När Ibrahima Abdoul Hayou Cissé började skolan i Mali var han tvungen att flytta till en främmande by. Cissés modersmål är fulani, men på den nya orten talades fyra språk som har lika lite med fulani eller varandra att göra som svenska har med ungerska.
Det här är vanligt i Mali och brukar inte var ett problem. Skolkamraterna hjälpte varandra och språken flöt obehindrat ihop i vardagen. Så småningom behärskade Cissé de lokala språken i varierande grad.
I skolan var språkstudierna betydligt svårare.
— Man måste kämpa för att lära sig språk i skolan, medan lärandet är lättare till vardags.
Utmaningen är den samma överallt i världen. Lärarna söker fel, finslipar grammatiken och varnar för att blanda ihop språk. Enligt Cissé är det här onödigt.
— Strävan efter perfekta språkkunskaper växte fram i Västafrika under 1800-talet via den kolonialistiska ideologin om enspråkighet. I länder med många språk har man däremot tänkt att det är viktigast att göra sig förstådd.
Förvaltningen ska anpassa sig efter människornas språkval
Den styltiga språkundervisningen är inte det enda problemet med undervisningen i Mali. Upp till 70 procent av undervisningen sker på franska, som är en kvarleva av kolonialtidens elitspråk, men som endast 15 procent av befolkningen behärskar.
Cissé anser att franskan har en given plats bland de 60 språken i Mali, men att andra språk borde få samma status.
— Det är inte myndigheterna som ska bestämma vilket språk befolkningen talar. Förvaltningen och skolorna ska anpassa sig efter människornas språkval.
Finland har två officiella språk som används i skolorna. Det här var en av orsakerna till att Cissé kom till Helsingfors.
— Jag tror att vi skulle kunna lära oss av hur det finländska systemet hanterar flera språk i undervisningen.