Escape room -spel lär blivande läkare samarbete och problemlösning

Maria Sirén konstruerade ett så kallat escape room-spel som lär ut grunderna för hur man undersöker en patient med ryggsmärta. Hon uppmuntrar alla att spelifiera universitetsundervisningen. ”Jag har aldrig förut fått så här positiv respons av studenterna.”

I undervisningslokalen på fysiatriska polikliniken på Nordenskiöldsgatan finns några bord och stolar, ett par skelett och en projektor. Rummet döljer emellertid en hel del gåtor och överraskningar.

I det här klassrummet stirrar man nämligen inte på overheadbilder utan spelar ett escape room-spel. Med hjälp av spelet får studenterna reda på symtomen och sjukdomshistorian samt allmäntillståndet, dvs. anamnesen och statusen, hos en patient som har ont i nedre delen av ryggen.

Maria Sirén, klinisk lärare i fysiatri, är den som har konstruerat escape room-spelet. Hur kom hon på idén att börja med en sådan här form av undervisning?

– Det var delvis av en slump. För ett år sedan var polikliniken tom på grund av corona och jag hade lite tråkigt. Jag tänkte att jag kunde göra några förändringar i undervisningen.

Sirén hade märkt att den dåvarande förhandsuppgiften om ryggen i det fysiatriska studieavsnittet inte riktigt fungerade, eftersom uppgiften endast utfördes ordentligt av en del av studenterna.

– Jag tänkte att jag skulle kunna göra något av den som är roligt på riktigt, och kom att tänka på att studenternas kunskaper kanske bättre kan testas med ett escape room-spel. Och även om studenterna inte skulle ha läst på tillräckligt, skulle de i alla fall få en introduktion i ämnet, eftersom spelet om ryggsmärta finns med genast i början av studieavsnittet.

Lätt utförande

Ett escape-room är lätt att göra: Sirén har skrivit ner olika ledtrådar och koder som ska knäckas på papperslappar och placerat dem runt omkring i rummet. En del är synliga och en del hittar man genom att följa ledtrådar.

I spelet finns också en liten skattkista – men andra referenser till de kommersiella escape room-spelen syns egentligen inte. Studenterna löser ledtrådar i grupper på sju eller åtta personer. En spelomgång tar cirka 20 minuter, och på ett år hinner ett tjugotal studentgrupper spela spelet.

När studenterna deltar i spelet har de redan studier i ortopedi, traumatologi, fysiatri, handkirurgi, plastikkirurgi och mun- och käkkirurgi bakom sig. Escape room-spelet är ett bra sätt att testa de färdigheter man förvärvat.

– Under spelets gång kommer det ofta fram att studenterna inte kommer ihåg allt. Tillsammans hittar de ändå oftast de rätta lösningarna, berättar Sirén.

Studenterna har tagit emot spelet med entusiasm.

– Jag har aldrig förut fått så här positiv respons av studenterna. När spelet dessutom är placerat i början av studieavsnittet ökar det studenternas motivation i största allmänhet, säger Sirén.

Kollegialt stöd en god idé

Escape room-spelet för smärta i nedre ryggen är hittills det enda i sitt slag vid Medicinska fakulteten. Ett escape room är inte det enda spelalternativet i undervisningen, men om man är intresserad av att göra ett sådant tipsar Sirén om att be en kollega om hjälp, så att man kan brainstorma idéer tillsammans.

– Det finns också material och idéer på nätet, man behöver inte hitta på allt själv. Det kan vara klokt att inte ha som mål att skapa en upplevelse som motsvarar ett avgiftsbelagt escape room. Mycket kan åstadkommas med små och billiga hjälpmedel, säger Sirén.

Sirén säger att ett escape room lämpar sig särskilt bra för undervisning i medicin, eftersom läkarna ofta arbetar i team, och det också behövs problemlösningsfärdigheter i arbetet.

Hon skulle ändå inte begränsa spelifiering till några särskilda områden, utan uppmuntrar alla universitetslärare att pröva på.

– Inom moderna undervisningsmetoder är spelifiering en beprövad aktiveringsmetod. Den inspirerar studenterna och ger variation i undervisningen. Det är utan vidare värt att i någon form använda spelifiering i undervisningen, säger Sirén och tillägger att planeringen av escape room-spelet har varit roligt också för hennes själv.

– Det bästa är att få se hur studenterna samarbetar för att lösa spelets uppgifter, säger Sirén.

– Också studenterna själva tycker det är roligt. Och när uppgifterna och lärandet är förknippade med känslor kan minnesspåren bli mer bestående.