Artikeln har publicerats i tidningen Yliopisto 1/2024.
Den allmänna värnplikten i Finland gäller alla män mellan 18 och 60 år. Hur blir det framöver? Medlemskapet i Nato, kriget i Ukraina och växande krav på jämlikhet innebär omställningar för försvaret.
Finlands cirka 100 år gamla försvarsmakt har sin grund i den vita armén, jägarrörelsen och den kejserliga ryska armén.
— Det är inte på något sätt självklart att det är så som försvaret ska fungera för evigt, påpekar Noora Kotilainen, universitetsforskare inom politisk historia.
De flesta andra Natoländerna har antingen en yrkesarmé eller begränsad värnplikt. Utöver Finland är det bara i Grekland och Turkiet som majoriteten av männen fullgör sin beväringstjänst.
Krig är en alltför viktig fråga för att endast överlåtas till soldater, framhåller Kotilainen. Ändå är det många politiker som undviker ämnet. Försvaret ses som en oantastlig angelägenhet där normala regler inte gäller.
— Försvarsarbetet mystifieras. Det får inte debatteras öppet eftersom det skulle kunna destabilisera staten. Skulle försvaret verkligen äventyras om militära frågor debatterades mer öppet?
Inte rättvist att det bara rör det ena könet
Kotilainen anser att värnplikt för enbart män är diskriminerande.
— Om vi har en medborgararmé och värnplikt är det inte rättvist att det bara gäller det ena könet. Inte i något annat sammanhang är det tillåtet att diskriminera någon på grund av könet.
Kotilainen är ändå inte den som vill tvinga kvinnor att göra lumpen. Många kvinnor har berättat om mobbning och trakasserier under sin frivilliga beväringstjänst.
Vad skulle hända om armén inte var obligatorisk för någon? Det skulle innebära en yrkesarmé, vilket har sina egna problem. I Storbritannien och USA har det visat sig att de fattigaste och minst utbildade samhällsklasserna är de som tenderar att söka sig till yrkesarmén.
— Är det då så att männens värnplikt skyddar befolkningen från en annan slags ojämlikhet? I Finland är beväringstjänsten något man är stolt över och nämner i sitt CV. Så är inte fallet överallt, säger Kotilainen.
Starkt stöd för värnplikten
Värnplikten i sin nuvarande form uppfyller Finlands militära behov, konstaterar Teemu Tallberg, professor i militärsociologi.
— Utgångspunkten är att hela landet försvaras, och östgränsen är lång. Finland behöver en så stor reserviststyrka att den inte kan upprätthållas på lönebasis, säger Tallberg.
Finlands reserv på cirka 900 000 personer är den femte största i världen. Den finska arméns stampersonal är endast 8000 personer stor.
Tallberg tror inte att värnplikten skulle avskaffas i det nuvarande säkerhetsläget. Tvärtom försöker vissa länder som övergett värnplikten återupprätta den igen.
Opinionsundersökningar visar att värnplikten har ett starkt och fortlöpande stöd hos allmänheten. Ändå tas de ekonomiska olägenheterna ofta upp när män är borta från studierna eller jobbet.
Beväringstjänsten har förkortats och utbildningen har intensifierats. Endast grundläggande vapenkunskaper lärs ut. Tallberg säger därför att det är illa att det i början av 2000-talet knappt ordnades några repetitionsövningar alls.
— Utan repetition tappar man greppet. Nu ordnas det repetitionsövningar igen och det finns också en vilja att delta i dem.
Militära behov främst
Försvarsmakten önskar att fler kvinnor skulle delta i den frivilliga militärtjänsten. Alla kvinnors insats behövs ändå inte.
På årsnivå är det cirka 20 000 män och 1 000 kvinnor som tjänstgör i militären. Om antalet kvinnor mångdubblades skulle trupperna bli för stora. Varken pengarna, kasernerna eller bäddarna skulle räcka till.
— Värnplikten för män är en kompromiss. De militära behoven har prioriterats högre än jämlikheten, säger Tallberg.
Idén om en könsneutral medborgartjänstgöring lyfts fram nu och då, med beväringstjänst eller civiltjänst som alternativ. Idén har inte utvecklats vidare.
År 2020 började en parlamentarisk kommitté utreda hur den allmänna värnplikten skulle kunna utvecklas. Kommittén föreslog också uppbåd för kvinnor, men utvidgade inte värnplikten.
— Värnpliktskommittén missade sitt tillfälle att reflektera över en modell för medborgartjänst, säger Tallberg.
Enligt en enkätundersökning i november som genomfördes i samband med i ett projekt lett av docent Hanna Wass, ville majoriteten av respondenterna utvidga den allmänna värnplikten till att omfatta kvinnor och icke-binära personer.
Och civiltjänsten då?
Enligt grundlagen är beväringstjänsten och civiltjänsten likvärdiga som värnpliktsalternativ. Ändå är det bara 1,5–2 procent av männen som årligen väljer civiltjänst vid uppbådet.
Civiltjänsten är avsedd för dem som vägrar fullgöra sin värnplikt inom militären på grund av personlig övertygelse. Forskning visar dock att livssituationen är den vanligaste orsaken till civiltjänst.
En tredjedel av den manliga åldersklassen gör varken beväringstjänst eller civiltjänst. Bortfallet beror på hälsoskäl eller svårigheter med livshanteringen. Enligt en undersökning av Institutet för hälsa och välfärd löper dessa män en hög risk för utslagning.
Beväringstjänsten är fysiskt krävande. Dålig kondition bland unga är inte bara ett problem för försvaret utan också för folkhälsan. Konditionen hos unga män kan till och med vara sämre än hos reservister. Därför har en höjning av reservisternas övre åldersgräns övervägts.
— Hur mycket av säkerhetsarbetet utförs av yrkespersonal? Vad kan överlåtas till frivilliga och vad kan fullgöras som en skyldighet, frågar Tallberg.
De här frågorna saknar entydiga svar.
Döda och dö
Förra sommaren bevakade medierna basketspelaren Lauri Markkanens beväringstjänst i Idrottsskolan. Den flexibilitet som en elitidrottare erbjuds fick en del negativa kommentarer. Tänk om armén kunde erbjuda mer flexibilitet för alla?
Tallberg försäkrar att beväringstjänsten förvisso har blivit mer flexibel. Individuella situationer tas bättre i beaktande, och armén är inte längre sådan som i Pentti Haanpääs bok Kenttä ja kasarmi. Å andra sidan är det fråga om en stor grupp människor och därför är det inte alltid möjligt att vara så flexibel.
Enligt Kotilainen är militärer per definition oflexibla organisationer där byråkratin frodas.
Värnplikten lär deltagarna disciplin och att fungera i grupp, samt att lyda och inte ifrågasätta. En annan viktig färdighet är att tåla väntan och tristess. Även det behövs i krig. Disciplinerad ordning är en nödvändighet när man hanterar dödlig utrustning.
— Militärens syfte är att leda människor till döden och få dem att döda. Det här är något man sällan talar högt om. Om det blir allvar deltar man med livet och hälsan som insats. Det handlar om stora saker, påminner Kotilainen.
Vad är det största säkerhetshotet?
Kotilainen tror inte att krig är det största säkerhetshotet mot Finland.
— Vårt grannland är aggressivt och offensivt. En utvidgning av kriget beror ändå på många andra faktorer än Putin. Även våra egna handlingar inverkar. Ingen kan förutsäga framtiden.
Europa drogs in i första världskriget genom upprustning och allianser, konstaterar Kotilainen. Nu tror vi att de kommer att rädda oss.
— Frågan är svår att diskutera eftersom situationen i Ukraina berör oss så mycket. När Kiev anfölls undrade jag själv om det samma skulle kunna hända oss.
Finland kan ändå inte jämföras med Ukraina, och Kotilainen ser det inte som sannolikt att Ryssland genast skulle anfalla Finland. Klimat- och miljökriserna utgör större risker.
Mycket pengar går åt till nya vapen. Det här går ut över annat, som hälsovården, jämför Kotilainen. Nato och ett trovärdigt försvar är som försäkringar, men deras premier är höga.
— Krig skrämmer mest och därför får det företräde. Vardagliga, tråkiga kriser är mindre skrämmande och ett utdraget lidande på ett vårdhem oroar mindre.
Militärtjänst eller medborgartjänst?
Tänk om en könsneutral modell för medborgartjänst skulle kunna rädda social- och hälsovårdssektorn? Så att de som deltar i uppbådet skulle meddela om de vill fullgöra sin värnplikt i armén eller inom välfärdsområdena.
— Vad behöver samhället ungdomarnas insatser till? Om värnplikten gällde alla, skulle den i så fall bli för dyr? Vilken vore nyttan av ett sådant system? Vilket är det största hotet: en kraschad hälsovård eller ett ryskt anfall? Det känns som att hälsovårdskraschen kommer att ske först, tror Kotilainen.
Hjälpande händer behövs på vårdhem och inom social- och hälsovårdssektorn. Nu går en stor del av vårdpersonalens tid åt till journalföring och extra arbetsuppgifter. I ett system med medborgartjänst skulle en medborgartjänstgörare med kunskaper on Apotti kunna ge utbildning till nästa kontingent om datasystemens själsliv, och inkvartering skulle det finnas gott om i landsorternas allt tommare höghus.
Om civiltjänsten kunde utnyttjas i högre grad inom social- och hälsovårdssektorn, skulle den kostnadsfria arbetskraften till och med kunna bli alltför attraktiv, tror Tallberg.
Tyskland hade tidigare en stark civiltjänstgöringssektor, som social- och hälsovårdssektorn allt mer började ty sig till för att slippa anställa yrkesutbildad personal. Nu har Tyskland avskaffat värnplikten och sjukhusen har förlorat sina civiltjänstgörare.
Många motsätter sig idén om medborgartjänst av effektivitetsskäl: det primära målet är att få unga att utbilda sig, hitta jobb och tjäna pengar och betala skatt.
— Försvarsfrågan skulle kunna betraktas ur ett bredare perspektiv. Det finns många sätt att tjäna sitt fosterland, och det inbegriper inte alltid vapen, framhåller Kotilainen.
Lärdomen av Ukraina
Ukraina försvaras med vapen. Många av dem som krigar där har bara genomfört en kort militärutbildning. Ändå har ukrainarna klarat sig rätt bra i kriget.
Den afghanska armén kollapsade framför talibanerna inom några dagar efter att amerikanerna lämnat landet. Motivationens betydelse för militära framgångar kan därför inte underskattas.
Kriget i Ukraina har också visat att krig fortfarande tycks föras på ett rätt traditionellt sätt. Finland har fortlöpande förberett sig för ett sådant krig.
— Krig utkämpas med stridsvagnar och artilleri i stil med andra världskriget. Förr sades det att Finland kunde erövras på sju minuter med moderna vapen, men det har visat sig att krigföringen inte har blivit så teknisk, konstaterar Kotilainen.
I fjol i augusti höll Kotilainen en föreläsning för kadetter vid Försvarshögskolan. I samband med den frågade hon sin publik vilka känslor kriget i Ukraina väcker. En av kadetterna sade att det har förtydligat hans uppdrag: det kan hända att vi måste försvara landet, men vi kan vår sak.
Tyvärr är det så att armén behövs fortfarande.
Tidningen Yliopisto är en vetenskapstidskrift vid Helsingfors universitet som följer journalistreglerna.
Grundlagsutskottets ståndpunkt har hittills varit att värnplikt för enbart män inte är diskriminerande.
— Nu ifrågasätts den här synen och frågan är om den ligger i linje med grundlagens och de internationella människorättsfördragens normer om jämlikhet och icke-diskriminering, säger Tuomas Ojanen, professor i statsrätt.
Det är möjligt att uppfattningen kommer att förändras om huruvida värnplikten är diskriminerande, eftersom grundlagen och konventionerna om mänskliga rättigheter är levande dokument vars tolkningar kan utvecklas och förändras, bedömer Ojanen.
— I något skede kan det betraktas som diskriminerande att endast män kallas in till armén. Men jag tror inte att tiden är mogen för det ännu.
Ojanen anser inte att kvinnors befrielse från värnplikt är en stor människorättsfråga. Förfarandet har inte heller kritiserats av Europadomstolen eller andra organ som bevakar människorättskonventionernas fullföljande — till skillnad från tidigare fall där behandlingen av civiltjänstgörare och vapenvägrare har uppmärksammats.
Finlands inträde i Nato var ingen stor omställning ur grundlagssynpunkt.
— Av Natomedlemskapet följer ändå ett behov att även ingå andra avtal och göra lagändringar, säger Ojanen.
Det fick vi försmak av i slutet av fjolåret. Då handlade det om vilka som kommer att skickas på Natouppdrag från Finland, hurdana baser det ska bli här och vilka lagar och jurisdiktioner som kommer att tillämpas på de trupper som är stationerade i Finland. Det förekom också oro kring hur Finlands absoluta förbud mot dödsstraff skulle iakttas i förhållande till Förenta staterna.
Den offentliga debatten om de skyldigheter som följer av Natomedlemskapet har varit rätt oansenlig i Finland, tycker Ojanen. Även bland riksdagsledamöter råder det osäkerhet om inträdets konsekvenser.
— Först upprättas det avtal som sedan utgör grunden för regeringspropositioner. Först därefter kommer de ut i offentligheten. Då har tåget redan gått och allt är redan spikat, påpekar han.