Artikeln har publicerats i tidningen Yliopisto 6/22.
Behovet av nya produktionsmetoder för textilfibrer är stort världen över. De flesta kläderna tillverkas av polyester, som är en form av plast.
— Det största problemet med polyester är att det avger mikroplaster, som hamnar på fel ställen. Det finns ingen lösning på problemet, och därför borde vi bli kvitt polyestern, berättar Ilkka Kilpeläinen, professor i organisk kemi.
Att öka produktionen genom att odla mer bomull är svårt eftersom det kräver så mycket vatten. Textilfibrer kan också produceras av träbaserad cellulosa till exempel med viskosmetoden, men den karcinogena kemikalien koldisulfid används i processen.
Därför undersökte Kilpeläinens grupp hur olika salter lämpar sig för att lösa upp cellulosa. Lösningsmedlet måste uppfylla ett tjugotal kriterier: bland annat måste det vara giftfritt och förmånligt, och klara av att lösa upp alla slags cellulosabaserade material.
Till skillnad från framställningen av viskos kan vilken slags cellulosa som helst, till exempel dagstidningar, utnyttjas som råvara vid Ioncellmetoden, som Kilpeläinens forskningsgrupp och forskarna vid Aalto-universitetet utvecklat. Materialet omformas till mycket tunna fibrer med hjälp av lösningsmedlet.
— Fibrerna dras ut så att de blir tunna och starka.
Det svåraste kriteriet för lösningsmedlet var att det måste kunna separeras i slutet av processen, så att det kan användas på nytt.
— Det är inte lösningsmedlet i sig som är vårt egentliga fynd, utan hur lösningsmedlet kan renas och återanvändas.
Ilkka Kilpeläinen, professor vid Helsingfors universitet, och Herbert Sixta, professor vid Aalto-universitetet, har tilldelats det internationella Marcus Wallenbergpriset för utveckling av produktionsprocessen för träbaserade textilfibrer. Priset överräcks i oktober av Sveriges konung Carl Gustav.
Tidningen Yliopisto är en vetenskapstidskrift vid Helsingfors universitet som följer journalistreglerna.