hon.

I framtiden vill Lounela gärna arbeta i en organisation. 

– Jag skulle kunna bidra till att personer med funktionsnedsättning får lika möjligheter att förverkliga sina drömmar.

"Kom modigt fram och prata med mig!"

Lounela har en medfödd synnedsättning. Hon kan se på mycket nära håll, men på längre avstånd ser hon främst silhuetter och former. Nedsatt syn underlättar inte den svåra uppgiften att förena idrott med studier.

– Jag går på föreläsningar så mycket som möjligt, eftersom det är väldigt tungt att läsa. Att hitta kursböcker som ljudböcker är svårt emellanåt, men lyckligtvis finns det ens några.

Lounela skulle gärna vilja ha mer exakt information om Centrumcampus på nätet, till exempel om var och hur man hittar föreläsningssalarna. Konkreta råd skulle hjälpa synskadade att hitta rätt.

– Föreläsningssalarnas dörrnummer är för små för mig, men kameran i telefonen hjälper. När jag hittat rätt våning fotograferar jag dörrarna och zoomar in siffrorna, säger Lounela.

Hur som helst anser hon att universitetet är rätt plats för henne. Det finns gott om intressanta kurser vid Statsvetenskapliga fakulteten — nästan för många, och studerandet känns meningsfullt vid sidan av idrotten. 

Hon säger att det är bäst att närma sig henne på ett rakt sätt, utan att tveka alltför mycket.

– När jag inte ser ansikten har jag svårt att på nytt hitta de trevliga människor som jag har träffat tidigare. Så kom alltså modigt fram och prata med mig!

Tidningen Yliopisto är en vetenskapstidskrift vid Helsingfors universitet som följer journalistreglerna.