Vad forskar du i?
I grund och botten är jag talteoretiker. Talteori är ett område inom matematiken som utgår från egenskaperna hos heltal. Jag är särskilt intresserad av frågor som rör transcendens, till exempel har jag analyserat det så kallade transcendensmåttet för talet e och dess potenser. Ett tal är transcendent om det inte är en nollpunkt för något polynom med koefficienter som är heltal. Jag tillämpar analysmetoder på frågor inom talteori, och därmed sysslar jag i själva verket med analytisk talteori och fokuserar numera på frågor från transcendental talteori, men utan att begränsa mig enbart till dem.
Utöver det studerar jag också inlärning av matematik med hjälp av kvantitativa metoder.
Dessutom är jag är vice ordförande för Finlands matematiska förening, ordförande för studentexamensnämndens matematiska sektion och A2-utskott, och deltar i coachningen inför matematikolympiaden och populariserar matematik som chefredaktör för tidskriften Solmu.
Vad kommer din forskning att påverka, och hur?
Min forskning inom talteori är matematisk grundforskning, och därför är alla möjliga tillämpningar ännu inte kända. Det som dock är mycket fascinerande är hur många kopplingar talteori har till olika frågor. Till exempel kom vi in på att reflektera över kvaliteten på vissa approximationer i ett projekt inom ren transcendental talteori. För att utreda saken analyserade vi Laguerres polynom. Laguerres polynom har dels kopplingar inom talteorin, till exempel till Riemanns zeta-funktion, men dels också till andra frågor: de ingår till exempel i väteatomens vågfunktion.
Forskningen om inlärningen av matematik ger nya insikter om olika felbegrepp och utmaningar i samband med matematikstudier, men också om sådana faktorer som kan bidra till att förbättra förståelsen.
Vad inspirerar dig särskilt mycket inom ditt område just nu?
Jag är särskilt fascinerad av hur saker hänger ihop, det vill säga hur samma idéer, metoder och objekt dyker upp i olika sammanhang, och även i övrigt av samband mellan olika företeelser.