Artikeln har publicerats i nr 10/2025 i tidningen Yliopisto på finska.
I september drog studenter ut på gatorna i Madagaskars huvudstad Antananarivo. Folkrörelsen drevs på av de svåra förhållandena i universitetskvarteren, där vattenförsörjningen är bristfällig, strömavbrotten frekventa och visionslösheten utbredd.
Det dröjde inte länge innan den militära elitstyrkan Capsat anslöt sig till protesterna. Upploppen ledde till dödsfall och i oktober flydde president Andry Rajoelina landet. Han ersattes av överste Michael Randrianirina, och affärsmannen Herintsalama Rajaonarivelo utsågs till premiärminister.
Många madagasker vill ha reformer, säger Johanna Eklund, biträdande professor vid avdelningen för geovetenskaper och geografi.
– Visserligen har den nya premiärministern inte fallit de protesterande ungdomarna i smaken.
För Eklund – och för många andra forskare inom geografi och biologi – är Madagaskar en viktig plats för fältarbete.
Kommer biståndet att upphöra?
Madagaskar är världens fjärde största ö, känd för sin unika natur. Fem procent av planetens biodiversitet finns på ön. Mer än 90 procent av alla växt- och djurarter på Madagaskar är endemiska, vilket innebär att de inte förekommer någon annanstans i världen.
Utmaningarna är många: landet är det femte fattigaste i världen och socialt ojämlikt. Den statliga förvaltningen är korrumperad. Naturvården är helt beroende av internationellt bistånd, som inte är på väg att öka.
– Den intressanta frågan är vad som kommer att hända med biståndet nu.
Eklund har undersökt hur naturvården påverkades under den föregående statskuppen. President Rajoelina som flydde landet i oktober kom till makten 2009, även han under en folkresning som stöddes av landets militär. Rajoelina, på den tiden oppositionsledare, ledde protesterna mot sin föregångare Marc Ravalomana fram till Ravalomanas avgång.
– Det internationella samfundet såg krisen som en statskupp, även om många madagasker ansåg att den inte var en sådan, säger Eklund.
Efter 2009 drog sig många internationella finansiärer från Madagaskar, eftersom Rajoelinas maktövertagande ansågs vara olagligt. Finansieringen återgick till det normala efter presidentvalet 2013.
Enligt Eklund kan det internationella utvecklingsbiståndet, som utgör grunden för finansieringen av miljöprojekt, även denna gång påverkas om det nuvarande maktskiftet tolkas som en olaglig statskupp.
Löften och vardag
Livet på Madagaskars landsbygd är annorlunda än i städerna.
– De strömavbrott som bidrog till upploppen är till exempel inte ett problem ute i glesbygden. De bättre bemedlade kan ha en solpanel för eget bruk, säger Jenni Mölkänen, forskardoktor och kulturantropolog, som framför allt har arbetat på fältet med jordbrukare i nordöstra Madagaskar.
I glesbygden har naturvården saluförts till lokalbefolkningen med hjälp av ekonomiska fördelar, tidigare genom ekoturism och senare genom REDD-skogsskyddsprojekt i anslutning till utsläppshandel. Den allmänna uppfattningen bland öborna är dock att löftena sällan infrias.
– De som får jobb och fördelar av naturarbetet stöder projekten, men staten bemöts med skepticism, betänksamhet och motstridiga känslor, säger Mölkänen.
En stor del av naturvårdens pengar kommer från utlandet, medan staten är närvarande i skyddsområdenas förvaltning och i regleringen av den ekonomiskt sett viktiga vaniljodlingen.
Knapphetens konsekvenser
Enligt Mölkänens uppgifter håller stämningen i städerna på att bli lugnare och till exempel har forskare vid universiteten återgått till sitt arbete. Det är fortfarande öppet i vilken riktning staten och de internationella aktörerna kommer att styra naturvården.
Jenni Mölkänen och Johanna Eklund säger att svedjebränningen och avverkningen på skyddsområden kan öka under oroliga tider. Omkring 2009 fällde man till exempel rosenträd i nationalparker, delvis med statligt godkännande.
Satellitbilder visar att svedjebränningen för odlingsbruk ökade på skyddsområden under presidentvalet.
– Generellt sett har avskogningen ökat under det senaste årtiondet, säger Eklund.
Trycket på avskogningen orsakas både av statens ekonomiska intressen och landsbygdsbefolkningens behov. Ett fattigt folk fäller och bränner inte skog av girighet.
– Det är fattigdomen som är problemet, inte att de fattiga förstör naturen. Minskad fattigdom skulle stärka naturvården, säger Eklund.
Tidningen Yliopisto är ett vetenskapsmagasin som utges av Helsingfors universitet. Tidningen har förbundit sig till journalistreglerna.