Mest omfattande studien om klimatångest bland finländska ungdomar: att behålla hoppet är avgörande

Miljöansvarigt beteende kan i sig öka klimatångesten hos ungdomar, då en enda person inte kan lösa klimatförändringen ensam. I stället borde ungdomarnas hopp och tro på samhällets handlingsförmåga stärkas.

Syftet med doktorsavhandling är att skapa en djupgående och bred bild av klimatångesten hos finländska ungdomar och av ångestens samband med miljöansvarigt beteende, allmänt välbefinnande och olika sätt att behandla klimatförändringen. 

Klimatångesten hos finländska ungdomar har inte tidigare undersökts i den här omfattningen. Delstudierna under doktorsavhandlingen omfattade 650–3 000 ungdomar, som följdes i upp till tre års tid.

Ungdomarna reagerar väldigt olika på klimatförändringen

Studien visar att vissa ungdomar har klimatångest, medan andra inte bekymrar sig eller till och med förnekar klimatförändringen. Studien visar också att de flesta ungdomarna inte har klimatångest.

Klimatångest hos ungdomar är inte per definition någon dålig sak eller ett tecken på illabefinnande.

– Klimatångesten är främst en naturlig reaktion som får oss att stanna upp och reflektera över våra handlingar. Den kan antingen vara lamslående eller fungera som en motiverande kraft, beroende på hur den hanteras, säger Veijonaho.

De flesta ungdomarna med klimatångest agerade samtidigt på ett miljöansvarigt sätt.

– En liten andel av ungdomarna hade stark klimatångest, samtidigt som de förnekade klimatförändringen. De här ungdomarna gjorde inget för klimatet och deras allmänna välbefinnande var sämre än hos de övriga.

Sambandet mellan klimatångest och klimatarbete är mångfasetterat

Stark klimatångest och aktiva insatser för klimatet utesluter inte varandra. Sambandet mellan klimatångest och handling var starkt, så att de ungdomar som hade klimatångest agerade med större ansvar för miljön.

Longitudinella analyser visar att de ungdomar som upplevde mer klimatångest än normalt gjorde mindre för miljön än normalt ett år senare. De ungdomar som i sin tur uppgav sig ha gjort mer för miljön än normalt hade mer klimatångest under senare mätningar.

– Även om den enskilda individens klimatarbete är en viktig del av ett aktivt klimatengagemang, är det inte en gyllene lösning på hur klimatångesten hos ungdomar kan hanteras konstruktivt. Klimatarbetet kan öka individens medvetenhet om problemets omfattning och om de insatser som krävs för att åstadkomma förändringar, vilket ökar klimatångesten ytterligare. Även miljöansvarigt beteende kan öka klimatångesten, då ungdomar tar på sig för mycket personligt ansvar på ett mycket individuellt sätt för att lösa ett problem som inte kan lösas av individen ensam, säger Veijonaho.

På samma sätt kan klimatångesten hos en ung person plötsligt öka och bli handlingsförlamande, när situationens ökade krav överstiger de resurser som normalt står till personens förfogande.

Viktigt att främja ungdomars hopp och tilltro till samhället

De ungdomar som i studien uppgav sig känna hopp och tilltro till samhället reagerade annorlunda än de övriga. Deras ökade klimatångest var kopplad till ett mer aktivt miljöansvarigt beteende, men hos dem ökade ett mer aktivt beteende inte deras klimatångest.

– Klimatångesten hos ungdomar behöver inte mildras, utan det är viktigare att ta den som den är och ge ungdomarna möjligheter att kanalisera sin klimatångest till konstruktiv handling. Till exempel kan gemensamma miljöprojekt i skolan stärka ungdomarnas handlingsförmåga och övertygelse om att gemensamma åtgärder kan ha effekt.

– Det är viktigt att kunna diskutera klimatförändringen med ungdomar på ett sådant sätt som bevarar deras tro på samhällets handlingsförmåga och deras hopp om att vi fortfarande kan göra något åt situationen, även om den är allvarlig. 

Salla Veijonaho