Psykiska störningar kan spridas i ungdomars sociala nätverk

Ny forskning visar att störningar i den mentala hälsan kan spridas i sociala nätverk, som skolklasser. Resultatet var tydligast vid humör-, ångest- och ätstörningar.

En ny studie visar att psykiska störningar som ätstörningar eller ångest kan spridas mellan klasskamrater i sociala nätverk som skolklasser. Undersökningen, som är gjord vid Helsingfors universitet, Institutet för hälsa och välfärd, Jyväskylä universitet och University of Manchester, baserar sig på registermaterial som omfattar hela Finlands befolkning och är den hittills största och mest omfattande undersökningen om hur psykiska störningar sprids i sociala nätverk. I undersökningen deltog över 700 000 niondeklassare från 860 finländska skolor. Forskarna följde de unga i genomsnitt i elva års tid, från och med slutet av årskurs nio.

Forskarna kunde påvisa ett samband mellan antalet klasskamrater som diagnostiserats med psykisk störning och förhöjd risk att senare själv få en psykiatrisk diagnos.

– Det upptäckta sambandet var som starkast under det första året av uppföljningen. Det kunde inte förklaras av faktorer relaterade till föräldrarna, skolan eller bostadsområdet. Sambandet var som tydligast när det gällde humör-, ångest- och ätstörningar, sammanfattar biträdande professor Christian Hakulinen vid Helsingfors universitet.

Omfattande inhemska register möjliggjorde undersökningen

Hakulinen berättar tidigare undersökningar pekat i liknande riktning. Till exempel har amerikanska forskare lagt märke till att depressionssymtom kan spridas mellan människor i ett socialt nätverk.

I tidigare forskning har de sociala nätverken dock för det mesta varit självvalda, vilket kan leda till en snedvridning i materialet. En skolklass är enligt Hakulinen ett ypperligt forskningsobjekt i undersökningar av sociala nätverk, eftersom man i huvudsak inte kan välja sina klasskamrater själv.

– Tack vare de omfattande finländska registren kunde vi definiera sociala nätverk och följa upp de unga. Våra resultat är ett viktigt bidrag till vår förståelse av hur problem med den mentala hälsan utvecklas och påverkar andra människor i våra sociala nätverk, säger han.

Hakulinen påminner emellertid om att sambandet som uppdagats i undersökningen inte nödvändigtvis handlar om orsak-verkan. I undersökningen undersökte man ej heller hur en eventuell störning i den mentala hälsan kan spridas från en människa till en annan.

– Det är till exempel möjligt att tröskeln att söka hjälp för psykiska problem blir lägre när en eller flera personer i ens sociala nätverk redan har sökt hjälp för sina problem. Normalisering av psykiatrisk diagnostisering och vård kan alltså ses som något nyttigt med att störningar i den mentala hälsan diskuteras i sociala nätverk, förklarar Hakulinen.

Mer preventiv verksamhet?

Psykiska störningar är en betydande utmaning globalt sett. De har skadliga effekter på såväl individen, samhället som ekonomin. Enligt Hakulinen har särskilt ångest- och humörsymtom ökat bland unga under de senaste åren.

Tidigare undersökningar visar att  ungefär häften av alla störningar i den mentala hälsan hos vuxna börjar redan före 18 års ålder. Hakulinen vill också betona betydelsen av preventivt arbete och tidigt ingripande.

– I den preventiva verksamheten är det bra att beakta att störningar i den mentala hälsan kan sprida sig från ungdom till ungdom, säger Hakulinen.

I undersökningen deltog totalt 713 809 finska medborgare som var födda mellan åren 1985 och 1997. De unga undersöktes från och med slutet av grundskolan till att de för första gången diagnostiserades med en psykisk störning, flyttade utomlands eller avled. Uppföljningen avslutades senast i slutet av år 2019 och uppföljningens medianlängd var 11,4 år.

Undersökningen finansierades av Europeiska forskningsrådet (ERC) och Finlands Akademi.

 

Alho J., Gutvilig M., Niemi R., Komulainen K., Böckerman P., Webb R. T., Elovainio M., Hakulinen C. Transmission of mental disorders in adolescent peer networks: a Finnish nationwide registry study. JAMA Psychiatry, 2024. DOI: 10.1001/jamapsychiatry.2024.1126