Vad händer med brunanden? Ornitologerna efterlyser vattendragsvänlig planering

Antalet sjöfågelarter har minskat sedan 1980-talet i takt med att fåglarnas häckningsmiljöer försämrats. Fåglarna lider bland annat av brunare vattendrag, invasiva rovdjur och brist på våtmarker.

En ny uppföljning av sjöfågelbestånden under åren 1940–2020 visar att sjöfågelpopulationerna i Finland ökade efter andra världskriget men att trenden vände på 1980-talet och har sedan dess varit nedåtgående. Antalet fåglar minskar särskilt vid näringsrika vattendrag, vars vatten färgas brunt av humusämnen som transporterats från land.

– Arterna vid näringsrika vattendrag lider av förändringar i vattnets näringsnivåer och färg. När vattnet blir mörkare minskar mängden ryggradslösa djur som fågelungarna livnär sig på, förklarar forskare Sari Holopainen vid Helsingfors universitet. 

Arter som föredrar näringsrika sjöar och som skaffar sin föda genom att dyka, så som dykänderna och skäggdoppingen, är på kraftig tillbakagång. 

Arter som trivs vid näringsfattiga vattendrag, så som skrakarna och storlommen, har däremot klarat sig relativt bra och har till och med ökat. I näringsfattiga sjöar har inte förändringar i vattenkemin samma skadliga inverkan som i näringsrika vattendrag. Kring näringsfattiga sjöar förekommer också färre invasiva rovdjur.

Kråkan och mårdhunden är de vassaste boplundrarna

Utöver förändringarna i vattenkvaliteten lider de sjöfåglar som häckar vid näringsrika vattendrag även av att invasiva rovdjur som mink och mårdhund har ökat i antal. Såväl fågelbon som ruvande honor är ett lätt byte för dessa djur.

För att få mer information om boplundringen placerade forskarna ut konstgjorda fågelbon och följde dem med hjälp av viltkameror. Det visade sig att de vanligaste boplundrarna är kråkfåglar och mårdhund och att boen vanligtvis plundrades i närheten av vattendrag. De sjöfåglar som häckar på stränder och i strandzonen löpte större risk att råka ut för boplundrare än de som häckar på lite större avstånd från vattenbrynet. 

– Till exempel gräsänder som ibland häckar på ett rejält avstånd från stranden löper en mindre risk för att få sina bon plundrade. Det här kan förklara varför gräsandens häckande bestånd inte har minskat i lika hög utsträckning som flera andra änder, säger forskare Hannu Pöysä från Östra Finlands universitet. 

Också svanpopulationen har ökat eftersom svanen sannolikt kan försvara sig bättre mot invasiva rovdjur. 

Våtmarker hjälper sjöfåglarna

Studiens resultat visar att våtmarker erbjuder en gynnsammare miljö för sjöfåglarna än permanenta sjöstränder. Vid såväl anlagda våtmarker, som vid säsongsvåtmarker och våtmarker skapade av bävrar förekom färre boplundringar än vid de permanenta sjöstränderna. Våtmarkerna erbjöd också mer föda i form av ryggradslösa djur.

För att stimulera sjöfågelbestånden rekommenderar forskarna därför att nya våtmarker anläggs och gamla återupprättas. I Finland har det funnits en tradition av att torrlägga våtmarker genom utdikning och motverka uppkomsten av översvämningsstränder vid sjöar, trots att de skulle kunna vara viktiga miljöer för sjöfåglarna.

Ett annat sätt att konkret påverka sjöfågelbeståndets utveckling är enligt forskarna att bekämpa invasiva rovdjur. I skötseln av vattendragen borde man övergå till en planering på avrinningsområdesnivå, där skydd av vattendragen och minskning av rovdjuren skulle bilda en helhet.

– Skogsavverkning och utdikning i skogen bidrar i hög grad till att vattendragen blir brunare. Åtgärderna inom skogsbruket borde utvecklas i en riktning som är mer vattendragsvänlig, summerar överintendent Aleksi Lehikoinen från Naturhistoriska centralmuseet vid Helsingfors universitet. 

I forskningen deltog Helsingfors universitet, Östra Finlands universitet, Åbo universitet, Naturresursinsititutet, BirdLife Finland, Natur- och viltvårdsstiftelsen samt Finlands viltcentral.

Ursprungliga artiklar

Holopainen, S., Jaatinen, K., Laaksonen, T., Lindén, A., Nummi, P., Piha, M., Pöysä, H., Toivanen, T., Väänänen, V.-M., Alhainen, M. & Lehikoinen, A., 2024. Anthropogenic bottom-up and top-down impacts on boreal breeding waterbirds. Ecology and Evolution https://doi.org/10.1002/ece3.11136 

Holopainen, S., Miettinen, E., Nummi, P., Väänänen, V.-M. & Pöysä, H. 2024. Balancing between predation risk and food by boreal breeding ducks. Ecology and Evolution. https://doi.org/10.1002/ece3.11011 

Pöysä H., Lammi E., Pöysä S., Väänänen V-M 2023. When good turns to bad and alien predators appear: The dynamics of biodiversity change in boreal waterbird communities. Global Ecology and Conservation 48, e02727. https://doi.org/10.1016/j.gecco.2023.e02727 

Forskningsmaterial

Studien grundar sig på Finlands nationella sjöfågeluppföljningar som pågått i snart 40 år, forskarnas egna långtidsmaterial samt särskilda forskningsexperiment under ledning av forskare vid Helsingfors och Östra Finlands universitet. Den finländska sjöfågeltaxeringen är unik på världsnivå och ger värdefull kunskap om vattennaturen och dess förändringar i hela Finland.