Artikeln har publicerats i nr 9/2025 i tidningen Yliopisto på finska.
I våras var KAJ-febern på topp. Vöråtrions låt Bara bada bastu gick hem i hela landet, men fansen hade ett problem: många förstod inte så mycket mer än några få ord av refrängen.
Vörådialekten skiljer sig mycket från den standardsvenska som lärs ut i skolan. Såväl Yle och Helsingin Sanomat som kvällstidningarna gick ut med artiklar som öppnade upp sångens budskap. Ilta-Sanomat intervjuade sångarnas finskalärare från gymnasiet, som bland annat förklarade att "perkele, e va på värman jär" betyder "perkele, här är det hett".
Ur en dialektforskares synvinkel är Vöråsvenskan ändå inget särskilt märkvärdigt fall.
– Vörådialekten är en typisk dialekt för mellersta Österbotten som har många gemensamma drag med dialekterna i Korsholm och trakterna kring Nykarleby längre norrut, upplyser docent
De finlandssvenska dialekterna bildar ett pärlband, där grannsocknarnas språk ofta liknar varandra, och där skillnaderna tilltar när avstånden blir längre.
Melodin en annan
När en finlandssvensk reser till Stockholm och öppnar munnen märker stockholmarna snabbt att samtalspartnern kommer österifrån. Det mest utmärkande är intonationen, det vill säga melodin. När en svensk närapå sjunger på sin rikssvenska, låter finlandssvenskan monoton i likhet med finskan.
– I svenska öron kan det låta lustigt. Det beror delvis på att man i Sverige inte känner till att det finns personer i Finland som har svenska som modersmål. Eftersom finlandssvenskan låter annorlunda tolkas det som en accent hos någon som håller på att lära sig språket, säger professor
I rikssvenskan kan melodin för ett ord också ändra dess betydelse. Anden kan till exempel antingen avse den andliga anden eller anden med näbb, beroende på betoningen. Det här är en lätt version av den tonalitet som förekommer i till exempel Kina, där ordets melodi avgör dess betydelse.
I finlandssvenskan förekommer fenomenet inte, frånsett några dialekter som utgör ett undantag.
Lätt svenska
Forskarna är inte säkra på om finlandssvenskan förr i tiden också uttalades med en sjungande intonation. Gamla svenska texter ger en antydan om fonetiska förändringar, men inte om melodin.
Enligt Lindström är det mest troligt att intonationen fanns där när svenskan på medeltiden slog rot vid kusten i dagens Finland. Detta drag kan ha klingat av under 800 år, förmodligen på grund av finskans inflytande.
– Det försvinner lätt, eftersom vi alldeles utmärkt kan tala finlandssvenska utan det. I praktiken är risken liten att någon förväxlar den andliga anden med den som har näbb, förklarar Lindström.
Avsaknaden av en variationsrik melodi har sina fördelar: många skandinaver anser att just finlandssvenskan är lättast att förstå av alla nordiska språk.
– Finlandssvenskan låter som ett slags lätt svenska, åtminstone när det gäller standardfinlandssvenska från huvudstadsregionen.
Var e vessan?
Finskan har påverkat finlandssvenskan på många sätt. Inflytandet syns till exempel i den ordning som orden kommer i en mening eller i det sätt som fonemen eller språkljuden uttalas på.
- A-ljudet i finlandssvenskan är mer likt det finska än det långa i rikssvenska, nämner Therese Leinonen.
Tydligast syns finskan i vokabulären, alltså ordförrådet. En finlandssvensk kan säga jättekiva och hittade du vessan, medan man i Sverige till exempel skulle säga trevligt och toan. Även om de flesta orden är lika på finlandssvenska och rikssvenska, innehåller finlandssvenskan många lånord från finskan.
Till exempel har många finska verb som slutar på -ista eller -ttaa slagit rot i de finlandssvenska dialekterna, säger Leinonen. Rämista, kolista och kotkotta är direkt tagna från finskan. I vissa fall har finlandssvenskarna helt enkelt tagit en avledningsändelse från finskan och kombinerat den med ett svenskt ord. Verbet jamsutta utgår till exempel från det svenska verbet jamsa.
– Det visar hur djupgående kontakten har varit. Det är inte bara enskilda ord som lånats, utan även olika typer av ordbildningar.
Perkele är slagkraftigt
Finskan dyker också upp i fraser, till exempel när en finlandssvensk gör något i misstag. På rikssvenska gör man något av misstag.
– I:et kommer säkerligen från inessivet i finskan, säger Jan Lindström.
Att gå på kaffe är ett annat översättningslån. Även finskspråkiga går ju på kaffe.
– I Sverige fikar man. Gå på kommer från en finsk fras.
Sedan har vi en finsk ordgrupp som blivit populär bland dem som talar svenska: kraftuttrycken. Ett ungdomsgäng som talar svenska kan berika sitt språk med det finska ordet vittu.
– Många tycker att finska svordomar är mer uttrycksfulla. Konsonanterna i perkele är så starka att de ger ett kraftigare känslomässigt uttryck än fan också.
Skatter från forntiden
Enligt Lindström kan finlandssvenskans utveckling delas in i två områden: aktiv och passiv. Till exempel tillhör de finska influenserna ovan det första området. Där utvecklas de finlandssvenska dialekterna alltså aktivt i en annan riktning än rikssvenskan.
En passiv utveckling innebär att förändringar i rikssvenskan inte når fram till dialekterna i Finland. Då stannar rester av språkets äldre former kvar i dialekten. Sådana rester är en skattkista för lingvister.
Språkliga förändringar får ofta sin början i deras kärnområden. Därifrån sköljer de ut i vågor i periferin, men precis som vågor förlorar de i styrka när avståndet växer. Det är därför som gamla sätt att tala ofta bevaras bäst i utkanten av ett språkområde, säger Leinonen.
– Många finlandssvenska dialekter som inte har börjat närma sig standardspråket är rätt ålderdomliga, säger Lindström.
Ett exempel på det är vissa diftonger eller vokalkombinationer. På svenskalektionerna får man lära sig att en sten är en sten, men i många dialekter, till exempel i Österbotten, kan man säga stein. Gröt blir gröit och ben blir bein. I vardera fallet är det den senare formen som är äldre.
Gamla diftonger förekommer också i Norrland och på Gotland samt i vissa norska dialekter. Många av de språkliga fornlämningarna i finlandssvenskan lever också vidare i små portioner i andra glesbygdsområden.
Presidenten & hallonen
Fornsvenskans längdsystem för fonem har också bevarats bättre i finlandssvenskan än i de svenska dialekterna.
– I standardsvenskan i Sverige finns det i princip bara två stavelsekvantiteter: antingen en lång konsonant eller en lång vokal, förklarar Lindström.
Till exempel kan ordet foto uttalas "footo" eller "fotto", men inte "foto". Därför kan många finska efternamn vara svåra att uttala för den som talar rikssvenska. President Tarja Halonens efternamn kan lätt bli "Hallonen".
– Det är roligt, med tanke på bäret.
Någon sådan regel fanns inte i fornsvenskan och finns inte heller i de dialekter som nuförtiden förekommer i Finland. Till exempel var nominativformen för ordet vecka i fornsvenskan vika och den böjda formen viku. Den finlandssvenska dialektala varianten av ordet uttalas fortfarande "viku".
Verb som göra och fara uttalas också ofta med kort första vokal i finlandssvenskan.
– Även den korta formen av tala förekommer i dialekterna, men för en helsingforsare är ett sådant uttal klart ruralt, säger Lindström.
Att det mer varierade sättet att uttala vokaler och konsonanter har bevarats i finlandssvenskan beror antagligen också på finskans inflytande.
– I finskan förekommer tuli, tulli och tuuli (eld, tull och vind), säger Lindström.
Maskulina båtar
Den kanske mest spännande kvarlevan från forntiden har att göra med genus för substantiv. I forngermanskan delades substantiv in i maskulinum, femininum och neutrum. Systemet med tre genus finns fortfarande kvar i Tyskland och på Island.
I Storbritannien har man helt övergett genusindelningen, medan den svenska linjen är mer moderat. I standardsvenskan har maskulinum och femininum slagits samman till ord med den obestämda artikeln en, medan gamla neutrum har den obestämda artikeln ett.
– Det gamla systemet lever ändå kvar i många finlandssvenska dialekter, säger Leinonen.
I standardsvenskan använder man pronomenet den för till exempel båt och sol. I vissa finlandssvenska dialekter kan ordet båt däremot få det maskulina pronomenet han och ordet sol det feminina pronomenet hon.
Också böjningsändelserna för bestämda former blir olika beroende på om orden är maskulina eller feminina. I standardsvenskan böjs de båda orden på samma sätt, båten och solen. I dialekterna ovan heter det också solen, men båt blir båtn eller båtin.
I Karleby och Nedervetil har den gamla indelningen i tre däremot försvunnit helt. På dessa dialekter blir ett hus ein hus. Den bestämda artikeln blir he, alltså ett muterat det. De gamla formerna en och ett lever sålunda i harmoni med varandra i varje ord, och ingen som studerar nedervetilska behöver påminna sig om vilket genus ett substantiv tillhör.
Österbottningarna klarar sig
De finlandssvenska dialekterna lever och mår bra, säger Therese Leinonen. Hotet om att standardsvenskan kommer att ersätta dialekterna verkar inte troligt, åtminstone inte inom den närmaste framtiden.
– Dialekterna är en stark del av individens identitet. I takt med att världen globaliseras och engelskans roll växer har den lokala identiteten blivit ännu viktigare.
De finlandssvenska dialekterna kan skyddas av att de tillhör ett minoritetsspråk. Samma fenomen uppträder även annanstans i världen. Till exempel har de tyska dialekterna bevarats bättre i de länder där de inte tillhör det dominerande språket.
I Sverige har dialekterna tydligt förlorat terräng med tiden.
– Det beror delvis på språkpolitiska faktorer. Dialekterna har bagatelliserats. I många områden i Sverige talar man allmänspråk med regionala särdrag. De traditionella sockendialekternas ställning är betydligt svagare.
Inte heller de finlandssvenska dialekterna har klarat sig helskinnade genom årtiondena. Till exempel har dialekterna i Satakunta dött ut. Ännu på 1960-talet kunde man höra dialekter i Esbo och Vanda som avvek rätt mycket från allmänspråket. Sedan dess har de till stor del ersatts av ett uttryck som är kännetecknande för Helsingfors.
– De österbottniska dialekterna har bevarats särskilt väl eftersom de geografiskt ligger så långt från Helsingfors och den gamla huvudstaden Åbo, säger Leinonen.
Tidningen Yliopisto är ett vetenskapsmagasin som utges av Helsingfors universitet. Tidningen har förbundit sig till journalistreglerna.
Är du intresserad av de finlandssvenska dialekterna? Du kan lyssna på dem på
När medlemmarna i KAJ gav intervjuer till finska medier inför Eurovisionsschlagerfestivalen talade de utmärkt finska. Några kasusfel här och där avslöjade ändå att finska inte är deras modersmål.
Kevin Holmström, en i trion, berättade för Yle att han blir nervös av att tala finska. Trion kallade sin finska "rallisuomi", det vill säga rallyfinska. I mars utsåg Institutet för de inhemska språken ordet rallisuomi till månadens ord. I pressmeddelandet stod det att det viktigaste är att använda sina språkkunskaper, inte att framställningen är felfri.
Enligt professor Jan Lindström är den stora majoriteten av finlandssvenskarna flytande tvåspråkiga. Att inse det kan kräva en attitydförändring, precis som för personer med finska som modersmål.
– Många i Finland anser att man inte är tvåspråkig på riktigt om man har lite svårigheter med språk A eller B. Det kan leda till mentala blockeringar. Även vid universitetet är det många som först pratar hyfsad svenska, men som sedan säger att tyvärr måste jag fortsätta på finska.
En av orsakerna till att finlandssvenskarna kan finska är att varje skolbarn sedan 1968 har undervisats i det andra nationalspråket. Den motvilliga finskspråkiga ungdomen talar om tvångssvenska, men lika många svenskspråkiga talar om tvångsfinska.
– Visst talas det om tvångsfinska, särskilt i Österbotten. Men visserligen inte med riktigt samma konnotationer som i debatten om tvångssvenska, säger Lindström.
Tack vare tvångssvenskan och tvångsfinskan har Finland en stark språkreserv, säger Lindström. Å andra sidan anser han att skolundervisningen skulle kunna leda till bättre resultat. I synnerhet verkar kunskaperna i svenska vara svaga på sina håll bland finskspråkiga.
– Ett av kännetecknen på en civiliserad person var förr att personen i viss mån kunde besvara frågor på svenska. Den förmågan har minskat. Det är ju inte heller bra att topptjänsterna i nordiska bolag bara är tillgängliga för finlandssvenskar, säger Lindström.