EU har stärkt ställningen för de grundläggande rättigheterna och har stor makt i miljöfrågor

Däremot har unionen endast få instrument som rår på medlemsländernas brister i demokratin och rättsstaten, bedömer forskare.

Artikeln har publicerats på finska i tidningen Yliopisto 1/2023. 

Med ståtliga steg går jag från kris till kris, sjöng rockmusikern Ismo Alanko en gång i tiden. Lyriken passar också in på Europeiska unionen, som under de senaste åren har genomgått en finanskris, en coronakris, samt en energi- och livsmedelskris på grund av kriget i grannlandet.

Det här är ändå inget nytt för EU.

— EU är ett resultat av olika kriser. Kriserna har tvingat unionen att ompröva sin verksamhet. De kriser som Europa eller hela mänskligheten kommer att möta, kommer att påverka EU:s framtida utveckling, framhåller akademiforskare Timo Miettinen.

Trots alla kriser har EU ett gott anseende bland sina nuvarande medlemsländer, och det finns gott om länder som vill ansöka om medlemskap. Europeiska unionen är en framgångshistoria i många avseenden.

Relationerna mellan Europas länder präglades av krig i århundraden. Ett förenat Europa var ett fredsprojekt som skulle förhindra nya krig mellan medlemsländerna. EU tilldelades också Nobels fredspris 2012.

Utöver det fredsbevarande perspektivet anser Miettinen att främjandet av demokratin och rättsstatsprincipen hör till unionens bedrifter. Det är inte fråga om en total framgång, men nog om en klar förbättring.

På plus

Processerna inom EU är byråkratiska och långsamma, men på det hela taget är verksamheten ändå positiv, säger Susanna Lindroos-Hovinheimo, professor i offentlig rätt.

— Europeiska unionen har stärkt de grundläggande rättigheternas ställning i de flesta medlemsländerna. Det är en strålande prestation.

EU påverkar vår vardag främst genom lagar. Nationella lagar måste vara förenliga med EU-lagstiftningen. Särskild vikt fästs vid lagstiftningen om mänskliga rättigheter.

— Varje gång som en ny lag stiftas kontrollerar lagstiftarna om ämnet omfattas av EU:s reglering. Det gör det allt som oftast, konstaterar Lindroos-Hovinheimo.

EU-ländernas uppfattningar om ett gott liv, familjens roll och om förhållandet mellan kyrka, samhälle och stat går dock isär. Det här återspeglas också i hur lagarna tolkas.

— Politiken behöver inte sikta på konsensus. Det att man klarar av att hantera meningsskiljaktigheter och olika värderingar är utmärkande för EU. Det är en konst att kunna kompromissa och att balansera mellan olika synsätt, säger Miettinen.

Tilltagande olikheter

I EU förekommer blockindelningar mellan nord och syd, samt öst och väst. De sydliga medlemsländerna anser att det ekonomiska samarbetet borde vara djupare för att balansera skillnaderna mellan länderna. Synen stöds inte av de nordliga medlemsländerna. Öst och väst skiljs åt av olika värderingar.

Den ekonomiska integrationen i EU är fortfarande ofullständig, påpekar Miettinen. EU har en gemensam penningpolitik, men den ekonomiska utvecklingen, produktiviteten och löneutvecklingen är olika.

Skillnaderna mellan länderna ökar i och med att Europa inte har någon politisk stabiliseringsprocess. Under eurokrisen skuldsatte sig Grekland alltmer, medan Tyskland sparade. Å andra sidan är arbetskraften inte lika rörlig som i USA på grund av de språkliga och kulturella skillnaderna.

— Allt det här skapar obalans i EU-systemet, säger Miettinen.

Jämvikt saknas också inom flyktingpolitiken. En mer bestående och rättvis ordning har inte gått att uppnå på grund av motstånd från de östeuropeiska länderna.

 

Brist på instrument

EU har få konkreta instrument som kan råda bot på medlemsländernas brister i demokratin och rättsstaten. Man har förlitat sig på att länderna tar till sig varandras bästa praxis, men så har det inte alltid gått, säger Miettinen.

— EU-fördragen är för svaga när problemen är allvarliga, så som till exempel i Ungern. Där begränsas demokratin på ett alarmerande sätt.

Under medlemskapsprocessen kan EU kräva att ett land främjar rättsstatsprincipen och medborgarsamhället. När länderna blivit fullvärdiga medlemmar tar instrumenten slut. Ett land kan inte uteslutas från EU. Den allvarligaste konsekvensen vore att man förlorar sin rösträtt i Europeiska rådet, men även det skulle kräva enhällighet av alla andra.

En ny möjlighet är att frysa finansieringen till dem som brutit mot rättsstatsprincipen. Detta har tillämpats på Ungern.

— Några enkla medel finns ändå inte. Tröskeln för att blanda sig i ländernas inrikespolitik är sist och slutligen rätt hög, säger Miettinen.

Rättvisans långa arm

Europeiska unionen har också en domstol som har sista ordet om huruvida en paragraf har tolkats fel eller huruvida unionen har behörighet i någon viss fråga.

Ibland har medlemsländerna vägrat acceptera domstolens beslut.

— Det här visar på unionens unika karaktär. Den består av suveräna stater som ger bort en del av sin makt. Vissa stater anser ändå att de fortfarande har kvar all sin makt, beskriver Lindroos-Hovinheimo.

EU-domstolen behandlar stora och små frågor. Kommissionen har stämt Finland i frågor som till exempel rör ejderjakt och bilimport. Å andra sidan har domstolen också behandlat hur rättsväsendets oberoende ställning har urholkats i Polen.

Alla är inte intresserade av domstolsbesluten. Pengar kan intressera, men bara till en viss gräns.

— De stora linjerna är politiska och så långt når inte rättvisans långa arm. Domstolarna kan inte ingripa om utvecklingen i en stat rör sig i en tvivelaktig riktning, säger Lindroos-Hovinheimo.

 

Utträde knepigt

EU är ett förbund av stater, inte en förbundsstat. Den väsentliga skillnaden mellan dessa två är att man kan lämna förbundet, så som Storbritannien gjorde – utträdet skapade slitningar, men var likafullt möjligt.

— Problemen med Brexit visar hur långtgående konsekvenser det ekonomiska samarbetet har. Den gemensamma regleringen omfattar så mycket att det är svårt att bryta sig loss, säger Miettinen.

Svårigheterna i samband med brexit och utvecklingen i Ryssland har minskat de andra medlemsländernas intresse för utträde. Enligt Miettinen har många av EU:s framgångar börjat tas för givna.

— För oss finländare har EU-identiteten varit en viktig del av vårt uppbrott från den ryska intressesfären.

Brexit visade att det inte går att uppnå mycket med ett utträde, säger Miettinen. Länge trodde man att även Ryssland skulle kunna bindas till EU på ekonomisk nivå. Många EU-länder genomgår nu en energikris som beror på ett alltför stort beroende av Ryssland.

— Ekonomi i sig är inte nog för att skapa starka band. Man borde även ha ställt krav på politiska reformer i Ryssland, säger Miettinen.

Tillräckliga muskler

När EU ställer krav på produkter har företagen ett starkt incitament att följa dem. EU:s standarder anses också hålla hög kvalitet; andra ekonomiska områden har till och med kopierat eller efterliknat dem.

Susanna Lindroos-Hovinheimo talar om Brysseleffekten, som till exempel figurerar i samband med dataskyddsförordningen och regleringen av flygtransporter. Multinationella företag som är verksamma på olika marknader strävar efter att anpassa sina produkter enligt de strängaste normerna så att de kan användas överallt.

EU kan också påverka världen genom sin klimatpolitik. För att påskynda energiomställningen i EU bör man enligt Miettinen satsa på gemensamma investeringar i stället för regionala stöd.

Nationalstaten saknar tillräckliga verktyg för att rädda miljön, tror Lindroos-Hovinheimo. Däremot har EU gjort mycket för miljöskyddet och kan fortsätta göra det.

— Den mest kritiska framtidsfrågan är vad vi ska göra av den här planeten. EU har tillräckliga muskler för att kunna ingripa: det är där mitt hopp ligger.

Hur går det med integrationen?

Sedan början av 1990-talet har det funnits en tanke att integrationen och utvidgningen av EU kan gå hand i hand. Vi kan nu ha nått en vändpunkt, om unionen utvidgas avsevärt.

Europeiska politiska gemenskapen, som Frankrike talar för, skulle kunna vara en lösning. Idén bygger på att EU utgör en inre sfär, som sedan omges av andra likasinnade länder. Principen med två sfärer har tidigare tillämpats på euron och försvarspolitiken.

— Det kan hända att euron inte alls hade blivit till om alla hade varit tvungna att ansluta sig till valutaunionen omedelbart. Sfärtänket är ett sätt att få igång saker när fullständigt samförstånd saknas, säger Miettinen.

I takt med att klimatkrisen förvärras kommer migrationsströmmarna troligen att öka. Därmed kan skyddet av de yttre gränserna bli en allt viktigare fråga. Den ekonomiska utvecklingen kan sätta den inre marknaden på prov och integrationen kan ta ett steg bakåt.

— EU måste kunna tåla sådant om den vill överleva som en union. Till sitt väsen är EU en föränderlig organism med varierande prioriteringar, beskriver Miettinen.

Tidningen Yliopisto är en vetenskapstidskrift vid Helsingfors universitet som följer journalistreglerna.

 

Vem bestämmer?

— Unionen har bara den behörighet som den tilldelats och som anges i fördragen. Det svåra är hur fördragen ska tolkas, konstaterar rättsvetaren Susanna Lindroos-Hovinheimo.

EU:s befogenheter kan vara exklusiva, delade eller stödjande. Till exempel har EU-länderna överfört konkurrensregleringen helt och hållet till unionen. Om EU använder sina befogenheter i stor utsträckning, förlorar medlemsländerna sina befogenheter på det området. Detta har till exempel varit fallet med regleringen av den inre marknaden.

Det är ofta svårt att avgöra till vilket område det reglerade föremålet hör. Lindroos-Hovinheimo tar upp skogarna som ett exempel på det. Strävandena efter reglering i skogsfrågan har upprört finländarna.

— Vissa säger att skogar är jordbruk, andra att de är miljö. Skogarna nämns inte som sådana i fördragen, och därför beror behörigheten på hur de definieras.

Unionen reglerar ingenting själv. Alla medlemsstater kan påverka hur sträng regleringen blir. Ibland kolliderar olika rättskulturer och synsätt med varandra.

EU-fördragen är av konstitutionell karaktär. Förordningarna gäller som sådana i alla medlemsländer. Direktiven å andra sidan innebär en skyldighet att stifta en ny lag. Vissa av dem är endast vägledande, medan andra är mycket detaljerade. Om ett medlemsland inte stiftar lagen inom utsatt tid, får landet böter.

Både finländska europarlamentariker och ministerietjänstemän, som bereder lagar för Europeiska unionens råd, deltar i lagstiftningsprocessen.

Riksdagen, som beslutar om Finlands linje, hålls underrättad av tjänstemännen.

— Ingen EU-lag blir till utan att Finland varit representerad i beredningen, säger Lindroos-Hovinheimo.

Brist på drama är goda nyheter

Europeiska unionen är som ett byggprojekt utan ritningar, som emellanåt fått nya tillbyggnader och ibland större fönster. Lappningar har gjorts och en större renovering påbörjades, men den framskred aldrig.

Så här beskrivs unionen av Juhana Aunesluoma, professor i politisk historia. Enligt honom påverkas EU av idéer som sträcker sig från marknadsliberalism till nationalism.

Unionens struktur är lånad från olika håll, även om man också har kommit med nya innovationer, såsom kommissionen, en egen domstol och en rättsordning som bygger på europeisk lagstiftning.

EU:s utveckling granskas ofta utifrån fördrag och kriser. Aunesluoma skulle hellre fokusera på de lugna perioderna.

— De vardagliga förändringarna sker gradvis, utan större dramatik.

Europeiska gemenskapen utvidgades för första gången 1973, efter en lång tids tvekan. En utvidgning övervägdes också mer ingående efter kalla kriget. Alternativet var då ett samarbete mellan många sfärer, vilket nu återigen har tagits upp i debatten.

— Vad tänker man till exempel göra med Turkiet, Storbritannien och Ukraina? Samhällena är så tätt sammanlänkade att vi måste kunna reglera samspelet mellan dem, även om ett fullständigt medlemskap i EU inte vore möjligt.

EU:s grundare hoppades att integrationen skulle bidra till ökad ekonomisk tillväxt och större politisk tyngd för kontinenten. Just så har det också gått.

Efterkrigstidens samförstånd mellan Tyskland och Frankrike innebar en dramatisk förändring i båda ländernas samhällen, bedömer Aunesluoma.

Integrationen efter kalla kriget gick däremot inte som tänkt.

— Om vi skulle göra en tidsresa till dem som undertecknade Maastrichtfördraget i början av 1990-talet och berätta för dem hur det ser ut i dagens Europa, skulle de bli rätt chockade.