Artikeln har publicerats i tidningen Yliopisto 7/2022.
Att leka butik är förvånansvärt lärorikt: man lär sig komma ihåg listor och namn på livsmedel, man gör små uträkningar och lär sig om matkultur. Bland annat det här får tre- och fyraåringarna lära sig vid daghemmet Palokunnanmäen päiväkoti i Jyväskylä, som leds av Kaisa Retkin, lärare inom småbarnspedagogik.
Småbarnspedagogiken handlar ändå om mer än att bara lära sig och att leka.
— Det viktigaste är att möta barnen och interagera med dem. De vuxna ska se till att barnen blir hörda. Det här lyckas inte om det inte finns tillräckligt med personal. Här hos oss har vi lyckligtvis tid att hinna se barnen i ögonen och lyssna på dem, säger Retkin.
Så är inte fallet på alla daghem. Särskilt huvudstadsregionens daghem lider av allvarlig personalbrist. I Helsingfors har borgmästaren tillsatt en krisgrupp för att utreda frågan.
Lärande genom lek
Bristen på lärare är särskilt påfallande inom småbarnspedagogiken. Nu försöker man lösa problemet genom en ny flerformsutbildning, där de som redan arbetar på daghem kan skaffa sig behörighet som lärare inom småbarnspedagogiken.
Kaisa Retkin utexamineras från en pilotkurs på våren från Helsingfors universitet.
— Jag är klasslärare, men började arbeta på daghem redan för tre år sedan. Flerformsutbildningen gav mig behörighet och jag fick lära mig mycket nytt, bland annat om lekpedagogik. Min lärararidentitet ändrades också när jag började betrakta saker från ett småbarnspedagogiskt perspektiv.
Pilotkursens längd var ett och ett halvt år och riktade sig till pedagogie kandidater och magistrar. Den första kursen för barnskötare startade i fjol. De genomför en treårig utbildning vid sidan av sitt arbete och utexamineras som pedagogie kandidater. En stor del av kursuppgifterna utförs på deltagarnas egna arbetsplatser, i daghemsgrupper.
Snellman motsatte sig
Lärarbristen inom småbarnspedagogiken har ansetts bero på bland annat lönen, arbetsförhållandena och utbildningskraven. Eeva-Leena Onnismaa, universitetslektor i småbarnspedagogik, förklarar att frågan är mer komplicerad än så.
Småbarnspedagogiken i Finland har under hela sin existens slitits mellan olika motsättningar: hemmet eller staten, uppfostran eller vård, barnens behov eller föräldrarnas möjligheter till arbete.
— Det som däremot är gemensamt för både dåtid och nutid är att för få barnträdgårdslärare — dagens lärare inom småbarnspedagogiken — utbildas, säger Onnismaa.
På 1800-talet försökte skolväsendets grundläggare Uno Cygneaus införa daghem i Finland, men statsmannen J. V. Snellman motsatte sig tanken med hela sin auktoritet. Enligt Snellman var det hemmets heliga plikta att uppfostra barnen och det skulle inte staten blanda sig i.
— Den här motsättningen präglar alltjämt tänkandet i Finland. Hemvårdsstödet är exceptionellt populärt i vårt land, säger Onnismaa.
Jämfört med de övriga nordiska länderna är det färre barn som deltar i småbarnspedagogiken i Finland. Andelen underskrider EU:s mål, som är 96 procent för barn i åldern tre år och uppåt. I många mellaneuropeiska länder råder det brist på heldagsplatser inom dagvården och därför stannar den ena föräldern, oftast modern, hemma. Det är ändå vanligt att barnen går i lekskola under en del av dagen.
Social verksamhet eller pedagogik?
En lag om barndagvård trädde i kraft i Finland 1973 i syfte att ge föräldrarna möjlighet till förvärvsarbete. Dagvården blev gradvis tillgänglig för alla familjer.
— Det rådde brist på barnträdgårdslärare redan på 1960-talet och man var medveten om att lagändringen 1973 ytterligare skulle öka behovet av dem, konstaterar Onnismaa.
Bristen åtgärdades bland annat genom att ge socialpedagoger som utbildats för barnhem behörighet att arbeta som barnträdgårdslärare. Under årens lopp blev de yrkesutbildade personerna inom social- och hälsovården allt fler i daghemmen.
Under den senare hälften av 1990-talet var de universitetsutbildade barnträdgårdslärarna redan i minoritet då yrkeshögskolorna utexaminerade mångdubbelt fler socionomer. De hade samma behörighet som socialpedagogerna att arbeta som barnträdgårdslärare.
Dagvården har också bollats mellan social- och undervisningsväsendet. Från 1920-talet lydde daghemmen under social- och hälsovårdsministeriet, men från 2013 var de tillbaka under undervisningsministeriet.
Lätt till skolan
År 2018 trädde en ny lag om småbarnspedagogik i kraft, som satte fokus på småbarnspedagogikens pedagogiska mål.
I och med lagen ska en lärare inom småbarnspedagogik ha minst pedagogie kandidatexamen från ett universitet och en daghemsföreståndare pedagogie magisterexamen. Socionomer inom småbarnspedagogiken som utexaminerats före 2023 behåller ändå sin lärarbehörighet.
Tanken är att stödja barnet på vägen från daghem till grundskola.
— Skolstarten underlättas om barnet fått lära sig färdigheter redan inom småbarnspedagogiken, samt om barnet fått hjälp med eventuella inlärningssvårigheter, säger Onnismaa.
Den nya lagen ställer följande krav från och med 2030: minst två tredjedelar av daghemspersonalen ska ha en universitetsexamen och minst hälften av dem ska ha behörighet som lärare inom småbarnspedagogik.
Under tidigare årtionden uppfyllde daghemmen dessa kvoter, men under 1990-talets depressionsår tog många kommuner tillfället i akt och skar ner på sina löneutgifter. Numera är det vanligare att en daghemsgrupp har en lärare per två barnskötare.
Aktivitetsbetonat lärande
Ibland hör man påståenden om att småbarnspedagogiken förstör barndomen.
— Någon kanske undrar om det verkligen är nödvändigt att drilla alfabetet med små barn. Men småbarnspedagogiken går inte ut på att sätta barnen på skolbänken – det är fråga om en aktivitetsbetonad verksamhet på barnens nivå, förklarar Onnismaa.
Hon framhåller att många föräldrar tar små barn till olika hobbyer, där man lär sig konst, musik och motion. Allt det här kan barnen också lära sig på daghemmet, där det finns kunniga lärare.
Onnismaa berättar att de finländska daghemsgrupperna inte är särskilt stora internationellt sett. Hon anser att uppfattningen om att endast små grupper skulle kunna erbjuda högklassig pedagogik är felaktig.
— Om gruppen är bra finns det utrymme för individen att växa. Att få en grupp att fungera är dock en krävande pedagogisk uppgift.
Låg lönenivå
Att utbilda nya lärare inom småbarnspedagogiken löser inte personalbristen om arbetstagarna inte stannar kvar i branschen. Trivseln i arbetet påverkas i hög grad av hur arbetet utförs och organiseras.
— Under de första åren i arbetslivet söker man oftast sin plats, och då vill man inte känna sig så bunden. Till exempel mentorverksamhet har visat sig vara ett bra sätt att stödja unga lärare i att komma över sin osäkerhet, säger Onnismaa.
En uppenbar faktor som får folk att fly branschen är den låga lönen.
— I samband med lämplighetsprov har vi brukat fråga om personen är medveten om lönenivån. Lönen är låg, medger Onnismaa.
Den allmänna opinionen verkar stödja en löneförhöjning för yrkesutbildade personer inom vård och utbildning, men spartrycket inom den offentliga sektorn gör det inte lätt att höja lönerna inom småbarnspedagogiken.
Lönefrågan gnager
Den uppgiftsrelaterade lönen för lärare inom småbarnspedagogiken är 2 602 euro i månaden och den totala lönen i genomsnitt 2 861 euro i månaden.
I allmänhet är det så, att lönerna stiger i branscher som har brist på arbetskraft. Inom småbarnspedagogiken har ökningen hittills varit blygsam, även om till exempel Helsingfors betalar ett särskilt lönetillägg och en premie till nya arbetstagare.
— Bristen på arbetskraft återspeglas långsammare i lönerna inom den offentliga sektorn. I den här frågan är den privata sektorn mer flexibel, konstaterar Tapio Bergholm, docent vid universiteten i Helsingfors och Östra Finland, med insyn i arbetsmarknadens historia.
Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT förhandlar om arbetsvillkoren med fackföreningar för olika yrkesgrupper. I regel har man avtalat om arbetsvillkoren för alla sektorer samtidigt, även om något förbund nu och då drar sig ur det gemensamma avtalet.
— Det är svårt att ge en sektor större löneförhöjning än andra, eftersom de andra omedelbart kommer att ställa samma krav.
Lagstadgad service
Lönejusteringarna inom den offentliga sektorn sker långsamt, men de sker trots allt. De lågavlönade sektorerna är oftast kvinnodominerade. Kommunsektorns förtjänstnivåindex visar att inkomstutvecklingen har varit mer gynnsam för kvinnor än för män efter 2008.
KT representerar alla kommuner, trots att de har olika behov. Man har i princip frångått regionala lönetabeller, även om levnadskostnaderna är högre i stora städer än på små orter.
Småbarnspedagogiken är en lagstadgad service som kommunen måste erbjuda sina invånare. Bergholm anser att stora städer, där personalbristen inom branschen är som värst, nog skulle ha råd med löneförhöjningar. Kollektivavtalet fastställer bara minimilönen.
— Inom stora organisationer inbillar man sig ofta att det inte är lönen som avgör arbetets dragningskraft. Men i en marknadsekonomi är pengar ett mått på uppskattningen av arbetsinsatsen.
Synen på barnomsorgen har förändrats, men lönen släpar efter.
— Småbarnspedagogiken ansågs länge vara en sorts stimulerande förvaring av barn, beskriver Bergholm.
Numera vet man att småbarnspedagogik handlar om krävande lärararbete, men vägen hit har varit lång.
Arbetet motiverar
Som branschbytare går Kaisa Retkin mot strömmen. Hon har sämre lön som lärare inom småbarnspedagogiken än hon hade som klasslärare.
— Jag trodde att jag är lite udda, men i flerformsutbildningen fanns det flera som gjort samma val. Många byter visserligen från småbarnspedagogik till klasslärare.
Det som motiverar Retkin är den egna pedagogiska utvecklingen, de trevliga arbetskamraterna och mötena med familjer. Hon tror att situationen skulle vara en annan om det inte fanns utrymme för pedagogik, om hon skulle känna att hon bara måste överleva från en dag till en annan.
— Jag njuter av att vara tillsammans med barnen och av att se deras glädje, lärande och utveckling — annars skulle jag inte vara här.
Tidningen Yliopisto är en vetenskapstidskrift vid Helsingfors universitet som följer journalistreglerna.
Varför ökar man inte antalet nybörjarplatser vid universitetet om det råder brist på lärare inom småbarnspedagogiken?
Undervisnings- och kulturministeriet och universitetet förhandlar sinsemellan om antalet nybörjarplatser. Ministeriet fastställer hur många lärare man vill ha. Antalet avlagda examina inverkar på finansieringen, men om universitetet utexaminerar fler än överenskommet betalas inget statsunderstöd för det överstigande antalet.
Ekonomiskt sett är treåriga kandidatexamina inte särskilt fördelaktiga för universitetet: ministeriet betalar mindre för dem än för tvååriga magisterexamina.
Under perioden 2013–2016 fanns det 120 finskspråkiga nybörjarplatser för lärare inom småbarnspedagogik vid Helsingfors universitet, och för perioden 2017–2020 avtalade man ursprungligen om 140 platser. Från och med 2018 har oron för lärarbristen resulterat i fler platser, men de är temporära och finansierade med separat finansiering.
— Vi har ansökt om alla finansieringar som står till buds: tilläggsfinansieringar, coronastöd samt finansiering för flerformsutbildning, berättar Anu Laine, prodekanus för Pedagogiska fakulteten.
Flerformsutbildningen ger en kandidatexamen i pedagogik. Den riktar sig till personer som arbetar på daghem och är tänkt att avläggas vid sidan av arbetet. De som söker till utbildningen ska ha avlagda grundstudier i pedagogik vid Öppna universitetet. Flerformsutbildningen har beviljats finansiering för 2023, men inte efter det.
De som genomför en flerformsutbildning arbetar på daghem och stannar sannolikt där. En del av studenterna kanske fortsätter med magisterstudier och kommer eventuellt att arbeta någon annanstans än på ett daghem.
Det hjälper inte med att öka antalet nybörjarplatser om det inte finns sökande.
— 2021 hade vi 250 förstahandssökande till 180 platser inom den finskspråkiga utbildningen. Inom den svenskspråkiga fyllde vi knappt hälften av nybörjarplatserna.